Pokermästaren och Buddha

Siddhartha Sebastian Larsson
Buddha i Las Vegas
Notis Förlag

Vi spelade en del poker förr, mina kompisar och jag. Det var innan hajpen, innan boomen, innan Internet. Under ett par år drev jag och en kusin omkring på krogarna i stan och smällde pengar på roulett. Det var långt innan Casino Cosmopol. Jag hade förresten en kamrat, vi kan kalla honom Håkan. Hans farsa tog livet av sig. Tänk dig själv. Alla ord som inte blev sagda, det ouppklarade mellan far och son.

När Sid är fjorton dör hans farsa. Och hur mycket buddhist man än försöker vara så sipprar skulden igenom, behovet av att bli bekräftad, förväntningarna. Sid bor i Lund, med sin mamma. Men han träffar farfar regelbundet. En gång när Sid bara var tolv vann de en miljon på V65 tillsammans. Två veckor senare stack farfadern till Las Vegas och smällde rubbet.

Sids farsa lämnade en anteckningsbok efter sig, fullmatad med meditationstips och andningsövningar. Sid lär sig konsten att sitta still. Och Sid, som alltid letat genvägar, börjar använda konsten till att spela poker på nätet. I timmar varje dag. Och han vinner en del. Och förlorar ungefär lika mycket. Men de snabba pengarna slutar inte att locka.

Han flyttar hemifrån. "Att acceptera livet är att acceptera kaos." "Vad dör i mig alltmedan mitt liv pågår? Vad lever i mig när döden kommer?" Den filosofiske pokerspelaren drar till ett kloster i Thailand för att finna tystnaden. Där hamnar han i trubbel när han rånar ett kasino och tvingas fly från spelmaffian.

Siddhartha Sebastian Larsson har skrivit en smått hejdlös och väldigt charmig debutroman om hur det är att växa upp i dag, i ett land som har hur mycket kropp som helst men nästan helt förlorat sin själ. "Buddha i Las Vegas" är underhållning med substans. Sids försök att bryta sig in i livet och hitta meningen med det. Hans upptåg i jakten på snabba cash så att han kan leva resten av sina dagar i stillhet. Avsnitten om Sids farfar är briljanta; en änkeman full av hyss, en spelare som ohämmat dejtar kvinnor på nätet.

Här blottas förstås smärtan och chocken också. Av att så plötsligt mista sin pappa. Läkaren: "Jag skulle vilja säga att det är åttio procents chans att han överlever." Vad har sannolikhet med kärlek att göra? Men inga excesser i lidande, inget tjat om dysfunktionella familjer. Det här är en nyfiket lycklig bok, sinnrik och modig, som stundtals väcker ett visst uns vemod om man, som läsare, tillåter det.

Berättelsen växlar mellan två perspektiv, det i första och i tredje person. Ofta fungerar dessa kast som komplement till varandra, men på ett par ställen känns avsnitten i tredje person konstruerade, de faller ur ramen, som om Larsson i de ögonblicken är lite för ivrig att vara en skicklig hantverkare. Med detta sagt så finns det inte mycket mer att säga, annat än att "Buddha i Las Vegas" är en roman som stannar kvar länge efter att sista ordet klingat ut.

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 13 jun 2011 11:11