Sänkta löner – definitivt ingen god idé!

Läs den refererade artikeln här: SAAB-anställda borde gått ner i lön

Eftersom folk får mindre pengar i plånboken, kan de inte konsumera och handla som tidigare. Inom den del av den privata sektorn, som är inriktad på den svenska marknaden, skulle företagen ganska snart upptäcka att det köps mindre och mindre av deras produktion, vilket efter en tid leder till att man blir tvingad att börja avveckla delar av arbetsstyrkan. De som blir uppsagda får ännu mindre pengar att spendera. Efterfrågan minskar ytterligare, och företagen blir nödsakade att säga upp ännu fler medarbetare. Köpkraften i samhället har fått sig en ordentlig törn, och det är så enkelt, att utan efterfrågan så finns det heller inga möjligheter att driva produktionen vidare.

Och så rullar det vidare… Inom handeln inser man att man inte kan ha så många anställda, eftersom svenskarna inte längre köper som tidigare, och även inom handeln börjar man därför avskeda sina anställda. Antalet arbetslösa växer, företag tvingas slå igen, eftersom ingen vill köpa deras produkter och samhället som helhet står inför en ordentlig nedgång både i standard och psykiskt välbefinnande hos befolkningen.

Inom den offentliga sektorn upptäcker man att skatteintäkterna – som ju till stor del är inkomstbaserade – börjar minska. Detta leder till att man inte längre kan finansiera en bra skola, en bra sjukvård eller en bra äldreomsorg. Pengarna räcker helt enkelt inte till! Därför börjar kommuner och landsting att säga upp sina anställda. Konsekvensen blir att viktiga samhällsfunktioner inte längre fungerar. De människor som blivit uppsagda betalar ännu mindre skatt än tidigare så den negativa spiralen fortsätter och allt blir bara sämre och sämre. Och de som blir mest lidande i detta scenario är som alltid de svagaste i samhället; barn, sjuka och åldringar.

Mycket enkelt uttryckt förvisso – men detta är konsekvenserna av en lönesänkning!

För övrigt var lönesänkningar precis det medel man tog till när konjunkturen sviktade i slutet på 1920-talet och detta ledde till den nedåtgående spiral som ändade i den djupaste depression i modern tid, med armod och massarbetslöshet som följd. Till slut resulterade eländet i andra världskriget! Det är aldrig fel att lära sig lite av historien även om många nu för tiden inte inser det.

Jag förstår emellertid att Schlyters artikel i första hand bottnar i omsorg om den svenska exportindustrin – en nog så viktig faktor i svensk ekonomi. Och därför skall jag också ägna några ord till att bemöta påståenden som ”svenska varor är för dyra” och ”vi konsumerar för mycket”.

Vi har precis passerat en internationell ekonomisk kris – den svåraste sedan 1930-talet. Många av Sveriges viktigaste handelspartners är svårt drabbade och har därför inte efterfrågat Volvos eller Scanias lastbilar, SKF:s kullager eller SSAB:s specialstål, för att ta några exempel. När ekonomierna nu sakta men säkert återvänder till ett normalläge kan vi konstatera att: 1 Sveriges handelsbalans har visat stora överskott de senaste 20 åren. Vi exporterar således betydligt mer än vi importerar. Svenska varor är uppenbarligen inte för dyra! 2 Sveriges bytesbalans uppvisar också stora överskott. Vi producerar betydligt mer än vi konsumerar. Talet om överkonsumtion är totalt felaktigt! Producerar jag tio potatisar och bara äter upp åtta så ägnar jag mig inte åt överkonsumtion.

I kommentarerna till Schlyters artikel har framskymtat synpunkter på om vi lever på ett vettigt sätt med hänsyn tagen till miljö, moral gentemot fattiga människor, med mera. Och det kan naturligtvis diskuteras. Men det är en helt annan fråga! Ingenting skulle i alla fall bli bättre ifall man genomförde en allmän lönesänkning i Sverige. VSB.

Av Göran Langevi 01 feb 2010 11:43