De som inte vill att natten ska ta slut

Kristina Lejdström
Grotta Azurra
Recito Förlag

Det fanns en nattklubb i Stockholm på 1920- och 30-talet som gäckade förbudstiden genom att ständigt byta namn och ägare. Den låg på Grev Magnigatan. Evert Taube brukade hänga där, även om stället skrämde honom en smula. Jussi Björling sjöng där ibland. Nils Ferlin, Vilhelm Moberg och Per Lagerqvist var andra omtalade stamgäster. De ville inte att natten skulle ta slut.

Det började med en klubb som hette Circolo Italiano. Klubben drevs av konstnären och futuristen Arturo Ciacelli, känd för att på ett allt för modern sätt skildra män och kvinnor med fyra eller åtta armar och ben. Den skulle komma att byta namn många gånger, till Caverna Artium, Internationella Konstcirkeln, Sällskapet Esteta och Föreningen Konstnärscirkeln. Men det mest bestående blev Grotta Azurra; den blå grottan.

Kristina Lejdström har nu gjort en djupdykning i klubbens märkliga öde och skrivit bok om saken. Hon har läst gamla tidningsartiklar och bortglömd litteratur, intervjuat folk och rotat igenom gulnade polisrapporter. Med dokumentärens ton försöker hon fånga tidens tand och kartlägga historien bakom och runt Sveriges första "svartklubb".

Ägarna porträtteras förtjänstfullt, gästerna sveper förbi och den svenska alkoholpolitiken, med sin motbok och dubbelmoral, får sig en rejäl genomlysning.

Jag gillar den här boken om "grottfolket som levde om natten". Den är en del av oss, vår kultur. För mig personligen blir den också ett slags fortsättning på mina många år av research i samband med en Strindbergsbiografi jag skrev och gav ut. Jag kommer att tänka på just Strindberg och hans punschluncher, de sammansvetsade gängen som levde i skuggorna, konstnärerna, vivörerna, bohemerna. På dem som inte vill att natten ska ta slut.

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 01 apr 2011 11:14