Hyckleriet om Tunisien undergräver demokratin

Precis.Den västerländska skendemokratin har inte ens ett uns av det förakt den förtjänar.Så länge du röstar kan du alltid bemötas med "-Du har själv varit med och röstat fram dem" om du har kritik mot makten.
Britney Spears senaste knarkryck är intressantare och mer säljande än Tunisien för svensk/amerikansk makt och media. Ändå tror vi västerlänningar att vi kommer med nån slags frihetsgåva till länder som inte vill ha samma skitdemokrati som vi yvs över.

Dag Nilsson 2011-01-17 08:38 #1 Länk: sourze.se , Aguirre #2, Lordchaos #3, i ett större perspektiv bortom våra pellejönspolitiker, så har jag förstått det som att själva demokratin avses delegitimeras, för att vi med glädje, dom du Dag också skrev i någon tråd, skulle acceptera "lösningen", en väloljad diktatur. Först skapar man problemen att demokrati leder till kaos, sedan ser vi det, sedan tillhandahåller man "lösningen". Oh, så tacksamma vi kommer att bli. Det finns ett annat alternativ. Att vi genomskådar hela skiten. Det har jag arbetat stenhårt för i över 5 år nu.
Rekommenderar dessa egna kommentarer i annan tråd: Länk: sourze.se
Länk: sourze.se
Länk: sourze.se
Länk: sourze.se
Länk: sourze.se

Man kan också jämföra parlamentsvalet i Libanon den 7:e juni 2009 med presidentvalet i Iran den 12:e juni samma år. I Libanon valfuskades det, men eftersom det pro-västliga blocket vann var allting "bra". I Iran vann dock president Ahmadinejad, som anses vara en bra ledare inte bara för Iran, men för samtliga muslimer. Ahmadinejad är nämligen en av de mest populära ledarna på många år och har en förmåga att föra muslimska länder närmre varandra. Att han vann valet var därför "inte okej". Västvärlden hycklar ofattbart mycket och har flertalet gånger brutit mot sina egna allra mest heliga normer - demokrati, yttrandefrihet och nationell suveränitet. Inte nog med att västvärldens supermakter gör sig vänner med de allra värsta diktatorerna, västvärlden blandar sig ofta in i andra länders inrikespolitik för att försvaga Israels allra värsta fiende - en enad muslimsk värld. Nu när väst inte hade någon som helst kontroll över protesterna i Tunisien var västvärlden bara åskådare i konflikten. När det blev tydligt att deras marionett tvingades fly bytte de sida och började för första gången på 23 år stötta det tunisiska folket. Inte konstigt att araberna visar avsky mot USA och övriga västvärlden, när deras rättigheter ignoreras i generationer bara för att garantera en viss ockupationsregims existens. Nu talar Forsblom återigen om "det islamistiska hotet", vilket jag tycker reflekterar väldigt bra de korrupta ledarnas värsta farhågor. När Hamas vann valet i Palestina vågade ingen beskriva de som "islamister" då vissa människor inte klarar av att medge att även islamister kan vinna demokratiska val, som just Hamas och president Ahmadinejad. Jag tycker att denna artikel är klockren och förklarar exakt västvärldens dubbelmoral. Det är inte bara tunisierna som behövde nya ledare. Västvärlden behöver också nya ledare som kan skifta fokus från det israeliska projektet till att fokusera på sina egna medborgares välbefinnande. Våra ledare ska inte tjäna Israel, utan oss medborgare.

#7 får en känsla av att du tittar en hel del på tv

Forsblom #7. Du missade tydligen president Ahmadinejads besök i Libanon den 13:e oktober ifjol. Han har besökt flera länder där han mottagits väl av folket. Kritikerna i Iran är väldigt få och hör till samma grupperingar som låg bakom huliganerna i landets städer under sommaren 2009. Under Ashura en muslimsk högtid i december gick några tusen människor ut och fortsatte med huliganismen. Dagen senare, den 28:e samma månad om jag inte missminner mig, gick miljontals människor ut på gatorna till Ahmadinejads stöd, och med syfte att sätta stopp för detta pro-sionistiska våldet som terroriserat landet i sex månader. Strax efteråt tog våldet slut och idag är även hans fiender glada att de inte sitter fängslade för sina brott. Iran tvingades nämligen benåda tusentals brottslingar bara för att göra USA, Israel och andra våldsmakare glada. Saudi Arabien och andra wahhabist-dominerade länder är rädda för Iran för att USA och Israel är rädda. Det är korrupta arabregimer som är rädda för det fria Iran. Ja, det fria Iran. Jämfört med arabdiktatorerna är Irans ledare generösa och t.o.m. demokratiska. Sionisterna rustar upp Saudi Arabien för att de vill gärna se ett krig mellan saudierna och iranierna. Då varken USA eller Israel klarar av att angripa Iran hoppas sionisterna istället på att Saudi Arabien tar smällen. Det finns heller inget bevis på att Iran skulle bygga kärnvapen. De amerikanska underrättelsetjänsterna nekar än idag till påståendena gjorda av politiker om att Iran skulle bygga kärnvapen. Dessutom finns det absolut ingen risk att en eventuell iransk atombomb skulle falla i ett muslimskt land, då det är främst israelerna som är rädda. De har åtminstone fattat vinken. Jag finner det också intressant att du jämför det forna tyska nazistpartiet med Hamas, då det var sionisterna som stöttade Adolf Hitler till makten. Samma sionister stöttade Fatah och PLO i det senaste palestinska valet, och dem förlorade. Dessutom var Tyskland i en annorlunda ställning 1933 jämfört med Gaza 2006. Om det är någon som ska jämföras med nazisternas maktövertagande i Tyskland är det sionisternas maktövertagande över västvärlden under 1900-talets gång. Hur gick en demokratisk värld till att bli demokratins allra värsta fiende? Den frågan ska du ställa dig. Jag kan avsluta med att 1,5 miljoner libaneser mer än en tredjedel av landets befolkning gick till Beiruts gator i december 2006 för att protestera mot den före detta premiärministern Fouad Saniora och hans regering. Men eftersom Saniora är vän med sionisterna brydde sig inte väst. Upproret ignorerades. Med tanke på att "upproret" mot president Ahmadinejad sommaren 2009, när enbart tiotusentals våldsmakare deltog, blev en betydlig större nyhet kan man med lätthet komma till slutsatsen att pro-sionistiska "uppror" får stöd av västvärlden samtidigt när anti-sionistiska uppror ignoreras och förkastas. Det är hyckleri och dubbelmoral på högsta nivå. Det är synd att många människor fortfarande inte inser det. När ska folk inse att världens muslimer älskar ledare som Mahmoud Ahmadinejad och Sayyed Hassan Nasrallah, sådana ledare som bryr om sina egna medborgare och som bryr sig om palestiniernas kamp för självständighet?

Kommer vi att få bevittna en demokratisk utveckling i Tunisien? Jag är tveksam. Åtminstone på kort och medellång sikt. Delar av oppositionen mot regimen befinner i stor utsträckning utomlands och har förmodligen en ganska risig kunskap om nuläget i landet efter många års exil. Demokratibegreppet har heller aldrig varit någon riktig kioskvältare i arabvärlden, annat än som pratbubbla. Någonsin. Inte ens där folk har det materiellt bra. Typ Gulfstaterna. Därför är det nog det mest sannolika att vi efter en turbulent övergång får se någon typ auktoritär regim till ackompanjemang av ett meningslöst ordsvall om demokratins fördelar.

När det gäller förväntningarna finns det en parallell med Algeriet och dess frigörelse från Frankrike 1962. Förhoppningarna var också där stora, för att inte säga skyhöga, vad gällde ekonomiska framsteg och demokrati, men som snabbt slogs i spillror redan av den förste premiärministern och sedermera presidenten, Ben Bella, som i sin tur, efter bara två , via en kupp ersattes av av sin nära vän och försvarsminister, överste Boumédiènne, som satte honom i husarrest till 1980 då han tilläts söka asyl i Schweiz. Algeriet har utvecklats till ett skräckexempel på hur ett land med stora förutsättningar till ett hyggligt välstånd kan sjunka ned i avgrund av religiös fanatism och som bara hjälpligt hålls i schack av en diktaturregim som ser fiender överallt. Som exempelvis grannlandet Marocko.

Behöver naturligtvis inte gå lika illa i Tunisien med erfarenheterna från andra arabstater, även från det andra grannlandet, Libyen, förskräcker. Jag tror inte heller att herr Kadaffi stillatigande kommer att åse något som luktar demokratiutveckling i Tunisien. Smittorisken vore annars uppenbar. Hellre ett tokreligiöst Tunisien än ett demokratiskt, är nog hans utgångspunkt. Och han har dessutom resurser att sätta krokben.

Helt avgörande för utvecklingen i Nordafrika, men även i arabvärlden i stort, är nog vad som på sikt händer i Egypten och Libyen. Att Tunisien skulle var den tändande gnistan till demokrati i arabvärlden har jag svårt att tro. Men jag hoppas att jag har fel.

Ibrahim Al-Breft #13 ---Det som görs är att för det första att ladda vissa termer, tex ordet extremism. Numera politiskt korrektifierat som enbart dåligt, det är fundamentalism in action, iofs är kanske terrorism det mera action-ordet här inget annat, illa aktioner med än sämre motiv. Mao man laddar det redan heta ämnet med enkom negativa motiv; frihetshatare, regimkritiker Länk: wik.inormous.net , antidemokrater, jihadister inte frihetskämpar, alternativ media och islamism är ju per auto alla dessa i princip. ExtremismLiten bokstavstroende klick, som moraliskt försvarar sin handlingar i skruvad paranoid liturgi och har raketgevär strax bredvid böneplatsen! ---Ok, ok för argumenteringens skull kan vi vara över ens att extremism är dåligt, men då vill jag seriöst svänga på det. Kan det inte om möjl vara ÄNNU mer extremism, när det är fler som gör det? Litet som majoritetsval, 51 procent gillar inte de 49 övriga, vilket ger oss mandat att krossa de övriga. Varför inte, vi har ju röstat om det! Till på köpet HAR vi moraliska rätten för det bara ÄR så, för vi är ju demokrater! Dessutom har vi de politisk korrekta medlen läs hedervärda soldater hjältar, inte jihadister, media och propaganda OCH yttermera pengar att skicka iväg obemannade droner med varselsikte från satelliter som i sin tur har fått intel fr en dum sate som inte kunde hålla mun efter waterboardingen! ---Demokrati anno 2011 är på inga vis den enda rätta samhällsbyggande metoden. Och framför allt, hur kan vi skenheligt rättfärdiga vårt handlande bakom ”demokrati Länk: wik.inormous.net , fred och västerlandets frihet”, när vi åker över till afghanistan med Beväpnade Argument? Detta är extremism! ---slutligen, ordet Terrorism, Länk: wik.inormous.net Lexikal version;”våld och hot för att nå politiska mål”. Ingenting annat Länk: wik.inormous.net

Oscar #14. Jag håller med dig om valet av ord och hur vissa ord påverkar mycket. Som politisk intresserad är det en tidsfråga innan man hamnar i det stora fältet av ord och olika strategier man kan använda sig av i syfte att påverka så mycket som möjligt. Diskussionerna om hur man ska sprida demokrati har länge varit diffusa. Det är som om västvärlden utgår ifrån att hela världen också vill ha demokrati. Men det är viktigt att poängtera att det inte är fel på demokratin i sig, utan på demokratins främsta representant västvärlden och hur den behandlat den övriga världen. Samtidigt när demokratin till synes utgör den centrala rollen i västvärldens militära interventioner blir demokrati sällan resultatet. Snarare verkar västs ledare stötta de allra värsta diktatorerna på planeten. "Demokratisering" har bara blivit ett ord ledare använder inför väljarkåren här hemma medan den övriga världen förtrycks av västvärldens marionetter. Diktatorn Ben Ali var ett bra exempel.

Ibrahim med flera... Varför flyttar ni inte till Iran eftersom ni hyllar allt vad denna diktator gör? Varför bor ni i kvar i det fördömda västerlandet när det islamska paradisbygget pågår i Iran?

"Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är en teokrati med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av att presidenten, parlamentet och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allt den högste ledaren, som inte utses genom val och som har närmast oinskränkt makt.4

Irans konstitution är grundad på Ruhollah Khomeinis doktrin om velayat-e faqih, den rättslärdes förmyndarskap. Den yttersta makten i landet har den högste ledaren, rahbar, som utses av Expertförsamlingen. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår i Väktarrådet shura-ye negahban.

Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren. 4

..."

Som framgår skiljer sig uppenbarligen Ibrahims demokratibegrepp en del från vad som är gängse i bl a vårt land. Men vem vet, kanske även vi vad det lider får förmånen att ytterst styras av mullor?!