Feminism – osäkerhetens alibi
Hösten 2008 började jag sakta att sprätta upp sömmarna på mitt feministiska engagemang. Motståndet fanns där, men sen uppenbarade sig sanningen. Inte ful, inte skrämmande, utan befriande. Feminismen var ett uttryck för en osäkerhet jag bar inom mig.
Jag fick cancer - men nu mår jag bra!
"Jag gick ut och satte mig på min väninnas trappa. Där satt jag när min väninna hittade mig. Jag berättade, och hon grät. Själv kunde jag inte gråta. Jag lånade telefonen och ringde min mamma, innan modet svek mig."
Att tala är silver...
Enligt Migrationsöverdomstolen råder det inte inre väpnad konflikt i Irak - samtidigt som över 100 civila dör varje dag där.
En matsked kall gröt kanske?
Jag har en väninna. Som har en mamma. Som har en sjukdom. Ni vet den där sjukdomen som så många äldre har utan att de själv vet om det. Eller gör dem det? Det har jag glömt.
"Vem har snott mitt land?"
Så frågar Michael Moore i sin bok där han gör upp med USA´s utrikes- och inrikespolitik. Han anser att det är dags för de vanliga människorna att ta tillbaka landet från dem som snott det.
