Bättre att läsa Sourze än Bibeln

Pia...dom var inte bara märkliga...dom var specifikt Gudsrelaterade.
Patrik...hur anser du då att andlighet skall separeras från religion ? Om jag nu missuppfattat dig.

Med religion i sin bästa form får man vägledning av sådana som gått vägen före en, den andliga vägen, jag ser ingen motsättning där, snarare en förutsättning. Upplevelserna var av karaktären...Aha, där är du och du har varit där hela tiden..och gjorde det förnuftsmässigt orimligt för mig att inte erkänna Guds existens, Jesus och den Helige Ande for med på köpet :-..det är ovant för mig att prata om min tro...det gör jag inte ofta..men jag lever i nån slags varm trygghet för det mesta...det gjorde jag aldrig innan.Då levde jag bara i förnuftet och rationaliteten och trodde att det var allt som fanns.

"Personligen känner jag inget behov för en sådan omfattande och kontinuerligt pågående till skillnad mot formativ under barndomen extern styrning av mina åsikter och värderingar."...Gott, det känner jag inte heller....jag tror inte Gud verkar styrande...på åsikter och värderingar sådär direkt...kanske tänker man sig en gång till för, innan man gör sin nästa illa, i bästa fall.

OK Pia, Aguirre och Patrik - vi har säkert alla något att lära av varandra - därmed inte sagt att vi är några föredömen, men det är kanske inte det saken gäller heller. Intressant är det ändå att vi har så personliga kopplingar till vad det nu är. Reellt är det ju också för var och en och är det så länge inte respektive persons föreställningsvärld rasar samman - inte ser jag heller något fel i att var och en tar vara på magin så länge den verkar. Ord som andlig, själslig är möjligen mer präglade av intellektet än den verkliga upplevelsen av detta något bortom orden, detta sublimt närvarande - mycket sällan påträngande. Jag begriper det inte - även få andra. Har inte träffat någon egentligen men jag har träffat många sökare. En kompis i kris bad att få låna min ateljé några dagar - jag förstod att han behövde det så jag hittade på något annat ett tag - han lovade dyrt och heligt att inte slå sönder någonting - det fanns en risk eftersom han var nära att bli galen och han brukade vara ganska våldsam av sej - efter tre dar kom han ut därifrån och var frälst. Jag fattade inte vad som hänt där inne - inte han heller, men fräls var han, och är visst fortfarande :- Själv har jag nosat lite bakom förlåten utan att vara alltför påflugen - mest uppfattar jag det som en envägskommunikation, men ibland har något hänt som givit mej ståpäls över hela kroppen - men det säger mej inte vad det är, låter mej bara ana.

Vi helt omvända du och jag Patrik...efter ett glas vin jaja flera då blir jag köttslig istället. :-

Vad har vin med andlighet att göra?

#32 Ja Pia,,, i alla fall en fråga med ett tydligt understatement :- I kristendomens fall som ju trots allt inte är en särskilt andlig religion har vinet en central betydelse då det ju utgör halva måltiden i den kannibalistiska rit som är en av det kristet troendes plattform för att kunna kalla sej kristen. "Trosbekännelsen", "nattvarden" och "dopet". För några hundra år sedan då jättar och troll fortfarande var synliga i de svear, götar och vänders marker ansågs dopet kunna skydda barnen från både troll och hin. Innan Anskar kom hit på 800-talet hade vi inte en aning om vad kristenhet var, men vi klarade livhanken ändå till vi dog. Vi föreställde oss våra Asar som visserligen nyckfulla gudar, men trots all med ett gott öga till oss hedningar - förresten visste vi inte vad hedningar var får nått heller, vi offrade och förundrades. Islam var då bara några undra år medan judarna hade hållit på ett bra tag i kampen mot gräshoppor, översvämningar, sodomiter och faraoniska Egyptier i olika omgångar. Frälsningsläran var en kul sak och en kristendomens lilla specialitet. Romarna som till att börja med kände obehag inför förkunnelsen om ett nytt Davids rotskott som i all sin härlighet skulle kunna hota det romerska världsherraväldesprojektet insåg snart att underkastelseprincipen i det kristna budskapet inte var så tokigt då det gagnade makthavarna vilket även det nordiska pretendenterna senare instämde i. I så motto stämmer de så kallade kristna grundvärderingarna fortfarande där även jantelagen har sin givna plats. Logiskt att kristendom och andra religiösa yttringar tappar betydelse i och med att människor får mer kunskap och i allt större utsträckning fostrats i kritiskt tänkande. Däremot är det inte helt logiskt att den än yngre avläggaren av judendomen i dag ökar sina bekännares skaror om vi inte plockar in några kompletterande element ur den mänskliga psykologin trots och självbevarelsedrift samt ballanserar resonemanget med vilka geografiska spridningsområdena är och utbildningsnivå samt ur vilken typ av hierarki dessa nya muslimer rekryteras. Det är även på sin plats att studera hur den vanligen på orten tidigare missionerade kristendomen verkat i praktiken för att förstå folks benägenhet att byta fot. Nej fy fan - ser fram mot den tid då man kan vaccineras mot missionerande religioner. Därmed inte sagt att jag har något emot andlighet oavsett den härrör från synappsernas anarki, vinets svala sinnesöppnare eller livets äkta eufori då det ju är i detta här och nu som livets kärlek ändå har en chans att levas.

konsekvenserna AV TM---ska det vara!

#Pia..vin är Kristi blod i lutheransk liturgi

Aguirre - Luther var inte påtänkt då lärjungarna drack blodet och åt kroppen - även katolikerna har gjort det långt före munken irriterade påve och kardinaler med sin för den tiden fritänkande kritik.