Kristian Rausing - penningen styr

#20: Jan, vi kan nog vara både mysiga och sakliga och provocerande utan slag under bältet. Om vi ska ta upp den sakliga tråden kanske Lukas rentav lade orden i Jesus mun ibland? Har Jesus verkligen sagt detta?Jesus är ju inte belagd i källorna och skrev ju aldrig, i likhet med Sokrates, själv ner någonting. Sokrates uttolkare, Platon och Xenofon, var inte eniga i sin bild av Sokrates.

Hur är det med Bellman, Ryssken och Tysken då, är de heller inte sanna?

ASP " Jesus är ju ej belagd" säger du. Om folk som inte skrivit ngt ska anses påhittade så blir det inte många kvar! Har Mohammed och Buddha funnits enligt dina kriterier - Asp. Drottning Margareta av Kalmarunionen lär inte ha efterlämnat ett enda påskrivet papper.Men är mkt omtalad. Men det kan ju vara skrönor!

Muhammed är nog den mest olyckliga i sammanhanget, som säkert har fått mest ord lagda i sin mun. Det har varit en hård strid om profetens skägg med Muhammeds uppenbarelser bland muslimerna genom århundradena. Men den ursprungliga texten skall tydligen rekonstrueras senast år 2025! Det är så länge som projektet "Corpus Coranicum" har fått pengar till.

Gamla Testamentet och Koranen har en hel del likheter, med inte så kärleksfulla formuleringar. Andra Suran 5: "För dem, som är otrogna, är det förvisso likgiltigt, om du varnar dem eller icke; de tro icke. 6: " Gud har förseglat deras hjärtan och öron, och över deras ögon är en täckelse; ja dem väntar ett förskräckligt straff."

Asp - som så ofta då det gäller mänskliga föreställningar om någon variant av en gud och föreställningen om den är av omnipotent karaktär eller ej så uppstår det frågor, som nu då kring detta//"Gud har förseglat deras hjärtan och öron, och över deras ögon är en täckelse; ja dem väntar ett förskräckligt straff." Är inte detta lite väl svårsmält?

Om gud har förseglat deras hjärtan - är det då rimligt att "dom" ska straffas för det gud gjort?

Och så har vi den i religiösa kretsar tämligen spridda föreställningen att - eftersom intet kan ske utanför gud som är allt, och upprätthåller allt då ju intet utom gud existerade innan skapelsens början - har då skapelsen någon skuld till vad skaparen skapat?

Pia #22
Detta med kärlek - "kärleksbudskapet"?
Är det rimligt att tänka sej oavsett hur många religioner som än framhåller kärleken som något gudomligt att föreställa sej att denna kärlek ska framkomma genom påbud?

Hur är det med "kärlek" är inte det endast något som kan ske i stunden, och även att det bara är i livet som kärlek kan existera? Med andra ord - kärlek kan bara skapas av livet själv.

Betraktar vi livet med religiösa ögon som något som möjliggörs av en gud så ser vi att även alla andra egenskaper som har med livet att göra även oavvisligen måste möjliggöras av denne gud - sadism, hat, avund, rofferi och hänsynslöshet osv.
På den positiva sidan kan då nämnas kärleken förståss och ömhet, hänsyn, välvilja mm.

Är det rimligt att tänka sej att straffa denna skapelse för att den skapats sådan den är.
Tyder inte diskrepansen mellan det skapades verkliga egenskaper och detta skapades idealföreställning om sin naturs möjlighet till efterlevnad av föreställningen om den skapande gudens förväntningar på sin kreation på en förfärande brist på både konsekvenstänkande och självinsikt hos både människa och gud?

Jag menar att - eftersom naturen som vi är en del av redan från början skapats till det helvete den fortfarande är med ätandets förbannelse som bas för all pina och plåga och kampen för överlevnad vars mål "döden" ändå är ofrånkomlig, så kan ingen fullständigt kärleksfull tillfredsställelse existera - livet som sådant är möjligen att betraktas som ett varnande exempel för en gud som behöver påminnas om att hålla sina tassar i styr - nu är skadan visserligen redan skedd, men kontentan av gudens försök att slippa sin ensamhet i de oinskränkta universumen borde erfarenhetsmässigt hindra annat experimenterande i den vägen.

Att föreställningen om att denne guds mest framträdande egenskap skulle vara kärlek faller även den på sin egen orimlighet - hur många försök till avlivning har ärrat livet bara här på jorden - åtskilliga - varav åtminstone ett omtalats i GT - den så kallade syndafloden.

Men även andra av dennes skapade objekt som de stora ödlorna har varit föremål för massiva avlivningskampanjer till viss del lyckade ur den synpunkten - men hur kärleksfullt är det?

Människan står inför en snar och kraftfull retardation - troligen plågsam och för många en sorglig upplevelse, men ofrånkomlig och ur livets grundkonstruktions perspektiv en rimlig och i allt förväntad företeelse då den följer det tillsynes oövervinnerligt förhärskande livsaxiomet - arternas ständiga pendling mellan uppgång och fall...

Ännu finns ingenting som tyder på att människan skulle vara i stånd till att ändra på det mönstret - inte heller på att något sådant i människans fall skulle vara önskvärt då människans goda sidor vanligen bara förekommer som tomma ord.

#31

Pia #22
Detta med kärlek - "kärleksbudskapet"?
Är det rimligt att tänka sej oavsett hur många religioner som än framhåller kärleken som något gudomligt att föreställa sej att denna kärlek ska framkomma genom påbud?

Påbud herregud!
Då har du inte förstått kärleksbudskapet! Nej, självklart kan man inte älska på befallning, det vet väl du? Tror du på kärleken då? Då menar jag inte sex, utan den allomfattande kärleken, där du kan inse, att vi alla är lika i hjärtat, oberoende av hudfärg, kultur och annat. Om du kan känna den kärleken för människor växtlighet och djur och även för all natur på denna jord, ja då har du förmodligen förstått hur du tänker och då kan du också förstå, att det är du själv som känner och tänker, inte någon som tvingar dig. Man kan också säga att Gud- finns i hjärtat.......det hör man ibland. Men- det är klart, man måste ha känt och funderat på det här innan man tror att det existeraralltså kärleken, som nämns i alla religioner

Pia, du är säkert underbar på ditt sätt, människan har en hel del goda sidor också, men människans gudar har det inte i lika hög grad.
Kärleksbudet - det omtvistade säjer att du skall älska din nästa så som dej själv - och så har ve detta att "du skall göra mot andra vad du vill att andra ska göra mot dej" - detta är om man nu ska tolka ganska lätt att se som mer eller mindre tydliga befallningar tryckta i den kristna bibeln.
Hur motsvarande påbud skrivs i andra religioner har jag inte ordagrant klart för mej, men så olikt lär det inte ska vara.
Kanske kan du lägga till någon formulering eller skrivning som du menar har med kärleksbudet att göra?

Men jag har mina invändningar mot den uppmanade kärleken då jag ser dessa som vara utan verkligt inkännande resonemang.
Petar man lite på dessa bud visar dom sej oftast inte hålla.

#30:Stämmer, Pia! Jag förstår också att det är vad Koranen försöker uttrycka lite mindre sublimt än Bhagawadgita om de invigdas hemlighet.

Jag känner mycket väl till Bhagawadgita efter mina tidigare Indienresor i slutet på 70-talet. En underbar bok! Det var också en av Mahatma Gandis favoritböcker. Han tog knappast krigsskildringen bokstavligt, pacifist som han var och jag är.
Problemet med islam och Koranen är att så många outbildade bokstavstroende muslimer tar Koranen just bokstavligt, vilket man ju har sett med attackerna på Jyllandsposten och vår egen rondellhundskonstnär.

Men visst finns det liksom inom kristendomen många olika mer toleranta riktningar, men de är tyvärr i minoritet på de flesta ställen.
Därför förstår jag inte din sista mening. Det är väl det som är så bra att vi i västvärlden nuförtiden kan "diskutera Jesu ord och vad han har sagt", utan att bli brända på bål?

Länk: sv.wikipedia.orgéproblemet