Rätten till bostad eller bostadsrätt?

Fördummande och förljugen lobbyism verkar vara politikers främsta arbetsverktyg varje år när det är dags för medborgarna att gå till valurnorna i ett samhälle där våra egna tankar, upplevelser, reflektioner och lösningar i deras ögon i det närmaste ses som rättshaveri.

Just i detta fall gäller det den förevigade frågan om hemlöshet och den sedan länge totalhavererade bostadspolitik som förts och förs i framförallt våra större städer. Stefan Nilsson MP har skrivit en debattartikel i Dagens samhälle och konstaterar där att hemlöshet är ett bostadspolitiskt problem och att bostaden bör bli en mänsklig rättighet. Va? Vilken insikt, men den ger knappast honom något nobelpris då liknande utspel är ett av många populistiska valfjäsk och uttalanden vi kommer att proppas fulla av i alla valstugor under det kommande valåret.

Men jakten efter den relativa makten visar också en annan sida av våra politiker, nämligen en okunskap vad gäller bland annat "rätten till bostad" och dess betydelse. "Rätten" har vi redan skrivit under på i allas våra mänskliga rättigheter. Men då vi inte lever upp till de mänskliga rättigheterna kanske den överenskommelsen inte längre anses vara gällande och måste skrivas om? Då kan vi under tiden detta sker kanske hänvisa till vår egen grundlag regeringsformen. Där står bland annat i sista stycket:

"Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till bostad och verka för social omsorg och trygghet."

Vad kan vi lita på om inte denna, vår egen grundlag som skall vara fundamentet i ett demokratiskt rättssamhälle, efterlevs av våra politiker och tjänstemän? Vi behöver inte gå många meter ut från våra egna trygga hem alltså vi som inte är hemlösa för att se resultatet av detta brott som våra förtroendevalda står för, men inte behöver stå till svars för.

Det finns utöver detta vissa riktlinjer socialtjänsten har gällande "rätten till bostad". Enligt Socialtjänstens allmänna riktlinjer vad gäller bostad finns nämligen fem punkter som ska vara vägledande, och detta inte enbart för nyproduktioner av bostäder:

1. Alla människor har rätt till en bostad med modern utrustning.
2. Alla människor har rätt till en bostad som är väl underhållen.
3. Alla människor, oberoende av ålder eller handikapp, har rätt till en bostad som fyller kraven på god tillgänglighet.
4. Förbättringar i bostadsbeståndet bör inriktas så att de främjar ett jämlikt och integrerat boende.
5. Kvaliteterna ska i den befintliga boendemiljön ska omhändertas varsamt.

Men som sagt så verkar det, som det ser ut i samhället idag, inte finnas någon som helst vilja, varken politisk eller på tjänstemannanivå att följa det som redan står inskrivet i vår grundlag eller socialtjänstens riktlinjer. Så istället har våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer med några enkla pennstreck och mycket lobbyism kommit överens om en ynklig och mycket godtycklig "tak över huvudet-garanti" som ännu en ickefungerande lösning på hemlösheten. Som alternativ till det redan icke-fungerande.

Av Rolf Nilsson 21 jan 2010 10:35