Tankar om islam och traditioner

Varning! Denna text innehåller inga belagda fakta och ingen statistik, bara mina egna tankar.

Vem har sagt att islam ska ha en särställning gentemot andra religioner i Sverige? Varför anser sig muslimer särbehandlade i Sverige? Vad är det de vill egentligen?

Det undrar jag när muslimer lämnar ut glättade böcker om islam på gator och torg - för att vi ska förstå och sätta oss in i religionen? Sådant har de flesta inte tid med i sina upptagna liv. Att studera en religion tar tid, ibland ett helt liv.

Sverige har inte under min levnad varit ett land där islam spelat någon större roll. Jag har jobbat med världens alla folk, och det är bara muslimer som rynkat på näsan åt skinka och andra grisrelaterade rätter. Jag brukar svara att vi älskar griskött i Sverige. Vi gillar skinka och fläskkotletter och fläskkorv! Vem ska komma och kritisera det eller ifrågasätta grisens roll eller grisbondens roll i Sverige?

Jag har besökt Turkiet, där man till exempel äter fårögon, fårtarmar och fårballar. Sitter jag då och kritiserar de matvalet landet har? Nej, som svensk tycker jag att det är oartigt att hoppa på folk för deras olika matkultur och matval. Det är väl deras sak!

Många svenskar tycker till och med att det är spännande med andra kulturers mat. För mig är det självklart att länder har olika matkultur, beroende på klimat och andra omständigheter, som kan variera i världen. Varför skulle den muslimska kulturen ha rätt att kritisera andra länders kulturer eller matvanor som mindervärdiga?

Varför anser sig muslimer särbehandlade i Sverige? De vill bygga moskéer för miljontals kronor för att hedra familjemedlemmar? Låter fint, men är det rätt mark att bygga på? Det karga, kalla Norden? Varför flyr så många muslimer sina hemländer? Vad är det de flyr ifrån? Det gäller inte alla muslimer, men många jag stött på.

De som jag känner mest till har kommit hit i affärer, till exempel killarna som har blomsterstånd på torget där jag bor. De hälsar alltid väldigt artigt och respekterar mig, för de vet att jag talar lite turkiska och de vet att jag varit gift med en turk. Då kommer jag ihåg de 23 åren med min turkiske man. De var färgrika och gästvänliga. Jag är också gästvänlig, så vi passade bra ihop! Men de grundläggande värderingarna satte stopp för vårt äktenskap, eftersom vi i Sverige är vana vid kvinnors lika värde. Jag tänkte att jag inte behöver en till pappa. Jag har redan haft en, som var skeptisk till mig och mina okonventionella tankar. Men jag var ändå älskad. Min turkiske man var också alltid respekterad i Sverige.

Muslimer vill ha slöjor, ibland heltäckande på kvinnor. Varför då? Vad tänker dessa kvinnor när de ser de svenska kvinnorna utan huvudbonad? Hjärntvätt kanske har gjort dem fördömande, men jag tror att de flesta muslimska kvinnor tröttnat på slöjan. Vad har kvinnor för orsak att dölja sitt hår? Mannens äganderätt till kvinnan? Kvinnan är en sexuell symbol som man ska skyla för männen? Kvinnan är det ena och det andra, ofta oren.

Det finns en muslimsk, vacker kvinna som arbetar i affären där jag bor. Hon har alltid haft en svart slöja som dolt hennes hår och hon har alltid varit väldigt blygt reserverad mot kunderna förut i affären, inte pratat särskilt mycket. Häromdagen när jag handlade i affären, har denna kvinna tagit av sin slöja. Hon har ett tjockt, svart, vackert hår, som hon slänger fram och tillbaka när hon pratar med kunderna. Hon har nu stark sminkning runt ögonen och hon pratar oupphörligt med de arabisktalande kunderna. Har hon skilt sig, är min första tanke? Men jag frågar inte förstås! Hon har tagit av slöjan och är nu mer pratsam än alla andra kvinnorna i affären.

Hur ska vi få veta vad muslimska kvinnor egentligen tänker när de kommer hit och ser oss andra, utan sjal? De muslimska männen däremot, är ju fullkomligt modernt klädda, i kortärmade skjortor, medan kvinnorna kommer i sina långa kappor och sjalar för att dölja sina kroppsdelar. Nog för att jag vet att kvinnan är viktig, men måste man straffa henne för det? För jag tycker att kvinnan är så oerhört viktig i världen. Utan kvinnan, stannar allting av. Kvinnan är symbolen för mjukheten och det vackra, tycker jag och inte bara det naturligtvis.

Vad vill muslimerna i Sverige? De vill utöva sin religion. Min före detta man, som är muslim, går aldrig i någon moské även om han nu bor i sitt hemland. Han gillar inte religion, precis som många svenskar.

När jag var ung trodde jag att allt var möjligt. Jag trodde att man kunde gifta sig med vem som helst i världen, för alla har lika värde och att det inte spelar någon roll var man kommer ifrån. Men mina egna erfarenheter har visat att det inte är så. Inte för att människor har olika värde, utan för att människor har olika livssyn och traditioner samt religioner, som ofta inte går att förena utan att någon blir olycklig på köpet.

Jag missaktar inte människor som lever ett bra liv tillsammans, trots skillnader i religion och kultur, men själv skulle jag inte ge mig på ett sådant äktenskap fler gånger, med hänsyn till den andra parten. För jag kan inte anamma en annan kultur som jag inte är van vid, då menar jag på ett djupare plan - och jag kan inte som kvinna ändra mig för att passa in i ett annat mönster. För det är kvinnorna som många gånger måste göra avkall på sig själva i en relation/äktenskap och det blir inte lättare med en främmande tradition och religion.

Vad ville jag säga med detta? Jo, att det tar tid att anpassa sig till varandra och bli mer homogena. Det tar flera generationer för oss som ska bo ihop från olika länder. Det tar tid att finna en väg som passar alla. Världen är i svallning. Världen är skadad. Människor måste fly, från krig och evinnerliga motsättningar och fattigdom. Under tiden får människor finna sig i att kallas för rasister, idioter och andra epitet.

De yngre verkar klara biffen, men de tar ingen hänsyn till oss äldre. Det är vi äldre som sitter med våra liv, funderingar och frågor, precis som alla andra äldre folk i världen. Vi äldre känner bara till våra egna traditioner och vanor, emedan de yngre skapar nya.

Jag hoppas då att det här blir en värld för alla, där ingen dominerar den andra och inte heller fördömer varandras traditioner eller religioner, och där människor är jämlika, så som det har varit meningen från början.

Vi behöver alla varandra, unga som gamla, för vi är ju bara små människor i detta enorma universum.

Av Pia Isaksson 08 maj 2013 06:00