Så blev mitt liv

Mitt liv blev precis så här. Jag sitter framför datorn och är som många andra människor intresserad av att se vad som hänt på nätet och även av att medverka själv på något sätt. Internet är ett sätt att umgås, även om många försöker nedvärdera det.

Just nu har jag gjort reklam på nätet för min nya bok, som blev klar i går. Den har jag tryckt på Författares Bokmaskin, som är ett fantastiskt ställe längst ner på St:Eriksgatan, mot Norr Mälarstrand. Där kan man lämna in en dikt varje vår och få vara med i en antologi som heter Poetry on line. Man lämnar in dikten klockan ett på dagen och hela boken ligger klar klockan åtta på kvällen, då man kan hämta den på tryckeriet alldeles varm. Sen kan man festa till sent in på natten på tryckeriet och läsa sin dikt från boken på en scen. Där brukar vara fullt med folk. Man säljer billigt vin och umgås. Jag har varit med flera år.

Tryckeriet visar hur löjligt enkelt det är att trycka en bok, om man bara vill. Alla får vara med, kända som okända. Det är inte som Bonniers tryckläggningstider, där man får skriva om minst sju gånger för att bli accepterad. Tröttsamt!

Jag har hunnit komma upp i en aktningsvärd ålder, trots att jag alltid känner mig som tjugo år. Det är jag så himla glad för! Jag har gått igenom ett par äktenskap och ett par relationer, men målet har alltid varit att hitta mig själv.

Mina erfarenheter från mina föräldrars äktenskap är inte de bästa, men cirkeln sluts och föräldrar är ändå föräldrar, som vi älskar, trots misstag och fel vi anser de begått mot oss, när vi var i en känslig barn- och ungdomstid. Jag går till graven oftare och oftare. Jag har till och med tagit tillbaka mitt flicknamn, vilket jag trodde var komplett omöjligt under många år. Men våra rötter är våra rötter. Nu har jag till och med hittat mig själv efter många års "struggeling" i alla bråte och kommit underfund med att livet är mångfacetterat och svårt att greppa.

Mina barn och barnbarn är ibland ett mysterium för mig. Som mamma vill man alltid vara nära sina barn, men så småningom kommer man underfund med att barnen inte alls vill det – och då påminner man sig om inställningen man hade till sina egna föräldrar. Precis likadan.

Mitt liv har innehållit så mycket. Så mycket kärlek, så många resor. Så mycket skrivande som inte blivit publicerat. I stället väljer jag nu att publicera en liten anspråkslös bok med några förflugna meningar i. Varför då? Jo, livet måste man gripa i flykten, just när det händer, då blir det som ärligast!

Min önskan är att i livet vara en människa som är öppen för de intryck och de människor som finns runt omkring mig. Jag vill leva ett sant liv, även om det innebär uppoffringar. Uppoffringar så tillvida att man kanske inte får den trygghet eller den säkerhet som människor brukar vilja ha.

Den resterande delen av mitt liv vill jag ska vara sann och inte "på låtsas". Jag vill vara fri att se livet som det verkligen är. Jag vill kunna ha mina egna åsikter, ingen ska tala om för mig att jag har fel i det jag tycker och tänker. Jag vill gå över gränser. Jag vill följa mitt hjärtas röst och jag vill kunna säga NEJ! Nej till de saker och företeelser jag inte känner är rätt eller bra för mig eller andra människor. Jag vill säga NEJ till förtryck och ovänskap.

Jag vill kunna säga JA till det som jag finner rätt och rättvist och jag vill kunna älska det eller den jag väljer att älska. Jag vill kunna känna att livet är ett äventyr, som jag lever just nu. Jag vill kunna ge av mig själv. Jag vill leva sant.

Så blev mitt liv.

Av Pia Isaksson 19 feb 2010 11:27