Inför jordens förvandling

Den levnadsstandard vi vant oss vid skall uppehållas. Det kräver utnyttjande av miljö och organiserade arbetsinsatser. Utnyttjandet av miljö har haft katastrofala följder på sina håll och har nu åstadkommit extrema väderförhållanden.

Numera lever majoriteten av mänskligheten i städer. I en miljö av asfalt och betong och med luft blandad med avgaser. Människor som inte har tillgång till orörd natur, kanske aldrig har upplevt en miljö opåverkad av människan, måste få en annan världsuppfattning än tidigare generationer. De måste få andra ideal, annorlunda psyken och annan fysik.

I det urbaniserade samhället konsumerar man. Man konsumerar för att ha något att göra, för att det liv man lever känns meningslöst, för att trösta sig. Och man konsumerar för mycket, man finner ingen annan mening i tillvaron. Det gynnar sysselsättningen och det finns starka krafter som vill att det skall vara så. Men det föder människor som är missnöjda med sina liv, sina kroppar och sig själva. Och som därför har dåligt självförtroende.

Om man har dåligt självförtroende söker man oftast inte lösningen inom sig själv. Man tror att erkännande från andra skulle göra en mer tillfredställd. Så man söker pengar, status, kärlek för att få bekräftelse. Och misslyckas man få bekräftelse, konsumerar man för att trösta sig.
Människors sätt att leva har förändrat planeten och håller också på att förändra villkoren under vilka livet existerat tidigare – inte bara genom att manipulera DNA-spiraler utan också genom det herravälde de tagit över planeten och nyttjandet av den efter sitt gottfinnande. Naturen ses som en resurs. Ekonomiska intressen sätts främst och hänsyn till andra arter och annat liv väger lätt. Annat liv har inget egenvärde, det är också en resurs. Jorden håller på att omvandlas till något som mest liknar en människans trädgård.

Jag tror inte på denna utveckling. Det är inte bara miljön som förvandlas. Människor förvandlas. De får annorlunda kroppar, lider av övervikt och håravfall. Det uppstår meningslöst våld. Folk vandaliserar, ungdomar bränner ner skolor, unga människor begår självmord, människor dras med depressioner, hat uppstår mellan män och kvinnor, homosexualitet blir allt vanligare, ensamhet, utslagenhet.

Jag vill inte leva i en trädgård. Jag vill inte ha väder som är förändrade av växthuseffekt. Jag vill se orörd natur omkring mig. Jag vill ha kärr och myrar, berg och skogar. Och frisk luft och rent hav. Jag vill se annat liv omkring mig, se fåglar och däggdjur. Jag vill leva nära naturen och ha en frisk och orörd miljö omkring mig.

Människor har möjligheter att välja hur de ska leva sina liv. Man har ansvar för hur man lever.
Jag tycker att det finns tendenser i vårt samhälle att skjuta ifrån sig sin del av ansvaret för att världen håller på att förändras. Sin del av skulden till rovdrift på naturtillgångar, till landskapsskövling och klimatförändringar. Och orsakerna till sitt eget missnöje. Man ser sig själv maktlös, konstaterar att utvecklingen inte kan stoppas och låter konsumtionsraseriet fortsätta.
Jag anser att mänskligheten bör stanna upp. Varje individ bör besinna sig, betänka vart utvecklingen leder och fundera över om det inte är dags att börja en reträtt från den mest överdrivna välfärden och se efter vad man kan avvara utan allt för stor saknad.

De som inte tror att denna nya värld kommer att bli så skön bör försöka dra ner sin konsumtion, se status i spartansk livsstil, anamma asketiska ideal och arbeta för ett samhälle mer i harmoni med annat liv

Av Jan Wiberg 24 jan 2011 10:09