I burkadebatten är plötsligt alla liberaler

Det är märkligt hur många liberaler det finns i den svenska offentligheten. Helt plötsligt är alla emot lagstiftning som ska reglera kvinnors klädsel och livsval. På SVD:s Brännpunkt 5/8 skriver exempelvis Yvonne Ruweida MP att "Varje människas makt över sitt eget liv lägger grunden för det fria och öppna samhället." Läs hela artikeln här. Kom ihåg den berömvärda liberala positionen nästa gång miljöpartiet tillsammans med SVP försöker reglera ytterligare någon del av våra liv.

Att acceptera burkan är ändå att acceptera ett val som inte ligger i linje med rådande demokratiska, sekulära jämställdhetsideal som råder i samhället. Det är inte direkt gott om frågor där vänstern accepterar att människor fattar "fel" val som inte leder till jämställdhet. Oftast vill man korrigera valen, främst med politiska medel, sekundärt i det civila samhället. Ta bara kvotering som exempel.

Som liberal politiker är det inte min uppgift att med hjälp av lagstiftning pådyvla människor mina privata värderingar. Jag tror – som Frederic Bastiat en gång skrev – "På människan och inte på lagstiftaren". Jag är övertygad om att man på den fria marknaden, i den svenska modellens anda, kan lösa arbetsplatskonflikter som rör klädsel. När lagstiftare ska gå in och skapa regler då ska dessa vara generella och inte utpeka vissa specifika grupper. Arbetsgivare, oavsett om det är rektorer eller platschefer, kan sedan själva avgöra vad som är lämpligt och inte på arbetsplatsen.

Men diskussionen om burkan har blivit en fråga om hur långt politiker bör gå för att reglera och styra människors liv, det är inte längre enkom en fråga om burkor på arbetsplatser. Kanske är det bra att debatten tagit den vändningen.

Givet att man tycker att burkan är ett uttryck för religiös kontroll och förtryck vilket jag anser då är det ändå en fråga om friheter och rättigheter. Ska man ha rätt att fatta beslut som går emot den dominerande föreställningen om vad som är ett korrekt livsval vad avser familj, religion och tradition?

Det är min uppfattning att ett öppet samhälle även måste lämna utrymme åt människor som inte vill leva jämställt eller sekulärt. Det är givetvis val som jag hoppas att ingen fattar, men jag kommer inte att via statsmakten försöka hindra någon. Vad gäller arbetsplatser är jag övertygad om att människor inser att vissa yrken kräver en viss yrkesuniform eller frånvaro av vissa plagg. Men det är en fråga mellan varje löntagare och arbetsgivare.

När jag för ett par år sedan jobbade som trädgårdsarbetare på en kyrkogård så gjorde min arbetsledare det väldigt klart att det var arbetsuniformen som gällde under arbetstid. Städad och modest klädsel krävdes av arbetsmiljöns speciella karaktär. Detta är situationer som möter tusentals personer varje dag. Inte en enda gång har jag sett ett statsråd rycka ut och kräva lagstiftning mot exempelvis piercingar, oftast för att vi har tilltro till att människor själva löser dylika konflikter

Men vi måste vara konsekventa. Det är välkommet att det finns såväl vänsterpartister, miljöpartister och liberaler som inte vill att politiker ska detaljreglera människors liv. Finns det en chans att den här liberala tendensen sprider sig? Vågar man hoppas på att Ruweidas ord om att "Varje människas makt över sitt eget liv lägger grunden för det fria och öppna samhället" blir startskottet för en frihetlig enighet över blockgränserna?


Följ ungdomspartiledarnas debatt på Sourze här

Av Adam Cwejman 09 aug 2010 09:46