Hej sa jag

Den blick jag fick tillbaka glömmer jag aldrig. Han tittade på mig som om jag vore den lägsta, mest lössläppta varelse på denna jord. Mitt lilla hej framkallade verkligen onda ögat, och jag blev djupt skakad. Hans fru satt ofta bakom gardinen i lägenheten och kikade ut över gården där vi andra, män och kvinnor, passade våra barn i en salig röra. Alla pratade med alla och till slut vågade hon sig ner från andra våningen, men hon sökte endast kontakt med kvinnorna, mot männen lyfte hon aldrig blicken. Lite trevande ställde hon sina frågor, som om hon lade ett pussel med möjligheter ungefär, och hon försökte trösta mig när jag fått min andra dotter "nästa gång kommer pojke." Åren gick och plötsligt hejade mannen i trappan utan buller och bång. Sen försvann de. Nästa gång jag såg henne hade det gått många år. Hon bad mig sitta ner och öppna munnen och jag läste på hennes namnskylt, Leg. Tandläkare.

Av Karin Edvall 04 feb 2013 12:28