Varför skriver vi?

För ett tag sedan kritiserade ett antal medborgarförslagsställare i Smålandstidningen att endast en marginell del av förslagen blivit verklighet, sedan Eksjö kommunfullmäktige införde möjligheten.

Senast den gångna veckan hörde jag ett medborgarförslag som nått den lokala församlingen, där motionären uppmanar kommunen att mer aktivt verka mot djurplågeri och föra det uppåt till det nationella demokratiska organet. Motionären berör som bekant inget nytt tema; vi har representanter för plågsamma djurförsök både i riksdagen och i Europaparlamentet. Förslagsställaren bröt med andra ord ingen "ny mark", utan lyfte endast upp frågan på dagordningen igen.

Hur kommer det sig att så många känner sig missnöjda över att medborgarförslagen inte blivit verklighet? Inbillade de sig att tanken var att bara skriva ett förslag och, vips skulle kommunstyrelse och fullmäktige klubba igenom det, utan att ta hänsyn till den parlamentariska beslutsprocess som gäller för inomparlamentariska motioner? Idén bakom medborgarförslag lär aldrig har varit att den utomparlamentariska rösten ska få förtur i den parlamentariska beslutsprocessen, tanken var snarare ett komplement för att öka yttrandefriheten.

I Nässjö har sedan nyåret en folkomröstning varit på tapeten. Anledningen är att en enad kommunfullmäktige klubbat igenom att stadens centrala skola ska läggas ner. En betydande del kommunmedborgare har nu efterlyst folkomröstning. Vårt förhållande till folkomröstningar är fascinerande. Antingen är det politiska partier som efterlyser enskilde medborgarnas röst i specifika sakfrågor de inte får gehör för den parlamentariska vägen, eller så är det medborgare som glömmer varför vi har en representativ demokrati?

Det finns en gemensam nämnare mellan oss som skriver här på Sourze, och andra forum och dem som vill påverka politiskt. Varför gör vi det? För att delge tankar, idéer, åsikter med den långsiktiga förhoppningen om förändring. Journalisten och författaren Åsa Moberg gör en utmärkt liknelse i sin bok Lustpunkten, över "isbildning och opinionsbildning": Vad gör det om jag hakar bort lite istappar här och där under mittvintern, när det är den riktiga islossningen som är väsentlig? Precis så förhåller det sig med opinionsbildning, en artikel leder ytterst sällan till en omedelbar förändring, det är när det politiska läget accepterar det förändringen äger rum. Likadant är det med den som vill förändra på politisk väg, det är knappast en debattartikel eller medborgarförslag som är upprinnelse till politisk förändring, utan snarast när tiden är mogen.

Att skriva för att "förändra världen" är precis lika verkningslöst som att gå och rösta var fjärde år i tron att just ens eget parti ska vinna. En del invänder kanske att röstdeltagandet bidrar till en väsentlig utslagsröst i valet? Det är fullt möjligt, men det vet ju inte väljaren i förväg.

Den rationella väljaren och skribenten torde istället resonera såhär: Jag uppfyller min demokratiska skyldighet var fjärde år att gå och rösta. Inte för att jag tror detta parti kommer vinna tack vare mig, utan för att det ligger närmast mina politiska värderingar och åsikter det här valet. Jag vill bekräfta det om inte för andra, så för mig själv. På samma vis resonerar den förmodade skribenten. Delge en verklighetsuppfattning utan minsta avsikt på förändring, men om det ändå sker är det en bonus. Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet är en förutsättning för en levande, modern och vital demokrati. Upphör den dör demokratin.

Av Yohannis Petersson 26 mar 2013 06:00