Valt inlägg:
Ja Jocke - men tiderna förändras. Du är mer medveten om problematiken än många män som blir tagna på sängen då dom plötsligt inser att även dom drabbas. Och i en krampsituation mellan hjärna och muskler är utgången given - hjärnan vinner, och visar det sej att kvinnor har bättre hjärna än män så kan det vara ett tecken på evolution och därför med ett darwinistiskt synsätt inte mer än rätt om kvinnan får huvudrollen i akademiskt arbete. Det kommer naturligtvis att fortgå tills den underlägsne mannen förstår bättre och på allvar tar upp kampen med sej själv - frigör sej från sitt sedan snuttestadiet modersberoende och från den gudalika fadersfigur som terroriserat hans världsbild genom sin antingen air av ouppnåelighet eller uselhet. Ja vi har mycket att ta tag i och det kommer inte något tillstånd av rättvisa och lika värde av sej själv - mannen måste och då helst utan att gå i feminismens fotspår och skuldbelägga kvinnan. Hon har faktisk bara lärt sej och handlat utifrån sin kunskap precis så som mannen måste göra. Kanske kan de specifika manliga egenskaperna om dom finns generellt set ge "maskulismen" ett större berättigande om dessa egenskaper inte exkluderar kvinnan - visserligen tvivlar jag på den optimismen om vi skärskådar våra egna konkurrensbeteenden. Tar vi herrklubbarna som exempel så är det just exkludering av kvinnan och/eller ren och skär nedvärdering av henne på grund av hennes kön. Mannen har av någon anledning betraktat sej som kronan på verket och kvinnan har genom tiderna låtit honom tro att det är så det ska vara därför att hon har inte kunnat annat - mer än då möjligen i skymundan fylla i där mannens tillkortakommanden blivit alltför uppenbara. Att sedan historien har en god portion både framträdande, klyftiga och dominerande kvinnor/mammor som förstått att prägla sin omvärld och sina söner är något som feminismen både försöker tysta ner och lyfta fram beroende på hur det passar, men som defacto inte är helt utan betydelse för den utveckling som varit - trots allt är det historiskt sätt kvinnan som haft det avgörande ansvaret för barnens fostran och oavsett om man vill klandra henne för att männen blivit som dom blivit under hennes tukt och förmaning så har det ändå - visserligen långsamt, men ändå inneburit att kvinnan vuxit till sej och nu helt öppet gör anspråk på sin självklara rätt och den vägen måste även mannen gå. Och, vilket är viktigt - det är inte mot kvinnan vi ska kämpa, det är mot ett system som tjänar på att kvinnor och män slåss med varandra och inte i stället samfällt vänder sej mot orättvisornas verkliga orsaker...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?