Sjung om studentens lyckliga dar?

Det är ju bara en gång som man upplever paradisets sötma. Efter studentdagen är man ingenting annat än bakfull och arbetslös. Man har ingenting säkert att röra sig emot och känslan av att sakna något har satt sig fast i hjärtat och spykänslan känns värre och värre för varje minut som går. Lärarnas tjöt i öronen har helt plötsligt försvunnit, och så står man där, alldeles ensam och övergiven.

Man funderar ju dagligen över vilka man egentligen kommer att ha kontakt med efter att man slutat skolan. Vilka kommer att höra av sig och vilka kommer jag bara att ha ett fint minne av? Visst, man "lovar" varandra att man ska höra av sig och skicka meddelanden och mail från alla världens hörn, men tyvärr blir det oftast inte så. Människorna som du levt med i tre hela år försvinner utan att du ens känner av det. För att du har för mycket att göra, vissa börjar plugga, andra gör lumpen och några börjar jobba med en gång och pojkvän/flickvän tar ju upp lika mycket tid som allt annat, eller?

Winston Churchill sa en gång "Jag tycker om att lära mig, men inte alltid att bli undervisad". Så känns det nog för flera där ute bland gymnasierna. Man vill lära sig saker, men kanske inte alltid att ha en lärare hängandes över sig. Själv väljer jag det säkra före det osäkra; Högskolan nästa och nya människor att lära känna. Visst tar jag högskolan före det riktiga livet, att jobba, jobba och åter jobba. Är det för att jag är rädd för verkligheten, över att bli nekad någonting jag verkligen vill? Självklart är det så att jag för första gången är rädd för att komma iväg från skolan, att komma ut till det okända. För vem vill egentligen ha en alkoholiserad och oansvarig 18-åring på sitt jobb? Precis. Ingen! Så lär känna så mycket människor som möjligt, var social, pratglad, och alltid positiv.

Jag kuggade på min körkortsteori för ett tag sedan, det kändes som ett bakslag i en hel månad och jag gick runt och deppade. Men vad vann jag genom det? Ingenting. Så var positiv till allting. Om du nu inte fick det där jobbet du nu ville ha, ge inte upp. Kämpa och skicka in ännu fler CV: s till företag, för en vacker dag kommer de ringa dig och allting kommer att kännas helt underbart.

Jag vet att många där ute inte har några planer med sitt liv. De vet inte om dom ska till höger eller till vänster, ifall dom ska resa jorden runt eller ifall dom ska skaffa sig en utbildning. En utbildning står alltid överst på listan, fast efter 13 år kanske det inte är det populäraste valet? Jag rekommenderar er alla som är skoltrötta och allmänt trötta på livet att ta ett sabbatsår. Det finns så mycket i världen att se, så mycket människor att träffa och så mycket grejer att prova på.

Utbildning är en rikedom och ingenting som kan köpas med pengar. Väljer du att plugga på högskolan så kommer det ta en stor del av din tid och du kanske inte kommer att ha lika mycket tid för andra saker? Det gäller då att välja en väg i livet, att välja var just du vill gå. Livet är fullt av möjligheter, men också av nederlag. Tänk på att allting inte alltid löser sig, men man måste ibland ta tag i vissa grejer själv. Som vårt flak till studenten t.ex. Idag satt jag i två timmar med telefonen i handen och ringde till olika bolag utan lycka. Men till slut så gick det och nu är flaket äntligen fixat!

Vad ni än väljer, högskolan, sabbatsår eller lumpen eller råder jag er till att alltid följa era drömmar.

Lycka till!

Av Natalie Klimoska 18 apr 2007 09:48