Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Ja artikeln är bra och viktig, och en del slutsatser sätter fingret på spiken. Möjligen är vissa invändningar på sin plats mot det generella antagandet att den mobbade per automatik har förmåga och egenskaper som kan svara upp mot utvecklandet av de färdigheter som skulle kunna sätta mobbaren på plats. Människor är så olika och lika lite som att alla skulle kunna bli fullfjädrade konsertpianister så kan inte heller alla utveckla den sociala kompetens som gör den oantastlig för en mobbares sjukliga behov av att förtrycka andra. Att trots detta faktum prioritet ett bör vara att som sägs i artikeln - stärka de personers självförtroende och öva dessa i att sätta gränser. Och alldeles självklart "ska mobbarna samtidigt tas bort ur bilden" - samt att även vård dessa om möjligt på ett sådant sätt att deras behov av självhävdelse inte går ut över andra i framtiden. Det har ju framkommit att även mobbaren är ett offer för sina drifter eller ett inlärts förtrycksmönster som bottnar någonstans i dennes upplevelser. Citerar//Men jag tror att man inte får glömma bort att barnen som blir mobbade på något plan har skadade instinkter och en sårbarhet som, om de inte får hjälp, kommer följa dem genom livet och ställa till det för dem i framtiden//sc. Vilket jag uppfattar även i hög grad gäller mobbaren, möjligen då med undantag från det man kan kalla empatisk känslighet. Då problematiken gäller barn i grundskola och gymnasium anser jag att den mobbande omedelbart bör flyttas till en annan skola - detta för att lyfta skuldbördan från den mobbade och att inte belasta den drabbade och dennes föräldrar med de extra arrangemangen som längre skolväg eventuella reskostnader och så vidare för med sej. Det tjänar ju även som en extra markering för övriga elever och mobbarens medlöpare. Dessutom anser jag att en polisiär mobbrotel bör bildas vars uppgift är att samordna och följa upp erforderliga åtgärder som stöd och vård till de inblandade. Kanske kan man säga att detta med mobbing och liknande utslagningsmekanismer alltid förekommit, men jag tror att det accelererar i konkurrens och armbågssamhällen av den typ vi lever i där det är strid på kniven även bokstavligen från sandlådekampen om bästa spaden till hela betygshetsens piska för en position i livet som gör var och en konkurrenskraftig - alltså den socialpsykopatiska samhällsekonomi som förespråkar vinstmaximering framför en god livskvalitet tillgänglig för alla och där alla ska slåss om en sittpinne i hierarkin...

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?