Varför är humanisterna så ledsna?
Både humanisterna och de religiösa letar efter den stora Sanningen. Men det är bara de religiösa som hittat den. Därför är de så glada.
Japan var en terroranarki
Paul Johnson:" Sanningen är att Japan allteftersom 1930-talet fortskred började styras, inte av ett verkligt regeringssystem utan av en terroranarki."
En förlorad generation
Sverige skryter ofta om vårt välfärdssamhälle - jobb, skola, vård och omsorg - som inte omfattar alla. Sanningen är att många länder nu har gått om oss och att vi inom många sektorer ligger i botten.
Trängselskatterna är ett demokratiskt haveri
"Den solkiga sanningen är att stockholmarna mot sin vilja påtvingas biltullar därför att Annika Billström enligt egen utsago inte kan ta på sig ansvaret att fälla en socialdemokratisk regering."
Kvinnor misshandlar lika mycket
Anledningen till att feminister så sällan talar om att också män misshandlas av sin partner är rädsla för att myten om att "det är män som slår" ska avslöjas och sanningen om partnervåldet komma fram.
Den manipulerade sanningen
Vem värnar om vad, egentligen? Är det, som Tove verkar tro, Bush som är medicinen mot världens olyckor? Eller är han bara ännu en i raden av manipulerande högerledare med handen i världens kakburk?
