Socialfallen är inga tärande människor

För några år sen skrev Bo Södersten en artikel där han attackerade alla tärande människor här i landet. De var inte till nån nytta eller glädje, inte ens för sig själva. De som betydde nåt däremot var de närande, de som jobbade hårt för att utveckla samhället. De tärande människorna har länge varit utrotningshotade, inte minst under den nuvarande regeringen. Jag är inte helt säker på att det är särskilt bra. De tärande har trots allt en uppgift att fylla i dagens samhälle.

Häromdan pratade jag med min polare Per i Järfälla. Han tillhör de så kallade tärande människorna. Av olika anledningar tillhör han dem som får bidrag från det sociala. Nu kom vi på att vi skulle kolla hans utgifter och inkomster och om han verkligen var en tärande människa. Han hade fått 124 680 i bidrag. Han hade betalat 30 124 till kommunen och det var de mycket glada för, det gick till vård, skola och omsorg. Han betalade 57 000 till bostadsbolaget. De tackade och tog emot. Han betalade sin tv-licens på 2 076. Det är inte alla som gör det, inte ens i regeringen. Elräkningen gick på 1 940. Telefon och bredband 2 460. Prenumeration på DN 3 900 kr. Han köpte en flaska ekologiskt vin en gång i veckan 2 100 kr. Han gick till HM och köpte tre par kalsonger, tre par strumpor och två T-shirt för 280. Han gick till den glade bagarn och köpte en limpa varannan dag det blev 3 800 kr. Och på Coop tog de emot honom med öppna armar och han handlade för 21 840 kr. Och han gick ut därifrån utan att stoppa en oxfilé innanför västen som många rika och snåla brukar göra. Eftersom han är miljömedveten så cyklar han. Han köpte ett nytt däck för 92 kr.

När han betalat allt så hade han 68 kr över och han funderade på att lämna dem tillbaka till det sociala. Jag tyckte att han kunde behålla dem. Vi konstaterade att väldigt många var glada över socialfallet Per. Kommunen, elbolaget, systembolaget, Telia, cykelhandlaren, bagarn, Coop, Karl Johan Persson på HM, ja alla var nöjda med att Per handlade hos dem. Och eftersom han ur ett samhällsekonomiskt perspektiv var helt obrukbar och inte stod till arbetsmarknadens förfogande så var de mycket glada på arbetsförmedlingen att de inte behövde bekymra sig för Per, utan kunde koncentrera sig på de arbetetshjältar som längtar efter att jobba tio timmar om dan.

Allt som socialfallet Per fick från det sociala gick tillbaka till samhällsekonomin. Nu är det inte alla som är lika skötsamma som Per. Det finns ett stort antal nolltaxerare, det finns svartjobbare, det finns såna som gömmer sina pengar på Caymanöarna, det finns de som inte betalar tv-licens och så vidare. Man kan undra om det inte är de som är de tärande här i samhället.

Bo Södersten ville att det skulle bli skottpengar på tärande människor. Jag undrar om man inte borde vara mer selektiv och i stället satsa på att sätta dit de verkliga skurkarna.

Av Lennart Karlsson 23 feb 2010 09:47