Man ska gå på folkets känsla

Jag håller fullkomligt med sångerskan Jessica Andersson, när hon säger att Melodifestivalen är en "folkfest och svensk tradition på högsta nivå". Ja, så sa hon. Heja Jessica!

Min intention med denna artikel är inte att komma med fakta från musikvärlden, utan mest att förmedla min egen känsla och kortfattade syn på artister och låtar. Känslan en låt väcker är det viktigaste för mig, och, misstänker jag, för de flesta vanliga människor.

De åtta medverkande artisterna den här kvällen är: Pain Of Salvation, Pernilla Wahlgren, Pauline, Crucified Barbara, Kalle Moraeus och Orsa Spelmän, Neo, Alcazar och Jeccica Andersson. Några namn känner ni säkert igen sen förut. De möter varandra i omgångar, ungefär som i en pingisturnering.

Måns Zelmerlöv inledde festen med att själv sjunga en låt. Bra som vanligt. Och döm om min förvåning när Christine Meltzer kom in i kostym denna gång, precis som Måns! Det var ju precis vad jag efterfrågade förra veckan! Det såg verkligen bra ut med lite mer påklätt och dessutom hade Christine lagt håret på ena sidan, så det såg mer balanserat ut och inte så virrigt. Bra gjort Christine! Dessutom var hon snäppet bättre som programledare denna gång, mer fokuserad och det var skönt!

Man märker att när man lyssnat på en låt några gånger, kan den bli bättre än när man lyssnar första gången. Till exempel låten "Road salt" med gruppen Pain of Salvation. Jag gillade den inte först, men den var inte så tokig tyckte jag nu, så jag valde röstade faktiskt själv på den framför Pernilla Wahlgrens låt "Jag vill om du vågar". Pernilla sjöng en traditionell schlager och är väldigt proffsig, men med den andra långsammare låten, drömde jag mig bort. Pernilla gick vidare i duellen. Det är ju folket som röstar.

Pauline är en duktig artist upptäckte jag också. I låten "Sucker for love" vinner hon min röst över "Heaven or Hell" med Crusified Barbara, tjejrockgruppen, som också är väldigt bra på det de gör. Vidare gick Crusified Barbara med låten "Heaven or Hell". Ja, de är också väldigt bra.

Kalle Moraeus och Orsa spelmän mötte artisten Neo, som tydligen är känd utomlands. Här i Sverige är han känd från tandkrämsreklam. Kalle M sjöng låten "Underbart" med ibland lite sprucken röst, men den fick mig att tänka på min egen kärlek och på hur viktig kärleken är för oss människor, och så likartad. En underbar låt, som i jämförelse med Neos "Human frontier" tog hem min röst. "Vet inte" har jag skrivit i mina anteckningar om Neos låt. "Krull, disco, käpp. Det var allt" stod det i tidningen. Jag håller med. Kalle Moraeus röda skjorta och crescendot som hans låt uppnådde på slutet, var något speciellt. Han gick också vidare i till kvällens final, där två vinnare skulle utses till Globen nästa lördag, tillsammans med de som förut gått vidare till finalen i deltävlingarna. Det blir spännande!

Alcazar med låten "Headlines" tävlade i denna "pingiscup" mot Jessica Andersson med låten "I did it for love". Alcazar är inte mina favoriter längre. För mycket sprattel och ljus, för oroligt för att jag ska gilla just den stilen. De kunde inte heller jämföra sig mot Jessica Andersson i hennes låt "I did it for love". Det var en fin låt, som skulle kunna slå utomlands. Jag tänkte till och med på att den skulle kunna vinna nu på lördag i Globen, men det är föga troligt. Jessica är väldigt söt, även om hennes röst inte är 100 . Men – det är också utstrålningen som räknas och ingen är perfekt. Att bli så perfekt som Salem al Fakir är svårt! Jessica gick i alla fall vidare till kvällens delfinal.

Dolf Lundgren som gjort ett enormt jobb i all enkelhet för Melodifestivalen, gjorde sig bra som svartklädd "hunk" mot den vita snön, när han letade efter boven som vill "sabba" Melodifestivalen. Han mötte en skådespelartalang, sångerskan Kicki Danielsson i en fängelsehåla och hittade något av en ledtråd. Vilken ledtråd får vi se nästa vecka i Globen, då allas vår Dolf Lundgren, amerikasvensken, kommer till Finalen.

Av de fyra som gick vidare i delfinalen vann Jessica Andersson och Pernilla Wahlgren med två helt olika låtar. Den ena pop, den andra en ballad. Så är det i Melodifestivalen. Omöjligt att säga vem som är bäst. Det kan bli hur som helst, som många gånger förr. Jag kommer ihåg när man missade att skicka Sanna Nilssons "Empty rooms", som alla bara älskade, till Eurovision Song Contest. Man valde i stället Charlotte Perellis "Heroes". Den kom nästan sist, trots sponsring och reklamresor. Nej, man ska gå på känsla, och känslan har vi vanliga människor.

Det ska bli spännande att följa slutet nästa vecka i Globen! Då ska det avgöras vilken låt som ska skickas till Eurovisionstävlingen i Norge. Jag vill egentligen inte tippa, men kan inte låta bli. Om Salem al Fakir eller Darin vinner, ser jag det som ok. Men om Anna Bergendahl vinner, skulle jag se det som väldigt konstigt, jag tror inte att hennes låt skulle hålla sig i längden. För mig är den alltför upprepande och tröttsam. Men jag är ju ingen musikrecensent, utan bara en vanlig människa som lyssnar med känsla.

Av Pia Isaksson 08 mar 2010 10:45