Hur oligarkerna blåser massorna – Del 1

När jag var barn hade vi ett följadne ordspråk uppspikat på väggen därhemma: "Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk" Det sammanfattar min syn på saken än i dag.

"Lyckan" är nog att ha en finfin konspirationsteori att ty sig till när världen blir för komplex och motsägelsefull.

kolla denna dokumentär som ligger ute på tuben Länk: youtube.com

#22 Var det på allvar eller som en skämtsam ordvändning att skratta åt deviset spikades upp? Kan du föreställa dig att du själv blir både sjuk och fattig en dag och kommer du i så fall att hålla fast vid detta omvända ordspråk?

forts Man kan alltid invända att resursfördelning kunde minska skillnaderna mellan rik och fattig, men att så inte sker i nämnvärd utsträckning idag är knappast unikt, historiskt sett; snarare var det värre förr med institutionaliserade samhällsstånd, könssegregering och slaveri etc, etc. Vad som däremot är unikt med vår period är att den tekniska förmågan att eliminera både sjukdom och fattigdom nu finns. Vi har lösningen på hälsoproblemen, och vi är närmre en lösning på resursbristen än någonsin tidigare. Det är möjligt att de kommande 100 åren blir svåra resursbrist, miljö, men just nu lever stora delar av befolkningen tryggare och mer hälsosamma liv än någonsin tidigare, och så länge kunskapen överlever är det trots orosmolnen på horisonten ett fullständigt realistiskt mål att föreställa sig en framtid då sjukdom och fattigdom är eliminerade, vilket tidigare bara varit en dröm.

"Jag har en stark kropp som vill arbeta utan att någon pekar ut vad jag måste göra. Att vara fri är inte att vara rik på saker och pengar. Det är att vara fri att vara den man verkligen är." Och hur kommer det sig att du har en stark kropp, vid din ålder? Även jag har en stark kropp, men hade jag levt innan sent 1800-tal hade jag dött av blindtarmsinflammationen jag fick vid 10 års ålder. Systern min hade checkat in redan vid 6 års ålder, och ingen hade höjt på ögonbrynen. Det faktum att de allra flesta av oss inte behöver dö av sådant längre för första gången någonsin tycker jag inte tyder på att vi lever under det mest "omänskliga" samhället någonsin, nu gäller det bara att se till att ännu fler får del av detta mirakel. "Hur det är med de andra en miljon niohundranittiosex tusen åren vet CMO. De var sämre!" Mänskliga kvarlevor från alla förmoderna tidsåldrar pekar entydigt på korta, hårda liv med bristfällig läkekonst och med ytterst få undantag återkommande perioder av undernäring. Jag har inte sett några bevis för ditt påstående att dagens samhälle är "omänskligt" jämfört med tidigare. Som alltid är det fritt fram för dig att presentera dem, men jag tror inte att någon håller andan.

33 Obs, sista 6 raderna där är alltså citat från Banetyrelsen!

#33. "Och de förklaringar du nämner borde man ha insett innan, eller hur? Saknad realism, eller möjligen dold cynism." Varken eller, tror jag. Men att identifiera ett problem och effektivt kunna åtgärda det är två olika saker. Klart är att det inte går att förlita sig enbart på befolkningsminskning om målet är att vända den utveckling som förutspås av pessimistiska klimatmodeller. Även om Indien lyckas införa lika omfattande reglering som Kina ej troligt så kommer det dröja en mansålder innan befolkningen börjar minska pga den ackumulativa effekten. Även i Kina projiceras befolkningen trots ettbarnspolicyn öka fram till 2050 till 1,6 miljarder innan den börjar minska. Kina är dessutom extremt centraliserat för att vara ett u-land, vilket är en förutsättning för att genomföra ett befolkningsminskningsprogram i synnerhet om det måste ske i strid med folkopinionen; Indien är - tyvärr ur denna aspekt - en decentraliserad demokrati. Att begränsa antalet födslar är i och för sig inte enda vägen. Kan man t ex åstadkomma en högre genomsnittsålder för barnafödande skulle det också resultera i en avsevärt mindre befolkning på sikt. Går det dessutom att åstadkomma en ökning av produktiviteten skulle effekten motverkas. Det senare missade Malthus som bekant, och vi ska akta oss för att upprepa hans misstag. Gällde det endast produktivitet tror jag att det vore görbart, men det börjar bli svårt att föreställa sig hur man på ett miljömässigt hållbart sätt ska kunna klara befolkningsökningen och samtidigt höja levnadsstandarden i tredje världen. Man måste göra båda dessa samtidigt, för utvecklingsländerna kommer aldrig frivilligt sakta ner eller gå över till mer miljövänliga produktionsmetoder såvida de inte ser direkt ekonomisk anledning att göra det. Jag förordar inte att vi ska "ta det en annan gång," men eftersom världssamfundet fortfarande är väldigt långt borta från en global konsensus kring hur en miljöomställning ska gå till så är det givetvis enormt svårt att sia om hur väl det kommer lyckas, men under rådande politiska förutsättningar tror jag vårt främsta hopp står till tekniska lösningar.

Ja det är bara att beklaga att Dag Nilsson inte är villig överge den eländiga tillvaron under oligarkernas tumme och ge sig ut i Guds fria natur för att samla nötter dvs ätliga nötter, inte oätliga nötter som Delavante och Sederholm. Han skulle iaf ha den fördelen att inte löpa samma risk att dö en våldsam död som verklighetens "ädla vildar". Det uppskattas att 87 av primitiva samhällen befann sig i krig minst en gång per år och att 65 befann sig i ett konstant krigstillstånd med konkurrerande stammar. Förödelsen och dödandet under andra världskriget påminner t.ex. mest om en syjunta i jämförelse med de förhållanden som rådde i stenåldersamhället. Om dödstalen under andra världskriget legat på samma relativa nivå som på familjen Flintas tid hade antalet döda uppgått till ca 2 miljarder. Länk: en.wikipedia.org http://www.troynovant.com/Franson/Keeley/War-Before-Civilization.html

#37. "Så vad har man tänkt sig där på längre sikt?" Klart är att miljön inte är något som prioriteras särskilt högt. Det saknas inte propagandameddelanden kring miljö, men de handlar mest om nedskräpning på pissoarer kan man t ex läsa "det är civiliserat att ta ett steg framåt" snarare än klimatet och återspeglas inte i faktisk politik. I Beijing där jag för närvarande bor är det stora problem med trafikstockning trots en helt ny och välfungerande tunnelbana. Ändå ges hushåll skattelättnader på första bilen. Varför? För att man lyssnar på folket. Prioritet #1 för regeringen är att stanna kvar vid makten, och regeringens främsta källa till legitimitet idag i brist på ofelbara fadersgestalter som Mao, Zhou och Deng är att kineserna varje år får mer i plånboken. Kinas regering är inte okänslig för folkstämningen, och folkstämningen är lätt att förstå: Tjänar man som universitetsutbildad 3000 kr i månaden med föräldrar och far/morföräldrar att försörja ser ens miljötänkande väldigt annorlunda ut. Allt Kina gör i miljöfrågor måste ses från det perspektivet. Dessutom finns det vissa kulturella faktorer att beakta. Skulle Kinas ledare binda upp sig till ekonomiskt ofördelaktiga miljörestriktioner som västvärlden, Japan, Taiwan, Hong Kong och Korea aldrig behövde bry sig om under sina moderniseringsprocesser skulle de framstå som veka och befolkningen skulle känna sig lurade, förnedrade och de skulle kollektivt tappa ansikte. Men framför allt: regeringen skulle få skulden om de bara hade börjat modernisera samtidigt som Kora och Taiwan... Eventuella miljöproblem är lätta att skylla på västländernas, som ju förorenat i 200 år och fortfarande förorenar mest, och det gör man också. När det gäller Kina har jag svårt att se en politisk utväg.