Guds namn - en tes

Egyptierna förstod att solen hade makten över naturens liv, i och med att växter vissnade till hösten och kom igen på våren. Studerar man symboliken kring solstrålarna från solmotifen Aton så märker man en skillnad mellan de solstrålar som når växter och djur med de som når människorna. Dessa solstrålar avslutas med ett så kallat Ankh-kors framför munnen. Traditionellt så tillskrivs Ankh-korset betydelsen "evigt liv". Men eftersom symbolen endast existerar i relation till människorna, så borde betydelsen därmed vara "mänskligt evigt liv". Vad betyder då detta? Jo, Ankh representerar Descarts ord, "Jag tänker därför finns jag", lite omformulerat: "Evigt liv existerar i och med människans förmåga att använda abstraktioner". Symbolen Ankh representerar alltså kort och gott relationen mellan den använda symbolen och den verklighet den representerar.

I Gamla testamentet 1:a Mosebok 2:7 berättas det om hur Gud skapar människan genom att blåsa in liv genom dess näsborrar, så att den blir en levande varelse. Detta "liv" som Gud blåser in kallar vi själ eller ande. Därifrån kommer till exempel ordet "andedräkt" och därför är det även logiskt att ankh-tecknet så ofta placeras framför munnen. De gamla egyptierna drog parallellen mellan att andas och att leva. Men trots att även djur andas är det alltså mänskligt liv som symboliseras av ankh. Enligt tradition är det endast Gud som kan skapa liv och vi kan börja skönja Guds sanna entitet om vi synar vad "liv" är. Och vi finner svaret, när vi likt vetenskapen studerar mörka materia, studerar livet utifrån alternativet att ankh saknar relationen till "mänsklig liv". Om så vore fallet, vad skulle ankh representera då?


Golem

Om ett ord saknar relation till verkligheten, så är det bara ett skal utan substans. Detta fenomen i personifierad form kallas Golem enligt gammal judisk tradition. Det kan vara intressant att veta att bibliske Adam var en Golem under de tolv första timmarna av hans existens psalm 139:15-16. Enligt samma judiska tradition väcker man en Golem till liv, genom att tilldela denna ett av Guds namn. Vad kan då detta betyda? Jo, det betyder just att ordet blir till. Vad är skillnaden mellan "grink" och "spunk"? Jo det senare är, på grund av Astrid Lindgrens berättelser om Pippi Långstrump, accepterat som ett ord. Men de båda saknar förbindelse till verkligheten. Det första är ett dött ord, vilket betyder att det inte är ett ord över huvudet taget. Det senare däremot är ett så kallat Golem, vilket betyder att det är ett "levande" ord utan förbindelse med verkligheten. Ingen känner till vad ordet är, men vi använder det.

Låt oss då göra ett experiment med ord:

Spunk Spunk, Cykel Cykel, Grink Grink, Gud Gud

Ovanstående påståenden är sanna eftersom en symbol, en handling eller ett ord alltid kan definieras av sig själv och detta är oberoende av huruvida dess form är "levande" eller "dött". Vi har alltså en absolut sanning på denna grundnivå. Vi är ett med vår omgivning. Vi kan endast symbolisera ett träd just med det träd vi önskar symbolisera. Tyvärr fungerar inte vårt sinne i en sådan miljö eftersom vi redan indoktrinerats av vår omgivning, eller... Men är det inte just så vi föds? Tabula rasa, som det kallas i tekniska termer. Visst är det så och ett intressant men högst oetiskt experiment skulle kunna utföras genom att placera ett spädbarn utom kontakt med andra barn eller mänsklig civilisation över huvudet taget och vid låt säga tjugo år ålder låta denne försöka interagera med vår civilisation. Eftersom inga referenser existerar kan hon/han garanterat inte förstå något i eller interagera med den nya verkligheten utan att använda sig av sanningens språk.

Så, vad skiljer oss "människor" från denna hypotetiska Människa? Eller ska vi säga djur? Jo, det som skiljer är av samma substans som skiljer mellan Grink och Spunk, eller mellan Spunk och Cykel. Substansen är "liv", men tänk dig för innan du drar slutsatser – därför vi skiljer på "liv" och "liv" här. I detta fall handlar det om det mänskliga livet som symbolen "Ankh" representerade ovan. Här har vi alltså grunden till vad som gör oss människor till människor och varför vi skiljer oss från djuren. Rent definitionsmässigt, så är därmed vår hypotetiske vän ovan ett djur.

Låt oss fortsätta experimentera med ord:

Gud Spunk, Gud Cykel, Gud Grink

Ovan påståenden är ej sanna av just den anledningen att vi indoktrinerats med ett abstraktionsregelverk som säger att Gud inte är en cykel, Spunk, eller Grink. Men vad är då Gud? Ja, tolkar man inledningen ovan, så är det just här problemen hopar sig.

Ett sista och avslöjande experiment med ord:

Spunk Gud, Cykel Gud, Grink Gud

Här kommer den provocerande sanningen. Ovan påståenden är sanna! Vi talar om ytterligheterna av vår mentala abstraktionsförmåga här. I första ordexperimentet ovan så var vi på nivå 1, vilket kan likställas med Monoliten i filmen "2001", som för övrigt var Påve Johannes Paulus II:s favoritfilm. Vi har något som är skapat, men vi saknar förståelse för dess relation till verkligheten, alltså den övriga skapelsen.

Hur mycket eller lite "mänskligt liv" vi än fyllt Spunk, Cykel eller Grink med, så vet vi en sak enligt myterna om Gud. Det är att "liv" kommer av Gud, därmed borde ju allt "liv" också vara Gud. Pusselbitarna trillar på plats när man byter ut ordet "Gud" i ovan experiment med ordet "Ord". Vi behöver bara vända oss till de heliga böckerna för att få tesen bekräftad.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
– Joh 1:1-5

Den judiska traditionen berättar att Abraham själv försökte tänka ut hur man skapar en Golem, men han förstod ingenting. Då hördes en röst från himlen; "Tror du att du är min like? Jag är en, men det kan du inte förstå på egen hand. Tag hjälp av en kamrat och fundera på det tillsammans, så förstår ni." Abraham sökte då upp Sem, Noaks son. De funderade över det tillsammans och då förstod de.

Vad betyder detta? Jo, det betyder givetvis att ord endast kan skapas i en överenskommelse mellan minst två parter. Varför? Jo därför att det är vårt symbolspråk som utvecklas. Vi använder symbolspråk för att kommunicera med andra, om inte parterna förstod symbolerna – så fungerar inte kommunikationen.

Okej, så här långt borde det stå klart att huvudingrediensen i entiteten "Gud" är din databank av abstraktioner, med vars hjälp det blir möjligt att kommunicera, förstå omgivningen samt även kunna dra slutsatser av vad dina sinnen återger. Utan denna abstraktionsdatabank – så skulle du kort och gott vara ett djur. Vi benämner denna databank: "anden", "själen" eller "mitt mänskliga liv" och det är precis vad Ankh symboliserar. Denna databank har total makt över dig. Utan den förstår du inget.

Men din ande är individuell och dess databank skiljer sig från andras. Det får du enkelt bekräftat genom att studera hur andra löser problem, argumenterar etcetera. Det kommer sig av den så kallade treenigheten – alltså fadern, sonen och den heliga anden. Även här har tradition och historia personifierat hur det hela hänger ihop. Du är själv fadern med ansvar att tolka intryck, förvalta och utveckla din ande. Det du yttrar till andra att tolka benämns i personifierad form "din son" eller "dina söner". Tänk "Founding Fathers", så får du lite perspektiv. Ordet "Amerika", skulle bara vara en Golem om det inte vore för det "mänskliga liv" som dessa herrar fyllde det med.

Värt att tänka på är att du, liksom dina söner dina yttringar är mänskligt brus i ett större perspektiv. Det är bara en liten del av det du yttrar som accepteras av alla. Det är den så kallade "andemeningen" som filtreras ut och appliceras till tolkarens ande. Då alla tolkare är fäder över sina egna andar, så är andemeningen i det du säger en sak för dig, men en annan sak för tolkaren. Men räknar vi samman alla dessa andar, så har vi ringar in den så kallade "heliga anden". Ordet "helig" betyder alltså kort och gott rubbet. Om du föreställer dig en personifiering av denna heliga ande och dess fader, vilket givetvis är alla levande människor, så förstår du storheten i "Gud". Att Gud ser allt, blir närmast självklart och att hans makt är fullkomlig blir sant ur två perspektiv. Det första på grund av att allt vi människor gör är beroende av vår "ande", vilket betyder att den heliga ande därmed styr alla. För det andra är "Gud" själva grunden till abstraktion, vilket betyder att oavsett vad som händer i naturen så kan vi endast förstå det genom vår andes abstraktionsregelverk. En naturkatastrof är givetvis en naturkatastrof för att vi förstår den som en sådan. Kunde vi inte det, så skulle den vara lika berörande som ett fallande höstlöv.


Guds 99 namn

Den arabiska traditionen om Guds 99 Namn bekräftar hela ovanstående tes.

"Verily, there are ninety-nine names of God, one hundred minus one. He who enumerates and believes in them and the one God behind them would get into Paradise."
Sahih Muslim, Vol. 4, no. 1410

Det uråldriga arabiska ordspråket "Gud har 99 namn och endast Kamelen vet det hundrade" bekräftar ovanstående tes. Då talet 100 representerar "allt" rent symboliskt och genom det symboliska användandet av talet 99 för Guds antal namn, så menas alla namn som finns, har funnits och kommer att finnas – minus 1, vilket är just det namn som används nu. Den symboliska Kamelen i ordspråket representerar det mänskliga behovet av ord som representerar Gud, vilket Kamelen eller djur i allmänhet saknar. Det är just i avsaknaden som de två delarna av ordspråket möts. Insikten hör ihop med att vi är underställda vårt medvetandes behov av abstraktioner, vilket logiskt också blev grundpelaren i Islam, vilket betyder "lydnad inför Gud".

Av Roberth Edberg 10 nov 2010 10:55