Vart tog undersköterskan vägen?

När jag läste till undersköterska i början av 90-talet gjorde jag det för att få fler arbetsuppgifter. Som sjukvårdsbiträde hade jag visserligen fått sätta sondmat och ibland fått ge insulin men det var alltid om en sjuksköterska kände mig och tyckte hon kunde lita på mig.

När jag hade gått färdigt undersköterskeutbildningen började jag arbeta på en kirurgisk avdelning på natten. Då förväntades det av mig att jag skulle kunna utföra en hel del medicinsktekniska uppgifter, så som att suga tracheostomerade patienter, ge subcutana injektioner, mäta blodtryck, göra avancerade såromläggningar, sätta urinkateter osv.
På den tiden fanns det inga delegeringar utan det var bara något som tillhörde yrkesrollen.
På ronderna var undersköterskorna med som proffs på omläggningar och de som skötte patientens dagliga vård.

Sedan dess har det hänt mycket när det gäller undersköterskornas utbildning, och numera blir de inte per automatik undersköterskor utan de söker en tjänst som undersköterska. Nu finns även delegeringar som visar vad de får lova att göra. Det betyder att jag som sjuksköterska måste försäkra mig om att undersköterskan kan exempelvis utföra munvård, ge tabletter ur redan färdigställda dosetter, linda ben, ge vid behovsmedicin om man kontaktar sjuksköterskan, spola en kateter osv.
Det finns med andra ord grunddelegering och tilläggsdelegering för de som kan lite mer. Och för de som VILL lite mer, för idag kan en undersköterska neka att ha en delegering, vilket för mig låter väldigt konstigt. Om man har valt att arbeta inom vården och inom en specifik vårdsektor så utgår jag ifrån att man är intresserad av den typ av vård.

På mitt nuvarande arbete som är hemsjukvården är man väldigt utsatt då man ofta arbetar ensam och man är beroende av att folket "på golvet" vill utvecklas i sin yrkesroll, men jag blir förvånad över hur många som inte vill ha utökade ansvarsområden. De säger att de inte får mer betalt för det så varför skulle de skaffa sig fler arbetsuppgifter.
Detta gör att vi sjuksköterskor får än mer att göra, ovanpå de ordinarie arbetsuppgifter vi har. Sverige var förr känt för att ha duktiga undersköterskor, men nu har en stolt yrkeskår försvunnit från arbetsmarknaden.

Är det inte på tiden att vi hittar tillbaka till en bra kvalitativ vård där så många som möjligt kan utföra basal omvården vilket för mig också innefattar vissa sjukvårdsuppgifter utan att det ska testas i prov och i förhör med en sjuksköterska. Är det inte dags att vi lyfter fram undersköterskorna och ge dem bättre utbildning? Ska vi inte lära dem att tänka självständigt igen, analysera och ta beslut utifrån deras kunskapsnivå? Som det är nu är de inte en förlängning av sjuksköterskorna utan snarare en kategori som gör de jobb de känner för.

Av Birgitta Stiefler 08 sep 2009 22:02