Den lyckliga horan - finns hon?

Den lyckliga horan - finns hon? "Kanske", säger Susanne Dodillet i sin doktorsavhandling vilket redan håller på att ställa till rabalder här hemma.

Sitter just med Susanne Dodillets doktorsavhandling framför mig. Den heter "Är sex arbete?", med undertiteln "Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970 talet". Avhandlingen gäller den tiden då jag själv var sexarbetare och tiden efteråt. Den tyska öppenheten ställs emot den svenska moralpanik, som ligger bakom den s.k sexköpslagen. Vi som stred emot den visste mycket väl hur hårt den skulle drabba de prostituerade och våra farhågor var tyvärr inte ogrundade - tvärtom.

De år som jag haft överblick över situationen så har prostitutionen utan tvekan genererat enorma vinster. Karriärmässigt dock endast hos de som alltid sagt sig ömma för just denna utsatta gruppen, sexarbetare. Jag skiljer här inte på strippor, massöser och prostituerade. Vi bestod av alla dessa grupper när vi på 70-talet startade Sexualpoitisk Front för de sexarbetandes rättigheter i samhället. De mera primära rättigheterna, som rätten att få bo och att få ha familj, till de mer diskuterade, att få betala skatt och därmed få del av samhällets skyddsnät i form av sjukkassa och pension, värnades. Alla vet att det inte blev så och nu tror jag att sexarbetarna startat sin 6:e eller 7:e förening, nu utan min hjälp. Man blir av med en massa illusioner med åren.

På 70-talet kom Pockettidningen R ut med sitt temanummer "Horor och Herrar". Övriga utsatta grupper, såsom kåkfarare och utvecklingsstörda, hade fått förtroendet att själva skriva om sin situation. Det fick inte hororna. De fick betala för att, med några sidors information om sin förening, ställa upp på så kallade "djupintervjuer". Dessa återgavs på ett sätt som, på olika sätt, ställde till med katastrof för de medverkande. Men paret Hans Nestius och Stig Edling fick en skjuts i karriären.

Samma är kom Jonas Frykmans doktorsavhandling "Horan i Bondesamhället", som recenserades i Dagens Nyheter - av en hora, Christina Persson, min mycket goda väninna. Det var första, och troligen sista, gången det hände här i landet. Journalisten Jörgen Eriksson fick ett litet helvete efteråt.

70-talets relativa öppenhet för sex lockade unga män och kvinnor i karriären att engagera sig. De unga framtida forskarna Sven Axel Månsson och Stig Larsson var med i vår förening till en början. Sven Axel var till och med uppe i riksdagshuset med oss, om jag inte minns fel. Den gången trodde man att samhället skulle bli mer öppet för de här frågorna och ambitiösa unga män hoppade på tåget. Leif GW Persson var t ex sekreterare i sexualbrottsutredningen tillsammans med Hanna Olsson. Hon som senare skulle skriva boken "Catrine och rättvisan".

Men vinden vände och de karriärsugna bytte åsikter. Nu var de plötsligt bara intresserade av att framställa oss som offer. Sven Axel insåg att, som medlem i vår förening, skulle det inte bli någon karriär. Men detta hindrade inte att just Sven Axel och Stig Larsson var nöjda över att kunna utnyttja det förtroende de en gång fått. Och herrarna på Pockettidningen R var inte sämre, de utnyttjade olika sextjänster liksom diverse information de inhämtat. Och den nya sexköpslagen närmade sig med stormsteg.

Det kom en annan doktorsavhandling i ämnet redan 1992: "Horan och batongen", av den unge Tomas Söderblom. En skrift som fokuserade på det tidiga 1900-talet och den var skriven med respekt. Men även Tomas insåg att detta nog inte var en bra karriär och han lämnade ämnet, men med hedern i behåll, ansåg de horor som var inbjudna till själva disputationen.

Åren har gått och själv har jag för länge sedan slutat strippa, men jag har hela tiden varit med i både stödföreningar och stödorganisationer. Några av mina allra bästa vänner arbetar fortfarande i branschen.

Så hände två saker nästan samtidigt. Jag fick Susanne Dodillets doktorsavhandling "Är sex arbete?", som jag nämner inledningsvis, i handen, samtidigt som jag tog del av Centerns Ungdomsförbunds förslag att skrota sexköpslagen. Det är Hanna Wagenius som lagt fram motionen, möjligen utan att ha en aning om vad hon satt igång. Hon fick med sig förbundet med siffrorna 56 emot 39.

Debatten fick en flygande start med Alexander Bards engagemang. Bakom honom står ganska många likasinnade, men de som syns och ges röst är inte bland dem. Man vill ställa ut den ångrande exhoran, som bjuder på sig själv, såsom ett stackars offer likt Louise Eek och några till.

Alla de flickor och pojkar, män och kvinnor som har positiva erfarenheter ifrån sexbranschen är icke-personer.
Frågan är ifall Dodillet har hamnat i ett värre getingbo än hon insåg att hon skulle göra? Hennes doktorsavhandling är redan anmäld. Det Är Sven Axel Månsson, nestor ifrån 70-talet, samt Jenny Westerstrand, häxdoktorn Eva Lundgrens adept, som spyr galla över Dodillets avhandling. Ni minns väl Eva Lundgren som fick polisen att gräva efter ritualmördade barn en gång i tiden?

Nå, kritikerna kan inte ens enas om huruvida avhandlingen är fusk eller "endast förvanskning". Det måste ju vara endera. Att, som Dodillet, påstå att det finns både nöjda och ganska normallyckliga horor i Tyskland, där de har en viss respekt i samhället, det kan väl ändå inte få sägas högt här hemma? Visserligen var det i en doktorsavhandling som inte har lika många läsare som kvällstidningarna, men citaten kan ju sippra igenom på nätet!

En sak vågar jag gissa: Nu blir det fart på debatten igen.

Av Sunny Börjesson 08 maj 2009 12:52