SAAB borde fått hjälp att skärpa sig istället för att göra konkurs

Tja SAAB bygger rätt hyggliga bilar, har ägt några själv, men har förutom några enstaka år alltid gått med förlust. Volvo personbilar bygger åxå rätt hyggliga bilar men har de flesta år genererat vinst. Volvo och Scania lastvagnar är riktiga kassakor, lilla Sverige har 2 av världens 3 premiummärken bland lastvagnar, Scania var tillsammans med Toyota innan krisen de enda fördonstillverkare i världen som aldrig visat röda siffror, nu återstår endast Scania. Visst är det tragiskt att SAAB lägger ned, men på sikt hade det varit dumt att hålla ett döfött företag vid liv med statliga pengar, bättre se till att de friska fordonstillverkarna får förutsättningar att fortleva och växa.

Snurrigt värre. Poängen är ju att Saab har fått hjälp, så in hellskotta med hjälp,under i stort sett hela sin livstid. Först hölls det under armarna av Wallenberg gruppen med hjälp av Scanias vinster. Till allas oförställda glädje på Scania fråga Leif Östling t.ex. lyckades de 1989 göra sig av med iaf halva kvarnstenen till GM. Om inte industrifamiljen Wallenberg med sin erfarenhet, eller GM med sina resurser och möjligheter till delande av plattformar kunde få ordning på lönsamheten, vad talar då för att regeringen skulle lyckas bättre? Ungefär lika mycket som talar för att jag borde bli Tre Kronors nya tränare.

Så länge inte "AMS-projektet" Saab läggs ned kan ju inte mer livskraftiga företag få tllgäng till deras arbetskraft, kapital etc.

Saabs största succe dvs de moderna turbomotorerna, som hindrade att de gick i putten redan för 30-40 år sedan utvecklades dessuom främst av Scania i Södertälje och inte i av Saab i Trollhättan.

Man kan fråga sig hur många jobb som hade kunnat skapas om de pengar som pumpats in Saab under alla år investerats i mer livskraftiga företag.

Näringsminister Maud Olofsson: "Staten skall inte driva bilfabriker." Ganska enkelriktat påstående, vad skall staten göra, vem bestämmer det? Och medan GM socialiserades till 50 av staten USA. Dessutom i en tid när SAAB fick från samma GM 2-3 färdiga helt nya moderna bilmodeller, nästan tilll skänks eller? Med pressverktyg och allt?
Sverige har desssutom två av världens största lastbilsmmfabriker Volvo är nr två. Det funkar, men till vilka risker, när ekonomí och ekologikriser avlöser varandra?
Jag hopppas SAAB kommer tillbaks, Turkiet påstås det nu...
Men visst är detta ren SAAB-nostalgi!

Syftet med konkursen var att bli av med Muller. Nu kan de riktiga förhandlingarna börjar.

Alltså, min artikel är en ansats att byta angreppsvinkel på hela SAAB-frågan. Man skulle kunna sammanfatta den så här med andra ord:

Det tar mycket lång tid att bygga upp en industri som SAAB, och den spelar stor roll som helhet för ett land, med alla kringverksamheter som skapas runt den. Därför bör man inte se den som ett företag vilket som helst som måste klara sig själv, utan som en del av samhället, kanske som bankerna, som kan vara hur privata som helst men ändå få hjälp av staten om de får problem. Frågan är istället: går det överhuvudtaget att driva en personbilsfabrik med lönsamhet? Om svaret är nej, då måste bolaget få dö, såvida det inte finns en naturlig möjlighet till omställning av produktionen till en närliggande verksamhet. Är svaret ja, det går, då bör man från statens sida vara beredd att lägga sig i, genom att hjälpa till med finansiering mot att bolaget presenterar en vettig förändringsstrategi för att uppnå lönsamhet.

Spontant uppfattar jag att SAAB har missat tre väsentliga tåg under de senaste kanske trettio åren: kombimodelltåget, mpv-modelltåget och elhybridmodelltåget. Om det funnits något i företagskulturen hos SAAB som gjort att man missat dessa tåg, måste förändringsstrategien innefatta en trovärdig kursändring från den kulturen.

Alltså, det är inte rimligt att en industri av den här magnituden läggs ner bara för att den råkar ha haft dåliga företagsledningar under ett antal år - för sånt går ju att göra något åt.

Om det är så att vi lever i den bästa av alla tänbara världar och att bilismen är något ofrånkomligt vilket jag inte tror så är det rimligt att man gör på samma sätt som med bankerna, garanterar produktionen av bilar och arbetstillfällena både i fabriken och kringliggande underleverantörer. Jag blev ledsen när jag hörde att saabs arbetskader har en god chans till nya jobb, eftersom de inte är långtidsarbetslösa osv. Hur blir det då med de andra arbetslösa som finns i Trollhättan tänker jag?

Det är uppenbart vilka villkor vi står under, Phelps fick inte lilla Nobelpriset i ekonomi för skoj skull av Sveriges riksbank, nej man har slagit in på vägen med stor arbetslöshet och utnyttjande av låglöneländers produktion. Arbetslösheten är total nu i alla länder, med undantag från urinnevånare i allt mindre öar.
Vill vi ha det samhället?
Vill vi ge det arvet till våra barn och barnbarn?

Denna sidan är otroligt viktig för sådana frågor, när torgen och fackföreningarna dött.

Kan påpekas att svenska staten har på olika sätt bidragit med infrastrukturmedel, specialdesignat för SAAB, som möjliggjort att man nu står med en fabrik som är dimensionerad för en produktion av 190 000 bilar trots att SAAB aldrig tillverkat mer än 127 180 under ett år – det var 1987!

Elcyklar? I ropet? Det har jag inte hört.
Och Scania klarar sig alltid. Scania är ett effektivt och lönsamt företag med VW-koncernen i ryggen.

Saab var ett för litet bilföretag och för litet märke. De följde dessutom inte upp succen med Saab-turbon på åttiotalet, som var den senaste bra och konkurrenskraftiga bilmodellen de hade.