Politikerna underskattar medborgarna

Utbildning och kunskap var ett privilegium för de rika och de fattiga, och lågutbildade accepterade att finna sig dum- och omyndigförklarade.

Långsamt förändrades sedan samhället och ett informationssamhälle började växa fram.

I en aldrig tidigare skådad hastighet ändrades spelreglerna. De unga var snabba på att ta del av förändringarna och anammade nya sätt att sprida och hämta information på. Internet revolutionerade samhället på både global och lokal nivå.

Massmedia, som tidigare hade haft ett monopol på samhällsrapportering, mötte en konkurrent utan like. Ett forum utan censur där objektivitet uppstod tack vare en mångfald av vinklar. Återigen var de unga med, de växte upp med den nya tekniken. Under 1990-talets kris och under början av 2000-talet var de dessutom tvungna att utbilda sig till tänderna för att det inte fanns tillräckligt många jobb.

De unga skaffade sig en utbildning ibland två och fortsatte att söka efter information i det nya forumet. Utbildning och information var inte längre ett privilegium för de rika utan självklarhet för medborgarna i det moderna samhället.

Så kommer vi då fram till EU-valen år 2009, där politikerna bokstavligen skämmer ut sig genom sin vägran att förstå att ingen, och jag menar verkligen ingen, köper enkelt svammel om satsningar på jobb, eller tal om att ta sig ur finanskriser när det aldrig finns en uppbackning i form av en konkret, trovärdig strategi på hur detta skall genomföras. Att inte inse detta när man presenterar sina valmanifest och utgå ifrån en verklighet som inte stämmer överrens med medborgarnas uppfattning om läget, är inte ett gott tecken.

Snart hålls riksdagsvalen och det är inte en samling kompetenta beslutsfattare vi ser, utan en hop tuppar som springer omkring och helt har tappat greppet om verkligheten, sig själva och uppenbarligen samhället i övrigt också.