Mobbade barn måste lära sig att ge igen

En intressant text, jag är själv kluven till det du skriver. Jag håller med om att en del mobbing sannolikt skulle förhindras genom att stärka och "coacha" en del barn till att säga nej och kunna sätta gränser. Men är det så lätt, egentligen, en del är väldigt försagda och blyga, vilket är egenskaper som mobbare snart får korn på. Vad jag däremot vaänder mig mot är att du, som jag uppfattar det, lägger problematiken hos den mobbade. -"Om de vore bättre på att säga nej och sätta gränser skulle de inte bli mobbade". Min första invänding är att det är mobbaren/-na som är problemet inte den som utsätts, den andra är att van skall kunna vara udda, försagd, blyg etc utan att bli mobbad.///Under min tid som RSO så Regionalt Skyddsombud var det ofta det kom fram att det fanns svåra psykosociala problem på arbetsplatserna, i.e. ofta mobbing. Flera gånger var den som blev utsatt för mobbing ingen tyst och försagd individ, men det tar på även den tuffaste att bli utsatt för tillexempel utfrysning, och detta kan faktiskt vem som helst bli.

Jessica. Glömde skriva att det var en bra artikel, för det är den.

Ja artikeln är bra och viktig, och en del slutsatser sätter fingret på spiken. Möjligen är vissa invändningar på sin plats mot det generella antagandet att den mobbade per automatik har förmåga och egenskaper som kan svara upp mot utvecklandet av de färdigheter som skulle kunna sätta mobbaren på plats. Människor är så olika och lika lite som att alla skulle kunna bli fullfjädrade konsertpianister så kan inte heller alla utveckla den sociala kompetens som gör den oantastlig för en mobbares sjukliga behov av att förtrycka andra. Att trots detta faktum prioritet ett bör vara att som sägs i artikeln - stärka de personers självförtroende och öva dessa i att sätta gränser. Och alldeles självklart "ska mobbarna samtidigt tas bort ur bilden" - samt att även vård dessa om möjligt på ett sådant sätt att deras behov av självhävdelse inte går ut över andra i framtiden. Det har ju framkommit att även mobbaren är ett offer för sina drifter eller ett inlärts förtrycksmönster som bottnar någonstans i dennes upplevelser. Citerar//Men jag tror att man inte får glömma bort att barnen som blir mobbade på något plan har skadade instinkter och en sårbarhet som, om de inte får hjälp, kommer följa dem genom livet och ställa till det för dem i framtiden//sc. Vilket jag uppfattar även i hög grad gäller mobbaren, möjligen då med undantag från det man kan kalla empatisk känslighet. Då problematiken gäller barn i grundskola och gymnasium anser jag att den mobbande omedelbart bör flyttas till en annan skola - detta för att lyfta skuldbördan från den mobbade och att inte belasta den drabbade och dennes föräldrar med de extra arrangemangen som längre skolväg eventuella reskostnader och så vidare för med sej. Det tjänar ju även som en extra markering för övriga elever och mobbarens medlöpare. Dessutom anser jag att en polisiär mobbrotel bör bildas vars uppgift är att samordna och följa upp erforderliga åtgärder som stöd och vård till de inblandade. Kanske kan man säga att detta med mobbing och liknande utslagningsmekanismer alltid förekommit, men jag tror att det accelererar i konkurrens och armbågssamhällen av den typ vi lever i där det är strid på kniven även bokstavligen från sandlådekampen om bästa spaden till hela betygshetsens piska för en position i livet som gör var och en konkurrenskraftig - alltså den socialpsykopatiska samhällsekonomi som förespråkar vinstmaximering framför en god livskvalitet tillgänglig för alla och där alla ska slåss om en sittpinne i hierarkin...

#7. I min syskonskara var det bara min äldsta syster som blev mobbad för att hon var dansk hon kallades bl a "neger", vilket låter löjligt idag. Anledningen var att när hon började skolan hade hon ingen brytning men använde flera danska ord som de svenska ungarna inte förstod, som stue istället för vardagsrum. När det blev dags för oss yngre att börja skolan hade hon korrigerat vårt orförråd.

#6. Nej Bizon, INGA FLER POLISIERA ingipanden. Det är väl själva f--n att inte lärarna fåt ta tag i ungjävlarna ursäkta mitt språkbruk som är störande. Återinför kvarsittningen så får de stökiga eleverna tänka efter och man kan samtidigt försöka prata med dem. Jag skulle inte klara av att inte låta bli att ingripa även omman inte får det utan att riskera att som lärare att bli anmäld. Data- och Internetförbud och kanske även förbud mot mobiler och fjärrkontroller. För idag har det nog ingen effekt att ge barnen utegångsförbud om de ändå har tillgång till Internet m.m.

Riktigt bra artikel. Man ska lära sig säga ifrån och stå
upp för sin sak. Jag menar som darwinist att kan man inte
äta nån så får man finna sig i att bli uppäten själv.
Ta bara i mänsklighetens gryning: Ett lejon kommer och
börjar tjafsa, ska du då bara stå där och ta emot?
Nej, säger jag: säg klart ifrån att du inte finner dig
i behandlingen så löser sig hela problemet och lejonet får
snopet vandra iväg å tracka nån annan.
Alltså för att bemöta psykopater och mobbare får du helt
enkelt utbilda dig till psykopat själv, - så är det bara.
Äta eller ätas. Rösta på Moderaterna.

Tyvärr Nettan så tror jag det du tar upp som exempel är verkningslöst och jag vill inte ursäkta din benämning "ungdjävlar" därför att det redan i användandet av invektiv ligger ett förväntat nederlag och jag vill inte ge upp möjligheten för ungarna att få göra en och annan insikt som i bästa fall leder till rätt spår. Det är viktigt att möta varje unge på ett sätt som gör att den ungen känner att vi bryr oss - både mobbare och mobbad. Och jag kan inte förstå att du tror på dessa förbud - eller skojar du med mej? Ungar måste få möta engagerade människor som kan visa vad en mobbhandling innebär och att konsekvensen av den typen av beteende får så stora proportioner att ungen förstår, då duger inte lite tv- eller dataförbud. Dessutom ska allt sådant arbete och sociala och polisiära åtgärder dokumenteras som underlag för de skadestånd som kan och ska utdömas om skola/skolledning och andra berörda myndigheter inte skött sina åligganden - det är skolplikt vilket innebär att skolan måste svara upp mot även de särskilda behov som var elev har rätt att få tillgodosedda.

Det är bra om den mobbade har en vuxen bakom sig i skolan, som kan åskådliggöra, gärna inför gruppen, att mobbas gör man inte i en skola.
Det är vår skyldighet som vuxna, att stoppa mobbing. Stoppa och följa upp. Den mobbade och mobbaren behöver tas in i ett sammanhang, där mobbingen glöms bort och ersätts av annan , mer rolig och meningsfull verksamhet. Tex en trevlig och rolig rastmiljö, med ingredienser som ungdomarna gillar. Ingen vill egentligen mobba.
Jag håller med om att man måste använda kraftuttryck för att stoppa mobbing.

# helt rätt bizon! fint skrivet!

Jag håller med Bizon i hans sätt att se på det- det skulle onekligen vara önskvärt om det hade kunnat se ut så. Nu gör det dock inte det. Jag utstod 9 års helvete i skolan med diverse kreativa gärningar från barn som själva enligt deras egen utsago idag blev behandlade som skräp hemma. Gör det mig mer förstående? Nope. Jag har inga som helst problem med att slå tillbaka, vilket jag tillslut; verbalt, handlingskraftigt och fysiskt gjorde. Mobbing är aldrig en människas problem, det är samhällets problem- men säg det till den unge som får utstå slagen och kylan medan de vuxna leker politiskt korrekta.