Allah vill bli större - i Istanbul! Del 3

Lennart - ja vilket år var det; Det var så mycket som hände under den där tiden, men mitten sextital kan jag säja så ljuger jag inte. Du vet hela världen låg öppen och livet lekte, och jag har sällan sagt nej då livet bjudit upp till dans.

Att resan var intressant råder det ingen tvekan om och då inte minst hemresan.
På den tiden kunda man stämpla av biljetten på någon station och fortsätta senare. Vet inte hur långa uppehåll man fick göra, men ett par månader skulle jag tro inte varit något problem.

Jag visste ju inte allt på den tiden heller - så när jag lämnade Belgrad första gången för att besöka min kompis i PudaPest så saknade jag visum till Ungern varför jag blev avsatt vid gränsen på Jugoslaviensidan - där kan vi snacka om borderline!
Kallt var det och snön yrde in i det lilla oissolerade gränsskjulet i väntan på ett tåg tillbaka till Belgrad.
Ett visum odnades på ett par dar och ett nytt försök gjordes som denna gång lyckades.

En kväll ganska sent stod jag där utanför min vän Gezas hus och kastade snöboll på de fönster som jag antog hörde till hans familj.

Den avstickaren hade varit på vinst och förlust och jag kom liksom lite oanmäld, men togs emot med öppna armar och ett varmt bad, en skön säng och en nattmacka.
Nästa dag blev jag runtvallad till BudaPests sevärdheter - bland annat en förfärligt stor katedral tror jag vi kan kalla den - en gigantisk kyrka som var byggd helt i trä.
Nästa dag fick jag följa Geza på hans lektioner på musikkonservatoriet där vilket var en fantastisk upplevelse bara det. Hans instrument var piano, men den som impade mest på mej då var en flicka som i meditativ trans övade skalor på harpa.

Efter nån vecka där som riktigt grundligt förevisad turist så bar det av till Wien där mina medhavda pengar tog slut - i väntan på min sista lön som paketutdelande tomte - ett extrajobb jag tagit på Posten före avresan före jul bodde jag på krita på ett Jugenthärbärge i Vestbanhof och blev omhändertagen av en flicka från Australien som såg till att jag både fick kultur och mat - vi var på teater och i historiska byggnader - det var en riktigt trevlig tjej.
Och förutom henne så umgicks jag med en del vildsvin och en liten svart grabb från Ceylon - vi hade riktigt kul ihop då vi gjorde våra ölstugerundor där vi blev bjudna på allt - en liten kolsvart djungelneger och en stor vit vilde från vikinganorden kunde ju inte vara mer omaka och uppseendeväckande så oavsett i vilken ölstuga vi klev in så ropades vi till diverse sällskap där vi bjöds att slå oss ner och låta ölen flöda.

Så småningom kom mina slantar och jag kunde betala min säng på härbärget, bjuda Vera från Australien på middag, ta farväl av Teva från Ceylon, vildsvinen, och fortsätta mot München.

Ja en intressant och minnesvärd resa var det - jag for från Stockholm på julafton, och när tåget rullade över Årstabron var det vår.

41
För visst är det lite si och så med dessa gränslinjer som mera sällan förenar än vad dom skiljer - inte så konstigt då att så många i dag får diagnosen "borderline" :-

#43, #44: Det är inte bara gränserna mellan länderna ” som dragit skarpa linjer mellan oss där de på andra sidan strecket kallas ”si” som kallar oss för ”så” ...”som mera sällan förenar än vad dom skiljer" som gör "att så många i dag får diagnosen "borderline" :-"

Även pigmentgränser, könsgränser, sexgränser, klassgränser, åldersgränser och religionsgränser drar skarpa linjer, inom länderna, även i Sverige, och kan orsaka borderlineproblem för de utsatta.
En intressant "border-line" som vi båda har efarenhet av är gränsen mellan "västeuropa" och "östeuropa" som definitivt cementerades med "järnridån". Visar även lite komiska effekter ibland. Till exempel när schlager-Bert i Skara visade klara tecken på borderlinesyndrom när han för några år sedan rasade över östeuropeernas dåliga musiksmak! :

47/ Som mkt ung o ofärdig skolkurator på ett gymnasium, fick jag hjälpa unga par i beskriven situation att skriva till Kungs.I praktiken skrev jag till Länsstyrelsen som raskt sände över ett JA.

Under de fem svenska beredskapsåren tillkom det nog väldigt många barn just under permissionerna. Påstod min moder och nog såg det ut så i vår by på Falbygden.

HITTAT PÅ WIKKAN/



Träkyrkan Deszkatemplom i Miskolc är en kyrka byggd i trä i Ungern. Den nuvarande byggnaden är från 1999 och ersatte den tidigare byggnaden som blev förstörd i mordbrand år 1997.

Den första kyrkan invigdes den 13 september 1637, men både datumet och kyrkans existens i tradition och det är inte känt om det är sant. Det första dokumentet som hittats visar på att kyrkan på denna plats är från 1698. Denna kyrkan var byggd i trä, men inget mer än så visste man om den. Den första så kallade träkyrkan byggdes år 1724 och stod kvar fram till 1937

Det var roligt att du hittade lite om den där träkyrkan, men hör och häpna Brunne att jag blev lite sorgmodig då jag fick reda på att den bränts ner.
Är det samma kyrka vi talar om så var det ett imponerande byggnadsverk och en prestation i fråga om bygnnadskonst i trä.
Jag har för mej att den låg ganska högt och faktiskt lite ensligt på ett berg med utsikt över någon sorts skog runt omkring.
Den luktade som klockstapeln på Skansen - tjära!
Så då var det den byggnaden jag såg och imponerades av som byggdes 1937 och som sedan brändes ner.
Du skulle ha sett de gigantiska bjälkar och fackverkskontruktioner som höll upp tak och spira - att bara resa dessa måste ha varit ett styft jobb i stil med att stapla sten till pyramider med den skillnaden att runt den där kyrkan ingen sand fanns att skotta upp till backar att rulla timret på som i Giza för stenblocken.

De gamla norska stavkyrkorna är byggda med samma teknik som vikingaskeppen, från nästan samma tid. Det finns några få urgamla träkyrkor även i Sverige, man kan gå länge o titta i taken på byggtekniken. Flera av våra stora stenkyrkor har sluppit invändiga takpelare, för de kom på att bygga stävar ?en bit ut från kyrkmurarna. Urgammal uppfinning// I gamla frikyrkor kunde man se ett kraftigt järn uppe i luften som höll samman ytterväggarna, så att de inte skulle pressas utåt av tyngden från taket osv.

I alla fall så besöker jag gärna kyrkor, av både arkitektoniska som av andliga skäl, eller andra, att finna kraft eller råd, kanske... Gjorde så idag, i ett katolskt land, ett tag sedan sist.
Sedan gick jag till en järnaffär, för att söka en grill till en bostad jag hyrt för en månad. Han kunde beställa sa han.
När jag gick ut från järnaffären, såg jag något glimma strax utanför trottoaren, på gatan.
Ett litet krucifix, guldliknande. "Metall", visst, men jag kollade med en affär, och ja... Det var guld!
En korsfäst Kristus i guld, hittade jag idag på gatan.

Jag har förstått att folk uteblir från kyrkor av många skäl. Men också söker sig till kyrkor av minst lika många olika skäl.En del söker tystnad, andra häftigt orgelbrus som får bänken att skaka.

För drygt 15 år sedan for jag från Mellerud till NIDAROS Domen i mellannorge.Hade väntat mig ngt stort o väldigt men det var en så oerhörd upplevelse att möta denna kyrka som på medeltiden byggts mitt ute i Ödemarken. Då den byggdes kanske det bara fanns 1000 personer på 5-10 mils avstånd.HUR gick det till...Ja det tog kanske 100 år.

Jag satt nog ute o titta på alla alla detaljer utvändigt innan jag orkade gå in.Ja detta blev en av mina största upplevelser i Livet. På vägen ut köpte jag musik av en Carola....Allt för att ett helgon inte kunde hålla sig lugn i sin grav ;-

Bizon 59 / Vedm vågade anlita dig att köra vin för miljoner i din ungdom ? ;-

Jaha de kallades ankare o du har sett dem på olika håll, kul.Ja man slapp ju pelare och de vanliga takstolarna.

Kombinera äkta andakt med springande turister är inte lätt, dvs mkt stort problem på sina håll. Även om det i stora kyrkor har sidorum med speciella namn som "kor" etc.

Där förekommer ju också mkt kommers med musik,böcker,vykort mm som kan vara störande men som Kyrkan är ek beroende av.Min Missionskyrka har undvikit detta men Pingst har varit "frimodigare".

Jag har haft en stor altflöjt i 50 år o spelar nog i snitt en halvtimme om dagen. Men jag har aldrig haft ngn lärare o mina öron har varit problem hela livet. Men flöjten har varit till stor glädje ändå - men bara för mig.