Mobbning i skolan oftast subtil

Mobbingen i skolan debatteras flitigt nu när en undersökning visar att skolledning och lärare ofta skyller mobbing på offret. Utbildningsminister Jan Björklund skräder inte orden och menar att "det är ett stort misslyckande för skolväsendet att de här eleverna inte får den stöttning de behöver", att "vuxenvärlden i skolan och runt omkring måste visa större civilkurage" och att det nu är "viktigast att utreda vilka metoder som fungerar bäst för att förebygga mobbing, att utbilda på det området och slutligen att få den enskilda skolan att ta större ansvar ".

Enligt mig har det alltid förekommit mobbing i skolan och alldeles för lite görs för att ändra på det. Jan Björklund borde haft prioritet på det här sedan länge, för det är här man kan förbättra grunden för inlärningen i skolan; inspirationen att gå dit varje dag! Hur kan man inte förstå det om man har landets högsta roll i skolfrågor, utan fokusera på ordning och betyg?

Skolan, som jag ser den, representerar ett stort svikande av barn som ofta kommer dit fulla av tillit, självkänsla och hopp, för att snabbt bli varse att de måste rätta in sig i hierarkin i klassen och skolan som helhet. I skolan, bland eleverna, är det djungelns lag, det var det när jag gick i skolan på 60-70 talen och det är det än idag, det vet jag genom mina barn. Snabbt inser en elev som kommer till skolan att de starka vinner, så det gäller att trycka ner de som verkar svaga, det gör ju att man själv framstår som ännu starkare. Ett barn inser även strax att dess föräldrar inte kan göra något, föräldrarna finns ju inte i skolan, och att "skvallra för fröken" är uteslutet, snarare gäller det att försöka hålla skenet uppe om att allt är bra.

I vuxenvärlden, på arbetsplatser, är det förbjudet att dela in folk i sämre och bättre, balla och töntiga, men i skolan är det fortfarande 2011 helt legitimt. Det handlar inte bara om ett barns inlärningsförutsättningar utan även om till exempel utseende och kön. Och mobbing är inte bara att några uttalat är dumma mot någon annan. Det är säkert snarare oftast en subtil indelning i de balla, roliga och vackra respektive de töntiga, tråkiga och mindre vackra. Lärare ser säkert ofta inte det här eller bryr sig inte om det. För de elever som hamnar i fel grupp är det traumatisk och en stor sorg, grund för självbestraffning, inneslutenhet mm. Barnet blir ensamt med sin känsla av utanförskap och får hitta egna vägar att hantera det.

Det är en stor sorg att det är på det här viset och pinsamt att det inte görs tillräckligt för att ändra på det.

Av Carl Olof Schlyter 18 aug 2011 12:53