Erica Jongs Rädd att flyga tål att läsas om

Jag läser om Erica Jongs "Rädd att flyga" efter, ja, jag minns inte riktigt... men kan det vara 15 år sedan? Jag minns att jag då tyckte att den var så befriande och rolig – inte för att jag som man egentligen skulle vara med på det tåg som Erica Jong förespråkade för kvinnor, men det var så befriande att det tydligen fanns kvinnor som kunde se lite enklare på förhållanden, att man inte bara skulle binda fast sig och stå ut.

Kanske var det så att jag blev kär i människan som skrev, så att jag skrattade och kände mig mänsklig trots att vi män i karaktären Isadoras ögon inte är annat än "träskallar" som skulle förändras på grund av att hon misslyckats med att förändra sina föräldrar ett uppdrag som barn ofta lyckas med bättre än vi tror.

Bokens tema, dess grundton – att kvinnor inte har rätt att vara som män – känns fortfarande aktuell och kommer troligen att vara det tills dess att den kvinnliga revolutionen helt är genomförd. Om det kommer att bli under min livstid vet jag inte.

Nå, varför ska man då läsa den? Det är en underbart resa man som läsare får följa Isadora på. Varåt det barkar kan ju jag idag förstå med facit i hand, men det var inget jag tänkte på när jag läste den första gången. Då var den bara en underbart rolig bok, det var kul att kvinnor också hade ambitionen om att förhållanden kunde vara något annat än bara att förändra den andra personen till något som man hade förälskas sig ifrån början.

Rädd att flyga förtjänar att leva vidare och jag känner samma kärlek för Isadoras härliga humor och beska kommentarer om oss män nu, som när jag läste den första gången.

Av Mikael Vasara 18 mar 2011 09:03