Att USA skulle vara en förebild för oss är en myt som fastnat och som tycks vara omöjlig att utrota. I stället är det Tyskland som är vår storebror och som vi borde se upp till och försöka efterlikna. Hitler förstörde den bilden, men nu är det dags att vi närmar oss Tyskland igen. Att USA länge ansetts som en förebild är helt obegripligt eftersom vi inte har mycket gemensamt, varken historia eller värderingar. Här i Sverige uppfattas välfärdssamhället som grundläggande. I USA är det ett skällsord. Sverige är sen länge nästan helt sekulariserat, medan USA är genomsyrat av religion. Sverige har inte haft krig på 200 år och är motståndare till alla krig. USA har krigat lika länge och krigar fortfarande. Att minska landets militärbudget är en omöjlighet. Vapenlobbyn är oerhört stark och vapen är en del av amerikanarnas vardag. I Sverige är det tvärtom. Om en en polisman här använder sitt vapen blir det ofta ett himla liv. Att se på amerikansk film är tämligen deprimerande. Hetsigt tempo och mycket skjutande känns oerhört jobbigt. Miljömedvetandet i Sverige är mycket stort. I USA är det minimalt. I USA är det bilen som styr vardagen. Att cykla till jobbet som i Sverige, ja, det gör bara knäppskallar.
Att USA så länge varit en förebild för oss beror troligen på populärmusiken. Och självklart också på alla dessa framstående forskare och nyskapare som betytt oerhört mycket på gott och ont. De 1,3 miljoner svenskar som emigrerade till USA var knappast några revolutionärer. Det är väl ättlingar till dessa som bidragit till att förvandla USA till vad det är nu. Frågan är om de kan vara särskilt stolta över sitt land just nu.
Nej, det är söderut som vi ska vända våra blickar för att hitta vår förebild. Med Tyskland har vi haft en gemensam historia under 1000 år med både krig och fred. Hur många svenska soldater har inte dött i Tyskland, både och i strid och sjukdomar? Jag har själv två anfäder bland dem. Och hur många hantverkare och experter har inte kommit till Sverige och hjälpt till med att bygga upp handel och industri. Och hur många tyskfödda kungar har vi inte haft. För att inte tala om ännu fler tyska prinsessor som blivit drottningar i Sverige. Och är inte vår nuvarande drottning född i Tyskland?
Det var extra roligt att tysk litteratur blev så uppmärksammat vid bokmässan i Göteborg. Mycket välförtjänt. Vi har ju en kulturell gemenskap med Tyskland. Nu börjar vi bli trötta på USA:s ytliga kultur. Det är alltså dags att uppmärksamma den livaktiga tyska kulturen. Och det är också hälsosamt för tyskarna att äntligen komma bort från det traumatiska andra världskriget. Sverige kan bidra till det genom allt tätare kontakter.
Av Lennart Karlsson 03 okt 2011 09:48 |
Författare:
Lennart Karlsson
Publicerad: 03 okt 2011 09:48
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå