Den nya familjen

Vad är en familj? Ja det anser vi att vi vetat i ca 100 år i Sverige. Men vi är på väg mot det mkt utvidgade familjebegreppet som innefattar stora deklar av släkten. För den lilla kärnfamiljen klarar sig inte utan det stora sammanhanget. Jagh tror inte längre att samhället! kommer att klara av åldringsvården. Det kommer att bli som i det katolska Europa. De yngre får ta hand om de äldre och handikappade. Kommer vi ha råd att ha en halv miljon barn på förskolor?? När "dagisverksamheten" började på 1960-talet så var det för strängt prioriterade grupper som ensamma mammor. Kommer vi att börja ransonera igen? Kommer barntillsyn åter att bli en mormors-sak.?

Ja men full frihet råder ju i praktiken! Fast hur är det med avkomman, ansvaret för, och hur mår den? Att familjen fungerat allt sämre de sista, säg 50 åren i Sverige, vad beror det på? En tokig konstruktion, som ändå återfinns även hos många djur, eller en politik som splittrat? Spelat ut män mot kvinnor, barn mot föräldrar??
Om man ser i sydeuropa, så finns storfamiljen/släkten där. De går ut på krogen på helger tillsammans, de firar högtider. De känner varandra och träffas. Kanske inte i alla släkter, men man ser tydligt skillnaden. Så var det delvis också i Sverige när jag växte upp, på 40-60-talet.

Om jag fått rätt info är allt fler svenska män ointresserade av att ingå äktenskap. Och det är rätt länge sedan som svenska män gick numerärt förbi svenska kvinnor med att välja partners av utländsk härkomst.
När pojkar nedvärderas, män förljugs år efter år och pappor konsekvent både nedvärderas och förljugs, då är det dags att lämna äktenskapet. Helt omöjligt att vara pappa i Sverige idag, hur han agerar blir det fel. Utom möjligen som "extra mamma". Senast var det Reinfeldt som kom med det häpnadsväckande påståendet att det "är männens fel att kvinnorna bara jobbar deltid". Återigen, inget eget kvinnoansvar. Och sånt ynkligt fjäskande! Men se upp kvinnor, den här vägen vill han ha kvinnor in i heltidsarbete. Det ger mer skatt och mer makt åt staten att kontrollera familjerna! De som överlever...

Ordets makt är stor. Om det blir populärt med familjen, mamma, pappa, barn igen, så tror folk på det.
Kvinnor har förändrats, män har förändrats, barn har förändrats, gamla har förändrats. Vi kan ju bara se hur det går. Vi ser det varje dag.
De som tycker det är jättekul att ha många partners, kan ju fråga barnen, vem de tycker är viktigast - pappa, mamma eller en massa olika partners till mamma och pappa.
Vi har ersatt gemenskapen med teknik och prylar. Vi behöver inte varandra längre, som förr. Trist.

#9 - Jo jag ser att det tidigare så rigida tänkandet beträffande "familjen" som i praktiken aldrig fungerat fullt ut - det har alltid varit den svagaste som kommit i kläm - så har det utvidgade familjebegreppet och även att pappor och barns rätt till varandra är mer självklar nu än förut vilket har med den "utmärkta" familjepolitiken att göra. Därmed inte sagt att det bör göras mer för ökad jämställdhet mellan de inblandade individerna och det oavsett kön. Dessutom behövs det en mansrörelse som i likhet med kvinnorörelsen ska föra upp det specifika mansförtycket på dagordningen. Det är inte bara på tiden utan helt nödvändigt för just människors lika värde och likhet inför lag och myndigheter. - Alltså det går inte bara för män att se på fotboll orera om orättvisorna och dricka öl - vi måste ta tag i mansförtrycket - definiera det och kräva förändring.

Ja en liten mansrörelse finns det, men för att politiker ska bry sej om den så pass att dess krav blir en fråga på dagordningen behöver den bli mer massiv, män har tigit och i värsta fall gått sin väg - supit ner sej för en tid i ett fåfängt försök att desinficera själens sår - eftersom barn och fru fått behålla möblemanget har det varit lätt att med endast en tandborste flytta in i någon annans liv - kanske en ny familjebildning, men oftast bara ett gästspel i en ensam mammas liv - en tillfällig kompensation för den egna förlorade familjen. Massor av liknande tragiska livsöden är följden av en gammal övertro på kärnfamiljens saliggörande av samlivet. Det ser bra ut ur ett biologistiskt perspektiv för det förefaller så naturriktigt - men eftersom människans natur förefaller vara att vara så onaturlg och konstfull som möjligt med stark fallenhet för konstruktioner och experiment så får vi nog drass med de variationer och eventuella misslyckanden som denna mångfald ger upphov till. --------------------- Föresten så uteblev ett "inte" i mitt inlägg #10 Meningen ska se ut så här "Därmed inte sagt att det INTE bör göras mer för ökad jämställdhet mellan de inblandade individerna och det oavsett kön." - trots felet förstår jag att andemeningen gått fram. Precis som du har jag fört upp mansfrågor i diverse forum med ganska liten respons - men jag tror att ett manligt uppvaknande är på väg - tack vare att män i allt högre får tillfälle att känslomässigt knyta an till sina barn så förstår dom vad dom förlorar om inte en delning av familjen går schyst till och ett fortsatt delat ansvar möjliggörs genom bodelning och att likvärdiga bostadsvillkor kan ordnas så att barnen får motsvarande förutsättningar oavsett hos vilken förälder dom vistas. Egentligen tycker jag lösningen att föräldrarna flyttar till var sitt boende och barnen bor kvar där dom är vana att bo. Det är där dom har sina kompisar, skola och andra invanda miljöer. Föräldrarna har lättare att bo hos barnen en vecka i stöten.

Nej Jocke det kan man inte, men jag tror den kommer att avskaffa sej själv - frågan är bara vilket alternativ det finns för män att rösta på? Att män i allt större skaror flyr den feministiskt maktorienterade kvinnan till de mer traditionellt feminina asiatiska flickorna är förvisso en trend och säkert även bra ur evolutionär synvinkel, men inte helt tillfredsställande ur ett jämställdhetsperspektiv. Frågan är om inte just den i allt större grad medvetna och ansvarstagande mannen är svaret på jämställdhet och slutet på könskampen - om parterna blir mer jämnstarka ökar ju benägenheten för samarbete - något jag tror mej först av praktisk juridik. Oavsett om en part har rätt eller fel ökar processviljan hos den part som har råd att driva processen, men om båda har ekonomi att driva ett civilmål och stridsvilja nog ökar benägenheten till förlikning - det kostar vanligen mindre och det är pengar som styr både världen och rättvisan.

#15 Ja var tog dom vägen? Kanske dom först måste definieras. Har du någonsin sett "det manliga manifestet"? Jag har inte sett det sannolikt därför att det aldrig kommit till stånd. Vist ett och annat problematiseras av den feministiska rörelsen som då mest kommer som kritik - skulle vilja se denna kritik tolkad från ett manligt perspektiv. ------------ Alltså först och främst en undersökning och statistisk sammanställning av upplevelsen av att vara född som man för tjugo år sedan - trettio, fyrtio osv. Samma undersökning bland män i motsvarande åldrar fast då med frågeställningar i stil med - hur upplever du kvinnors attityd till dej som man? men främst skulle en analys av den kapitalstyrda arbetsmarknadens konservativa inställning till "lika lön för lika arbete" har kunnat hålla det rättmätiga kravet stången - och de psykologiska effekter som hindrat kvinnor och män att gå med på en så uppenbar orättvisa mitt framför ögonen på alla. Samma sak när det gäller det jag pekat på tidigare - hur kommer det sej att andra kvinnor och män så tyst åser det vanligaste skilsmässoförloppet - Att kvinnan får huvudansvaret för barnen och mannen vanligen visas på dörren. Tack och adjö - underhållsbidraget emotses punktligt var månad! Tack och lov har det blivit viss förändring vilket som jag sa har med att mansrollen har förändrats - vi män har fått ett annat deltagande i familjelivet, vi tar ut pappadagar, vi deltar i skolmöten och kvartssamtal, vi inte bara leker en stund med ungarna på kvällen och delar ut godnattpussen vi ansvarar för deras vardag på ett mer närvarande sätt nu än tidigare och allt detta utan att förlora vår manlighet. Dessutom utan att göra så mycket väsen av det. Vi kan byta däck på bilen, krama både ungar och käring, vi kan diska, tvätta och städa. Vi kan bygga hus och för fartyg över haven. Vi kan gråta, skratta och bli förbannade samt visa ömhet och avsky. I princip kan vi göra samma sak som den "nya kvinnan" om vi tillhör de män som inser att det är inte märkvärdigare att vara man än vad det är att vara kvinna - så när som dedär med att föda barn vilket inte heller det är så märkvärdigt - det har däggdjurshonor gjort i alla tider - förvisso ett litet under i sej och jag gläds med varje lycklig förälder - därmed inte sagt att det ska göras så stor sak av det för den sakens skull - i praktiken sprutar det ju ut ungar hela tiden om man ser det i stort - vilket ju också är ett problem som på inte vis kvinnan enbart ska lastas för - det är ju en naturgiven samverkan mellan kvinnor och män som är orsaken till den processen...

Ja Jocke - men tiderna förändras. Du är mer medveten om problematiken än många män som blir tagna på sängen då dom plötsligt inser att även dom drabbas. Och i en krampsituation mellan hjärna och muskler är utgången given - hjärnan vinner, och visar det sej att kvinnor har bättre hjärna än män så kan det vara ett tecken på evolution och därför med ett darwinistiskt synsätt inte mer än rätt om kvinnan får huvudrollen i akademiskt arbete. Det kommer naturligtvis att fortgå tills den underlägsne mannen förstår bättre och på allvar tar upp kampen med sej själv - frigör sej från sitt sedan snuttestadiet modersberoende och från den gudalika fadersfigur som terroriserat hans världsbild genom sin antingen air av ouppnåelighet eller uselhet. Ja vi har mycket att ta tag i och det kommer inte något tillstånd av rättvisa och lika värde av sej själv - mannen måste och då helst utan att gå i feminismens fotspår och skuldbelägga kvinnan. Hon har faktisk bara lärt sej och handlat utifrån sin kunskap precis så som mannen måste göra. Kanske kan de specifika manliga egenskaperna om dom finns generellt set ge "maskulismen" ett större berättigande om dessa egenskaper inte exkluderar kvinnan - visserligen tvivlar jag på den optimismen om vi skärskådar våra egna konkurrensbeteenden. Tar vi herrklubbarna som exempel så är det just exkludering av kvinnan och/eller ren och skär nedvärdering av henne på grund av hennes kön. Mannen har av någon anledning betraktat sej som kronan på verket och kvinnan har genom tiderna låtit honom tro att det är så det ska vara därför att hon har inte kunnat annat - mer än då möjligen i skymundan fylla i där mannens tillkortakommanden blivit alltför uppenbara. Att sedan historien har en god portion både framträdande, klyftiga och dominerande kvinnor/mammor som förstått att prägla sin omvärld och sina söner är något som feminismen både försöker tysta ner och lyfta fram beroende på hur det passar, men som defacto inte är helt utan betydelse för den utveckling som varit - trots allt är det historiskt sätt kvinnan som haft det avgörande ansvaret för barnens fostran och oavsett om man vill klandra henne för att männen blivit som dom blivit under hennes tukt och förmaning så har det ändå - visserligen långsamt, men ändå inneburit att kvinnan vuxit till sej och nu helt öppet gör anspråk på sin självklara rätt och den vägen måste även mannen gå. Och, vilket är viktigt - det är inte mot kvinnan vi ska kämpa, det är mot ett system som tjänar på att kvinnor och män slåss med varandra och inte i stället samfällt vänder sej mot orättvisornas verkliga orsaker...

Ja Jocke - förefaller som om du tolkat in ett och annat som jag inte står för, men det kan kanske bero på en viss uppgivenhet som jag tycker mej ana i din syn på könskampssituationen. Nej jag är emot all form av skuldbeläggande - däremot inte ansvar. Och precis som det varit kvinnors ansvar som även delats av en och annan klarseende man att komma till rätta med det förtryck som genom tiderna drabbat kvinnor och därigenom även män så är det nu mannens ansvar att ta tag i sin situation. Tror att du kommer ihåg Johan Erenberg från Etcetera som för några år sedan gick ut stort i media med påståendet att mannen föds till en kollektiv skuld gentemot kvinnan då mannen per automatik ärver alla tidigare mäns övergrepp mot kvinnor och därmed det strukturella förtryck som drabbar kvinnan i nutid. Jag gick i taket direkt och debatterade lite var stans mot dessa tokerier. Det jag menar är att det inte duger att sitta och kverulera - vi män måste visa värdet av vår manlighet som i grunden är konstruktiv, samt värnande om sin hona och sin avkomma - om det nu inte är så att degenereringen gjort sitt och snöpt flertalet av oss, men som sagt det är bara att sluta klaga och upp till bevis. Men som du också har noterat så drar folk öronen åt sej då man nämner att även mannen kämpar mot i grunden samma förtryck som kvinnan - du har ju nämnt flera av yttringar av mansförtryck som är så normaliserade att dom inte räknas. Alltså det är detta vi som män måste föra upp på dagordningen och få erkännande för och skapa handlingsplaner för att avskaffa - i det arbetet kan den feministiska erfarenheten vara till god hjälp - förtrycket är faktiskt både kvinnor och mäns gemensamma fiende och vi bör därför stötta varandra och kommer ingen vart med ömsesidig könslig skuldbeläggning. Du säger att män även förtrycker varandra - ja och därvidlag är inte kvinnan bättre. Jag tror att mångt och mycket är flockmentalitetens hackordning som ställer till det för människan - trots allt tal om kultur och utveckling från Hedenhös till den moderna människan så visar vi oss mest vara instinktsvarelser vars huvudsakliga välbefinnande kommer först då en acceptabel hackordning infunnit sej. Dvs att de inblandade parterna finner sej i sin plats. Det är där jag ser en pedagogik som utvecklar självständigt parallellt med samarbetsförmåga - och ett samhälle som är berett att ta emot människor med dessa kvaliteter. Förutom det bör en människas kompetens avgöra tillsättningen av varje samhällelig uppgift inte kön - alltså inget kvoterande hit eller dit.