Livet är en resa

Att "färdas genom livet" är just det jag vill kalla det vi gör under vårt liv. När allt stämmer och alla man möter är i alla fall så pass normala och klara i skallen att de vet vad som är rätt och fel, så kan allt ha sin gilla gång och farten är ungefär densamma, riktigt mysig och trevlig.

Har man sedan varit med om en hel del i första halvan av livet, så stannar inte färden upp för minsta lilla grej - vilket det gör i första halvan. Till exempel, om sexdebuten dröjer så står färden stilla ett tag för det är ganska viktigt, och man kan se saker ur en annan synvinkel än före. Så fort man träffar på saker man inte förstår så stannar färden antingen upp tills man rett ut det hela, eller så struntar man helt sonika i det och färdas vidare, men kanske lite fattigare än man hade varit om man väntat tills man hade förstått.

I mitt fall så vill jag gärna att resan ska vara så rik som möjligt, och då försöker jag stanna upp och förstå så ofta jag kan. Men, och givetvis finns det ett men, ibland ter sig saker så oförklarliga för mig att jag verkligen undrar om det inte skulle vara lättare att bara åka vidare på färden och glömma alltihop. Men man vill dock ändå framåt till slut så att färden blir lång och givande.

På senare tid har jag råkat på saker jag verkligen inte kan förstå. Jag ska ge ett exempel:

En elev på en gymnasieskola i Lund, en privat sådan, blev utan tvekan både mobbad och särbehandlad av sin lärare. Jag följde med på ett möte med både elev, lärare, kurator och rektor. Efter mötet kom man fram till att det fanns kommunikationsvårigheter dem emellan, vilket egentligen i detta fallet betydde att läraren inte riktigt ville erkänna att han betett sig buffligt, kränkande och på annat sätt oacceptabelt. Men då eleven ansåg att vi skulle se framåt och endast hade som högsta önskan att få syssla med det han utbildade sig till, lät han udda vara jämnt. Vidare skulle läraren, kuratorn och eleven träffas en gång i veckan för att följa hur det gick.

Nu blev det tyvärr så att när nästa skoldag började så fick inte den nämnda eleven göra det som de andra eleverna gjorde under lektionstid, eftersom, enligt läraren: "Vi har kommunikationsproblem och hädanefter när de andra gör praktiska saker så får du helt enkel arbeta i dessa läroböcker punkt slut." Hur nu detta kunde komma sig och vad det skulle leda till, gavs det ingen förklaring om.

En av klasskompisarna sa: "Han kom ner från ert möte och sa att det fanns kommunikationsproblem er emellan så hädanefter ska vi överhuvudtaget inte prata med dig under lektionstid, ingen av oss, han är ju inte riktigt klok."

Nästa dag när lektionen började försökte eleven att få börja med det praktiska som alla andra men blev tillsagd att genast hämta böckerna för "du vet vad som gäller". Läraren stod nu mitt i klassrummet och diskuterade med en andra lärare om problemen med eleven, högt och tydligt och alla kunde höra deras samtal. En elev skämdes å lärarens vägnar och sa till den mobbade: "Jag försökte verkligen inte lyssna när dom pratade om dig men när jag hörde den andre läraren säga ja men herregud han ska väl i alla fall kunna få ett E, så lät det faktiskt som om du inte skulle få godkänt, är han inte klok?"

Så fick jag då på kvällen höra om denna skamvråbehandling och utan en minuts sömn den natten sa jag till eleven att vi ska dit tillsammans idag, för nu är det slut på denna kränkning och mobbning.

Väl framme vid skolan förväntade sig läraren att det endast var eleven, läraren och kuratorn som skulle träffas för ett samtal, men ack så förvånad han blev när han hörde att Angus var med. Pötsligt skulle rektorn också vara med. Vi gick in i ett rum och satte oss men se läraren kom inte. Enligt rektorn var det inte ett sådant möte han hade förberetts på, så han vägrade att medverka, vilket enligt rektorn var något man skulle ta hänsyn till.

Nu stannar mitt livståg om jag säger så. Jag går inte ett steg till i livet förrän detta är utrett, jag berättar allt som hänt för rektorn och kuratorn och kräver att jag vill ha ett svar innan 16.00 på hur de tänkt sig att agera. Rektorn svarar att "Givetvis ska vi agera och jag ska tala med min chef innan jag gör något drastiskt så att allt går rätt till."

Jag får ett samtal av rektorn där hon säger "jag har nu talat med min chef och det vi kan erbjuda är vidare samtal för att allt ska fungera". Jag säger till henne att "Ni har redan frågat eleven om det skulle kunna leda någonstans med vidare samtal och hans svar var direkt nej, det har gått för långt, så på vilket sätt är detta att agera?"

Jag sätter mig vid datorn med eleven och han gör en anmälan till Skolverket med hopp om att någon utomstående ska kunna bena upp denna oacceptabla behandling, varvid rektorn svarar att "det ligger i er fulla rätt".

Rektorn frågar mig hur jag hade gjort, och jag svarar att jag omedelbart hade stängt av läraren tills att detta blivit utrett, precis som hade gjorts om det varit en elev som mobbat och kränkt en annan elev.

Vid min förfrågan om detta har något att göra med att den aktuella läraren är deras kontaktman, och tidigare anställd av Alfa Laval som man samarbetar med, kan rektorn såklart inte svara på detta. För vilken privat skola skulle vilja förlora kontakten med sin samarbetspartner och tillika ett måste för att kunna genomföra utbildningen?

Som ni förstår så står mitt livståg stilla och jag tänker givetvis inte köra igång igen förrän detta är löst.

Men inte ska vi glömma att det är fredag för det! Nu jäklar glömmer vi alla elaka människor i världen och försöker ha en underbar fredag med allt vad det innebär; i mitt fall då inte längre blandat godis, då tandläkaren besöktes idag ännu en gång. Men väl underbart god mat, gott sällskap och i ett land som fortfarande har yttrandefrihet - hur länge nu det varar. Herr Westerberg håller nämligen på att utreda något stort som kan påverka just densamma, yttrandefriheten. Fast Westerberg är väl en hedersknyffel trots att han tjänar cirka 800 000 kronor om året av Röda Korset. Han jobbar dock heltid ska ni tänka, vilket måste betyda att alla andra uppdrag som ger ett antal miljoner om året antagligen tär, då han måste jobba mycket övertid.

God helg alla Sourzare! Jag ska nu ta en Ipren och två alvedon vilket kommer att ge mig några timmars sömn utan smärta från käken.

Dont forget to hug each other!

Av Angus Liddell 23 nov 2012 06:00