Påven Johanna

"Påven Johanna"
Av: Donna Woolfolk Cross

Det är fyra eller fem år sedan jag läste den här boken men det känns, märkligt nog, som igår. Då var jag på resande fot, hade läst ut allt jag hade med mig och finkammade turistställen i hopp om att hitta något läsvärt. "Hm, här fanns inte mycket... jag får la ta den" tänkte jag, fast den såg tung ut – tjock var den också.

"Påven Johanna" överraskade och fängslade mig totalt! Den visade sig vara en riktig pärla, en mustig och färgsprakande historisk roman om en kvinna som brann för sin lust att lära. Hon lät sig inte avskräckas av någonting och lyckades lura hela den katolska världen och bli vald till påve i Rom. Johanna var en intelligent och orädda ung kvinna som trotsade det medeltida samhället och lärde sig läsa och skriva.

När hennes bror föll offer för vikingarnas framfart bytte hon identitet och klädde sig istället i broderns kläder. Som Johannes Anglicus beger sig Johanna till klostret Fulda, där brodern skulle ha fortsatt sina präststudier. Här förkovrar hon sig framför allt inom läkekonsten innan hon beger sig till Rom, staden hon länge drömt om. Där får hon tjänst som läkare och når en inflytelserik position som rådgivare i Vatikanen. Hon återser också sin älskade, riddare Gerold.

"Påven Johanna" är en go blandning av äventyr, romantik och rävspel som sätter ljuset på den fascinerande medeltiden på ett underhållande sätt. Donna Woolfolk Cross ägnade sju år åt att samla material och skriva om denna omstridda historiska person och detta makalösa kvinnoöde. En dunderskön bok är det, som jag inte vill skulle ta slut! Att historien sägs vara sann ger den verklighetsförankring och gör den än mer intressant. Den är spännande rakt igenom, från pärm till pärm.

Jag blev riktigt glad när jag såg att det har gjorts film av boken. Manus är skrivet av tyska Heinrich Hadding och Sönke Wortmann, som också regisserat filmen.

Här kommer ett smakprov:

Av Bente Wikman 15 jun 2010 06:00