Cancer – var god dröj

Vem tusan vill ha cancer? För de allra flesta dröjer den så länge att man dör utav andra orsaker innan man får den, men det kan också vara så att den kommer snabbt. Som för mig. Sommaren 2005 opererades jag för en isolerad tumör i tjocktarmen. Jag upptäckte att något var fel när det fanns blod i toaletten efter uträttande av naturbehov. En koloskopiundersökning, kamera upp genom änd- och tjocktarmen, gjordes. Tumören satt på insidan och hade inte spridd sig till vävnader, lymfor eller andra organ visade det sig. Lite tur trots allt.

När man får besked om cancer har man som jag ser det två möjligheter att välja mellan; Gräva ner sig och tycka synd om sig själv och gå in i en negativ spiral eller acceptera och kämpa på i en positiv anda och leva så normalt som möjligt.

Jag valde naturligtvis det senare och lyckades med att leva med "cancerovisshet" under de kommande fem åren – skulle den komma tillbaka eller inte? Naturligtvis hade även jag ups and downs, oftast på natten när det var svårt att sova. Ställ dig själv frågan, "Hur tar jag ett besked om att jag har fått cancer och vad gör jag?" Det är inte fel att vara förberedd på ett tråkigt budskap.

När jag fick besked om att jag hade fått cancer efter koloskopin tog läkaren fram en blankett och frågade hur länge jag behövde vara sjukskriven. "Sjukskriven?" sa jag. "Jag är inte sjuk jag har ju cancer" tänkte jag och gick därifrån direkt till jobbet. Tumören opererades bort några veckor senare och jag slapp medicinering och strålbehandling. Efter att ha varit symptomfri i över fem år blev jag således våren 2010 "friskförklarad".

Men tumören slog till igen! I början av september i år, 2010, började jag få buksmärtor. Jag trodde det var gallsten då symptomen tydde på detta och åkte akut in på ÖS, Östra Sjukhuset i Göteborg, måndagen 6/9 och det var inte gallsten utan, ileus, tarmvred: det vill säga sammanväxta tarmar. Man upptäckte detta på röntgen. Tarmvred ger en smärta som jag aldrig har varit med om! Man kan svimma av den!

Nåväl – en vanlig metod, som fixar åtta fall av tio är en form av spolning under ett eller två dygn med övervakning. Mellan den 6:e och 16:e åkte jag ut och in på ÖS tre gånger och sista gången bestämdes att jag skulle opereras. Jag fick vänta på ÖS i fyra dagar innan OP, operation, den 21/9. Jag sövdes ner och efter fyra timmars OP vaknade jag och fick beskedet från min läkare; "Vi har löst tarmvredet som satt i tunntarmen, men tyvärr Terje vi upptäckte en tumnagelstor tumör på utsidan av tjocktarmen!" Han kom även med en god nyhet mitt i eländet; "Men det finns INGA metastaser på andra organ!"

Det var tumören som hade förorsakat vredet! Följdfrågan blev då; "Ni tog väl bort den?" "Tyvärr Terje", den sitter vid aortan som leder ner till vänster ben och hade vi försökt ta bort den hade risken varit större att du hade förblött och dött under OP än av en tumör som vi ingenting vet om! Ännu!"

Jaha. Man klippte således bort tunntarmen på var sida om tumören och sydde ihop den. Så nu går jag runt med en levande tumör där det sitter fast en bit gammal tunntarm.

Det togs cellprover och svaret på dessa skulle dröja cirka två veckor. Innan dess kunde man inte veta vilken typ av tumör det är. Det tog fyra veckor då det är stor brist på patologer. Men okej, såret måste läkas och tarmfunktioner måste fungera innan cancerbehandling kan påbörjas. Vänta och vänta! En cancerpatient måste ha tålamod. Dock blir det cytostatika, felaktigt kallat cellgifter, för att torka in den lilla jäveln under tre till sex månader för att därefter operera bort den. Om det går. Kanske blir det strålbehandling, men det vet man inte än. Vänta och vänta!

Som om detta inte var nog; Efter de två första gångerna tog man EKG och hittade inga fel på hjärtat. Men tredje gången upptäcktes ett hjärtflimmer som hade förorsakats av smärta och cirkulationsbesvär! Så nu skall även det fixas! Detta fel är dock inte lika akut som tumören.

När jag kom hem måndagen 27/9 kunde jag ändå konstatera två positiva saker:

Positivt 1: Tack vare tarmvredet så upptäckte man denna tumör i tid innan den hade angripet andra organ. Tarmcancer är lömsk, det kan ta mycket lång tid att upptäcka den.
Positivt 2: Tumören är så liten att den inte kan ses med vare sig vanlig röntgen eller med vanlig CT datortomografi.

Under hösten har jag påbörjad min cytostatikabehandling, tre dagar varannan vecka, och biverkningar varierar från dag till dag. Mag- och tarmproblem, trötthet och illamående är vanliga men dessa kan lindras av medicinering. Biverkningar är helt olika från individ till individ och medicineringen anpassas därför efter varje enskild individ.

Torsdagen den 9/12 gjorde jag en PET-scanning en form av datortomografi där man sprutar in ett radioaktivt ämne, i detta fall en Isotop som heter FDG. Finns det metastaser, dottertumörer varför heter det inte "sontumörer"? så uppträder dessa som ljuspunkter. Jag hoppas nu att det enbart lyser på ett ställe och att det är mörkt som natten på andra ställen. Svaret får jag om en vecka eller två.
Vänta och vänta...

Jag gör allt för att leva att så normalt liv som möjligt med hobby, fru, barn, barnbarn och vänner. Jag skall även börja jobba halvtid efter nyår och håller på att starta upp en ny verksamhet inom min hobby flygfotografering från modellflyg, och hoppas att jag kan lyckas framöver. Man måste se framåt! I mitt fall med tanke på hobbyn även uppåt!

I skrivande stund vandrar jag nu omkring som en kärnkraftsstav med en halveringstid på någon dag.
Keep smiling, trots allt.


På sourzes bloggafabrik finns min tarmcancer-blogg.

Av Terje V. Löberg 16 dec 2010 08:29