Louise

Jag var heltorsk på Louise. Vi hade träffats genom bekanta. Keramikern som hade verkstad helt nära det kontor jag disponerade för att hyra ut kanoter och paddla runt med turister var gifte med en vän och vacker kvinna. Hennes syster var på besök, Louise. Louise var av polsk-amerikanskt ursprung. Hennes pappa bodde i Kalifornien. Louise reste mellan Kalifornien och Sverige där hennes mor bodde.

Louise gick på konstskola, hon hade ett förhållande med "Prinsen", en person som aldrig uppenbarade sig. Förtsa gången vi möttes var då keramikern J. passerade huset där jag höll till och hyrde ut kanoter med fru och bebis i sällskap med en dam, blond lång och med spelande ögon. J. såg på mig:
– Hej, vi tänkte passa på att bada en stund, det här är min svägerska Louise. Louise såg på mig.
– De säger att här finns gott om huggorm, jag hatar ormar.
– Jo visst finns här en hel del huggisar, sade jag. De brukar försvinna direkt på morgonen bara man stampar lite.
– Kan du inte gå före oss till stranden och stampa, här finns en del gräs och man vet aldrig.

Jag gick före och stampade, var huggis som hörde/kände mina stamp drog snabbt till säkrare platser. Så slog sig den lilla familjen med tillhörande moster ned på den lilla sandstranden. Så såg jag en snok pila fram utanför vassen och visade dem på den.
– Se, där är en snok, det kan man se på att den håller huvudet uppe som ett litet periskop, en huggis klarar inte det, dessutom simmar en huggis mycket sämre än en snok. Louise såg på mig och skälvde, eller var hon bara kokett?

Jag hade redan varvat upp på Louise, hon hade en baddräkt på sig som definitivt framhävde hennes kvinnliga attribut. Smal var hon inte men jag har aldrig dragits till det, hon var en Venus från Milo, minus några kilo. Louise såg på mig med en blick som jag inte riktigt kunde tolka. Så tog jag mod till mig och frågade om hon ville paddla en tur med mig nästa dag då jag var ledig. Hon granskade mig en stund och så sade hon att det nog skulle vara kul.

Så möttes vi dagen efter. Jag var skitnervös. Louise var några år äldre än mig och säkert så mycket mer erfaren. Jag lyfte ned en kanot. Vädret var fint så jag hade endast ett par shorts på mig. Louise kisade och såg på mig:
– Den där sexpacken gör väl flickorna galna?
Fan vad jag blev osäker, vad menade hon egentligen?

Vi paddlade ut ensamma på fjärden. Så gick vi iland och fikade. Louise såg på mig och frågade om hon fick måla av mig. Hon hade ett litet block och akvareller med.
– Sätt dig i strandkanten, du får gärna ta av dig dina shorts om du inte är för blyg.
Så målade hon av mig, jag satt i strandkanten och funderade på hur hon skulle framställa mig. Jag var rätt nervös så familjelyckan var beskedlig.

Vi pratade en stund sedan. Jag var redan tokkär i henne men eftersom hon hela tiden var den som höll kontrollen så vågade jag inte riktigt ta något initiativ. Så såg Louise på mig och log.
– Du ser ut som om du vill ligga med mig, Älsklig om inte jag hade haft Prinsen så hade vi redan knullat som besatta, men nu är det som det är, du är söt ändå.
"Fan ta Prinsen", tänkte jag för mig själv.

Senare lät jag till och med Louise måla av mig naken sittande på en sten i forsen. Inte för att jag är blyg eller så, men myggorna var besvärliga. Louise visste att jag var tokkär, hon gillade det och lekte med mig, även om jag lät det ske.

Så kom Louise en kväll.
– Har du provat att utvidga ditt sinne? frågade hon, vill du prova?
Jag var rätt skeptisk, hon såg det på mig. Hon sade:
– Jag har med mig preparat hem, de är inte farliga men du måste vara beredd på en upplevelse du aldrig förr varit med om, blir trippen bra kan du få ligga med mig.

Jag slets av olika viljor, jag förstod att det var någon slags knark kon ville dela med mig, knark som jag helt var emot. Så var det Louise som jag ville så det värkte med, hennes stora bröst, rågblonda hår, hennes tvetydiga leende, jag ville ha henne, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag missade den chansen.
– Louise, vill du ha te?
Jag behövde fundera. Hon tog fram en ask i vilken det låg två pyttesmå piller.
– Vill du följa med mig på den här resan, om inte du vill reser jag in till Stockholm, nu behöver jag något som stoppar klådan.
– Hur är det med Prinsen då? frågade jag.
Hon blängde på mig.
– Skit du i Prinsen, han är mitt problem, vill du följa med mig eller inte? Jag frågar inget mer, vill du inte så drar jag.

Jag såg på Louise. "För dig går jag genom helvetets portar" tänkte jag.
– Jag är med, sade jag till Louise.
Hon gav mig ett av pillren.
– Tag det här och drick lite te, det kommer inte att hända något på ett tag, så slå i mer te till oss och sätt på någon bra musik.
Jag bytte till Jimi Hendrix Electric Ladyland på skivspelaren. Vi satt utan att säga så mycket och drack te, först hände ingenting, sedan ingenting. Sedan såg jag liksom hur musiken kom ur högtalarna som färger. Jag sade det till Louise, hon skrattade.
– Vänta min vän, det finns mycket du inte tror finns.

Så steg hon upp, ställde sig mitt i rummet och dansade till musiken, så såg hon på mig och sade:
– Du har alltid velat se mig naken, eller hur?
Så tog hon av sig sina kläder. Jag var bara matt, upptänd och helt fokuserad på henne. Hon stod mitt framför mig och dansade, naken. Hennes bröst som jag fascinerats av var stora men de hängde ändå inte speciellt mycket. Hon hade enormt mycket könshår. Det gick upp på låren, halvägs uppåt nästan mitt för naveln. Ljust krusigt hår. Så såg hon på mig.
– Vill du ha mig, vill du älska mig till i morgon, ta mig då.
Så småningom kom hon fram till mig där jag satt på min soffa. Musiken från högtalarna tyckets omfamna henne som regnbågar. Vi älskade, om det var i 15 minuter eller 5 timmar vet jag inte. Det kändes som om vi aldrig släppte ögonkontakten från varandra.

Så någon gång vid gryningen var hela grejen över. Louise gick. Hon sade:
– Det här är här och nu, det ändrar inget egentligen, men låt detta bli en sak mellan dig och mig, det här har aldrig hänt.
Jag kände mig faktiskt pigg och ganska utvilad. Jag åt frukost. Rätt nöjd var jag ändå, jag hade trots allt kommit innanför Louises underbyxor. Det skulle jag leva länge på.

Så mitt på dagen gick jag med några kompisar i den lilla parken på ön. Så plötsligt ser jag hur granarnas grenar får klor, de sträcker sig efter mig och vill mig illa, jag springer som en tokig för att komma undan dem. Sedan är allt som vanligt. Kompisarna frågar vad i hela friden jag hör, men jag berättar inget om min och Louises natt. Det obehagliga är att det tog en 4-5 dagar innan jag slapp dessa snabba upplevelser av grenar som sträckte sig efter mig, väldigt obehagligt.

Louise och jag fortsatte att träffas, men hon var tydlig med att det som hänt mellan oss var en engångsgrej och hon hade sin Prins. Egentligen var hon inte längre så intressant, jag hade haft henne så jag var inte så nyfiken på henne längre. Inte kär heller, om jag egentligen varit det.

Louise for till sin konstskola, jag for norrut. Vi skulle komma att träffas ännu en sommar, men då skulle spelplanen ha ändrat sig.

Av Leif-Arne Undvall 01 sep 2010 12:48