Jag har lämnat en bit av min själ i Baskien

Längtan kan vara så mycket. Längtan kan vara så mycket mer än saknad efter sin stora kärlek. Och kärlek kan vara mycket mer än en verklig person i formen av en kvinna eller man. Längtan kan vara mer än våta drömmar. Mer än längtan efter ett nytt arbete eller en semester långt bort på en finkornig strand.

Just min längtan lagt sig som ett tungt klibbigt töcken över hela min kropp. Den håller mig i ett järngrepp. Den finns hos mig när jag lagt mig på kvällen. På morgonen finns det fortfarande kvar. Min längtan virar sig runt mig under natten. Jag känner hur varje por vibrerar, hur varje cell skriker av längtan. Min själ ger mig ingen ro.

Min längtan vill ta mig tillbaka till byarna, till vägarna, till den heta solen ja till och med till regnet, åskan och stormarna. Jag vill återigen vandra i bergen längst vindlande stigar omgärdade av den väldoftande ginsten. Jag vill kunna blicka ner i djupet och se porlande bäckar. Jag vill kunna se fårhjordar som från bergen ser ut som små vita ulltussar mot en klargrön bakgrund. Jag vill vandra genom små byar och över fält. Jag kan fortfarande känna doften av alla blommor. När jag sluter mina ögon kan jag på ett ögonblick frammana minnet av ängarna med röd vallmo.

Min längtan vill ta mig till norra Spanien, till Baskien. Där har jag lämnat en bit av min själ. Det är där jag kan få ro.

Av Anna-Karin Engström 12 jul 2011 13:16