Guds namn - en tes

Hej Dag,
Jag är med på vad du säger, men önskar tillföra lite komplexitet. Jag skulle vilja påstå att det finns två verkligheter. En objektiv i vilken Big Bang hände för miljoner år sedan och en subjektiv där "Big Bang" endast ca 60 år gammal Begreppet myntades 1949. Vad som skiljer de bägge åt är vad som egentligen är intressant. Den objektiva är helt orelevant för oss, då vi skulle vara lika vilsna i den som med ett sandpapper till karta i öknen. Den subjektiva delen är dock fullkomligt styrande för vår möjlighet att överhuvudet taget kunna navigera i en obegränsad rymd. Alla våra konstanter är referenspunkter på kartan vi själva ritar på vår upptäcksresa. Allt är påhitt. Innan 1949, så var Big Bang lika objektivt verklig som efter.

Detsamma gäller orsak. Det finns två typer av orsaker. En med avsikt en utan. Den utan kan anses objektiv medans den med subjektiv.

Exempel:

Orsaken till att vatten inte rinner ur ett stående är objektiv och kan statueras vetskapligt genom våra subjektiva konstanters förhållande till varandra. Men orsaken till att vattnet finns i glaset överhuvudettaget är förenat med en subjektiv avsikt och kan inte statueras vetenskapligt.

Jag håller med dig i det du skriver, men skulle helst vilja plocka ur Big Bang ur din analys, då den inte har något med slutsatsen att göra. Vetenskap är den yttersta spjutspetsen för utvecklingen av vår karta och är 100 förenlig med Gud enligt den tes jag beskriver i artikeln. Det tycker jag diskvalificerar alla försök att med orationella metoder få ihop vetenskap med religion.

Några av guds namn är Tor, Odin och Freja. ;-

Dag#2 Det gamla rikets Egyptier använde termen "kaos" på deras sätt för vad de inte kunde förstå. De hade en utvecklad metodik för att benämna delar ur kaoset, så att förståelse uppstod och kaoset minskade. Precis på samma sätt som vi gör än idag, fast vi har kommit avsevärt mycket längre och är effektivare.

> Paradiset tog slut i och med att det blev medvetet.

Där håller jag inte med. Paradiset inkluderar medvetande som bra/dåligt, rätt/fel, ont/gott - dess träd växer tillochmed mitt i paradiset. Men att använda detta medvetande var endast avsett för Gud, vilken den Egyptiske Faraonen företrädde. Paradiset tog slut, när man valde bort faraon och valde själv. Lucifer föll för samma analogi.

> Livets uppgift och strävan nu är att återföra allt till att via medvetande åter vila i sig själv som exakt ren energi i en i allt likformig medvetslöshet.

Nja, jag skulle snarare säga att anledningen till varför vi har det så bra som vi har det finns att finna i historien. Där gjordes heroiska insatser som vi skördar frukterna av idag. Är vi tacksamma för det och inte anser att jordelivet är perfekt för alla, så torde vi finna vad meningen med vårt liv också. Speciellt om vi skall säkra en plats i evigheten.

Vad det gäller Jesus, så växer han till sig ur Messiaskulten och för att förstå det, så behöver man även förstå att den bygger på ett mytiskt minne av en äkta okorrupt Farao. Ett mytiskt minne från gamla Egyptiska riket ca 2600fkr. Ett försök att återgå till ett okorrupt paradisiskt Egypten skedde runt mitten av 2000fkr, vilket du finner direkt om du gräver lite.

Om Jesus har existerat eller ej är egentligen ointressant, om man förstår dess transendenta innebörd. Jesus är en utvald mänsklig karatär som gick på jorden. "Kristus" är Jesus "smord" till Messias och förd till evigheten. Det är en tvist på den Egyptiska traditionen där Jesus är en lära om att bli en bra medmänniska. Det är en briljant lösning, men även den mestadels korrupt numera.

Ull ska det vara.

Jan, du kanske är gíft med Ullrika?! ;-

Jag vet en som har ett par fårakläder, de är av äkta ull. Då menar jag äkta...

Inte på ett får.

Eeeehh! Jan, lusen kliar inte. Den gör bara sina vanliga sysslor likt du och jag, uppenbarligen. Möjligen kliar det i folks huvuden, likt det gjorde även på Jesu tid ;

Först vill jag gratulera till en otroligt bra samanfattad tes.
Att kunna spänna över en tidsperiod på 4945 år utan att tappa tråden är genialt. Men nu är det ju så för att en tes skall få relevans så måste den kunna bevisas. I det här fallet har både Roberth Edberg och Astrid Lindgren valt populära figurer som inte bör ha någon relevans för att bli intressanta. Men om däremot Roberts figur skulle iträda verklighetens skepnad skulle abstraktionsregelverket göra dylika inlagor överflödiga. Hur kan man utesluta naturlagarna som är så oändliga och välvilligt inställda till livet. Om jordens historia skulle köras om 1000ggr med samma evolutionella förutsättningar skulle resultatet av variationer bli tusenfalt, men ändå skulle ingen höra Gud prata med barnen. Våra gener har utvecklats av en naturlig slumpgenerator som via förnufts-verktyg fått oss att antingen bejaka en stund på jorden med eller utan andar. Jag kan villigt erkänna att de måste vara nöjsammare att via intelligent designen skapa skönlitterära verk än torr faktaredovisning.

Hej Roberth! Jag backar för att göra en ny konklusion i en ny kommentatorsruta. Har inga egna kunskaper för att föra diskussionen vidare, franmförallt inte på högre nivå. Du har alldeles rätt i att jag har en mening, det är också allt. Mao man bör veta vad man ger sig in på, i det här fallet gjorde du även mig till enbart troende.//Mvh LES