Rätt låt vann, men det fanns flera rätta

Jag måste vara ärlig och erkänna att jag, liksom många andra i det här avlånga landet, föll offer för självömkan när Sverige inte gick vidare till eurovisionfinalen. Det gjorde att man nästan automatiskt fick fördomar mot de övriga bidragen såtillvida att man saknade objektivitet. Sådant kan hända när vi svenskar misslyckas i Eurovision Song Contest. Men när jag såg finalen glömde jag snabbt vårt svenska bidrag och upptäckte att det faktiskt fanns en hel del riktigt bra låtar i årets final. Därför måste jag göra en pudel och beklaga att jag kallade så många av dem för skitlåtar. Det var nog bara subjektiva tankar i stundens hetta när vi slogs ut.

Man kan i alla fall säga att det var rätt låt som vann, men jag tycker att det fanns flera "rätta låtar" i årets final av "Eurovision". Det kan vara så att jag har påverkats av att ha hört många av dessa låtar flera gånger. En låt kan växa varje gång man hör den, och bara för att man inte tänder på den vid allra första lyssningen betyder det inte att det är en dålig låt. I dag har telefonröstare möjligheter att lyssna på låtarna hur många gånger de vill tack vare You Tube och andra digitala medier.

Jag har en del att säga om Tysklands vinnarlåt. Först att sångerskan Lena gjorde mycket bra ifrån sig men hon sjöng engelska med en mycket egendomlig och lite rolig brytning, som jag vet att ni nordiskfödda definitivt inte förstod er på, förutom dem av er som är lite äldre och kanske minns den engelska komikern Benny Hill som ofta härmade den brytningen som Lena sjöng engelska på. Det var en brytning från västra England, närmare bestämt Somerset eller Devonshire. Jag undrar om hon någonsin har varit där eller är det kanske så att hon helt enkelt har den brytningen utan att veta var den kommer ifrån? Hon lät som en bondflicka från någonstans där cideräpplen odlas bland västra Englands bondgårdar. Men det ska inte tas som en negativ kommentar, snarare tvärtom - det lät rätt som charmigt i mina irländska öron! Sedan måste jag säga att det var en mycket bra och framför allt modern poplåt. Till sist så var det kanonkul att det var Tyskland, ett av de stora länderna som bidrar så mycket pengar i Eurovision , som vann. Det var Tysklands första seger sedan 1982. Framför allt fick Öststaterna och i synnerhet Azerbadjan och Armenien lära sig att det inte går att vinna Eurovision bara för att man satsar stora pengar. Det går heller inte vinna genom att inhämta stora stjärnor från andra länder såsom Vitryssland gjorde med Robert Wells.

Jag tippade att Turkiet skulle vinna, men de kom på andra plats. Jag tycker fortfarande att den turkiska låten var roligare än Tysklands bidrag, men Svante Stockselius EBU generalen kan tacka gudarna för att Turkiet inte vann, för Turkiet är ett land fyllt av "trevliga strulpellar" som hade gjort produktionen av nästa års Eurovision till en mycket större utmaning än vad den blir i Tyskland.

Rumäniens låt som kröp uppför listan under rösträkningen var ett bra exempel på vad jag menade när jag skrev ovan om hur låtarna kan växa efter flera lyssningar. Jag tycker att låten med dess klatschiga refräng var värdig sin tredje plats. Azerbadjan, som kom på femte plats, borde vara nöjda, men jag gissar att de är sura i dag. De trodde att det skulle räcka med en låt från Anders Bagge, men tyvärr, även om det var en hyfsad låt så var det inte en vinnarlåt. Personligen tyckte jag att Armeniens låt var mycket bättre och det är allmänt känt att dessa två länder, som förresten har mycket spända politiska relationer med varandra, till varje pris vill slå varandra i Eurovision Song Contest. Dessa är de två länderna som tar tävlingen på blodigaste allvar. Och med "blodigaste" menar jag i ordets riktiga bemärkelse. Om den ena av dem skulle vinna till den andras missbelåtenhet skulle det inte förvåna mig om krig skulle utbryta emellan dem.

Mitt tips om Island slog inte in, men jag hade Danmark på min topplista. Danmarks svenskkomponerade bidrag var en snygg popschlagerlåt med en mycket stark refräng och jag kan bara instämma med alla som redan idiotförklarat den svenska juryn för att ha nobbat den. Jag kan bara säga att jag inte begriper hur en svensk melodifestivaljury kunde nobba den låten, men jag gissar att det berodde på att de ville ha en mångfälld i låtvalet och i deras strävan att hitta vad de trodde var europaanpassade låtar, glömde de att en bra låt är en bra låt när texten och musiken sitter såsom Danmarks "In a moment like this" gör.

Om Israels sångare hade varit lite mer erfaren och om hans röst hade hållit, tror jag att Israel hade hamnat väldigt högt på listan. Det var lite synd om honom och lite dumt av Israel att skicka en så unga debutant att framföra en så förbaskad svår låt.

Ni märkte säkert att det pågick en hel del "kompisröstning" där grannländer gav varandra sina 12 poängare. Några exempel: Grekland och Cypern, Macedonien och Serbien, Slovenien och Albanien dessa bör ha sin egen "Balkanvision Song Contest" då de bara tycks gilla varandras låtar varje år Sedan har vi Ryssland och Ukraina som gav varandra höga poäng. Detta med kompisröstning ägde inte rum bara i Östländerna utan även i Portugal och Spanien, och på sätt och vis kan vi säga att det t.o.m. rådde mellan Norge och Danmark. Kan Svante Stockselius komma med ett system enligt vilken man kan undvika detta i fortsättningen?

Och till sist Robert Wells… Herregud Robban… hur kunde du delta i ett så fiaskobetonat nummer? Det allra värsta med det vitryska bidraget var inte den dåliga låten eller fjärilarna utan de två manliga sångarna som sjöng på den mest förskräckliga engelska som man någonsin hört i tävlingens hela historia. Den som stod till vänster försökte härma Andréa Bocelli, men såg mer ut som om han fått ett blindtarmsanfall. Det var inte bara dåligt. Det var ett skitdåligt bidrag i en ganska hyfsad Eurovisionsfinal! Att Vitryssland inte gick vidare är inte så svårt att förstå…. Men att Anna Bergendahl inte gick vidare gör lite ont i allas våra hjärtan… eller hur? Men det är kanske lika bra. Hon hade nog blivit totalt överkörd av Turkiet, Danmark, Azerbadjan, Armenien, Rumänien mfl. Det var bättre för Anna att hon åkte ut och fick vår sympati. Värre hade det blivit i fall hon hade gått vidare och hamnat bland de sista - för då hade vi inte varit lika förstående. Så är vi… vi självgoda svenskar!

Lena Meyer Landrut - "Satellite":

Av William Butt 31 maj 2010 08:57