Hopplös framtid för Haiti

Det är synd om människan sa Strindberg. Just nu är det mest synd om haitierna. Men snart tappar världen intresset för dem. Nya katastrofer i världen kommer hela tiden.
Just nu skramlar insamlingsbössorna för bidrag till Haiti. Många vill hjälpa till för att lindra nöden. Jag har inte gett något än. Möjligen kan jag tänka mig att ge till Läkare utan gränser och till Röda Korset. Jag tycker att det är regeringens uppgift att ta från våra skatter för att hjälpa Haiti. Dock ser jag just nu inget hopp för landet. Här har världen fått en katastrof på halsen som känns omöjlig att lösa.
Haiti är till ytan något mindre än Småland. 1997 hade man en befolkning på 6.8 miljoner. Tolv år senare är man uppe i 9.8, alltså en folkökning på 250 000 varje år. Läget i landet var redan före jordbävningen katastrofalt. Nu är det mångdubbelt värre. Och snart kommer nya orkaner att förvärra läget. Nu tror många att USA kommer att vara den drivande kraften att bygga upp landet. Men det är en illusion. USA är inte intresserad av Haiti utom på en punkt: Det får inte komma en regering som visar socialistiska tendenser. USA kommer snart att tröttna på Haiti. Amerikanarna förstår inte språket, inte heller deras kultur. Dessutom har USA inte råd att stödja Haiti. Man har ju inte ens råd med en sjukvårdsreform eller att förbättra skolor och infrastrukturen. Haiti har inga naturtillgångar som kan lyfta landet. Att bygga tillverkningsindustrier i den mördande konkurrensen på världsmarknaden är orealistiskt. Här har FN fått en uppgift som kommer att bli övermäktig.
90 av haitierna är säkert hyggliga människor. Men 5 av befolkningen har kriminella tendenser. Och 5 tillhör överklassen och de välbeställda jordägarna. Varken de kriminella eller den rika överklassen kommer att frivilligt lämna ifrån sig makten. Haiti kommer säkert att vara i fokus några veckor till. Men snart tröttnar omvärlden på landet eftersom det inte längre har nåt nyhetsvärde. Nya katastrofer i andra delar världen kommer att vara i blickfånget under några veckor. Så kommer det att fortgå.
De som återvänder hem från Haiti och upplevelserna där kommer troligen att känna samma sak som författaren Artur Lundkvist kände efter ett halvår i Indien 1950. Man kan byta ut Indien mot Haiti. "Haiti är en genomgripande, omskakande upplevelse som inte undgår att sätta spår. Haiti förändrar en; när man återvänder därifrån är man inte riktigt samma människa som förut. Man har framför allt mött ett överväldigande samhällsproblem, vars skugga faller över alla företeelser och kommer själva synen på mänsklighetens framtid att mörkna. - Människan har blivit oerhörd reducerad i Haiti, alltför talrik som släkte och nästan värdelös som individ. Tillvaron drar fram som en storm upp över henne."

Av Lennart Karlsson 25 jan 2010 09:57