Ni i väst har tagit vår rikedom och stängt oss ute

– Jag kommer från Tifli Sidi. Det ligger vid kusten, inte långt från Kanarieöarna. Vi var fiskare. Vi har båtar. Små båtar. Fisket lönar sig inte längre. Det är utfiskat. Stora fartyg från Europa tar fisken. Fartyg från Skandinavien också. Vi som är unga försöker ta oss till Kanarieöarna. Det tar två dagar. Där kan vi arbeta. Tills polisen slänger ut oss. Vi kan sälja läderarbeten till turister, vi kan städa, borsta skor, diska, vi kan få jobb på byggen. Men polisen jagar oss hela tiden. Vi får inga uppehållstillstånd. Vi blir snart utslängda. Men där kan jag tjäna 40 euro på en dag, här tjänar jag bara tre.

Tre euro på en dag, det är inte mycket. Även om det är billigare i Marocko. Jag kännner skuld över mitt relativa välstånd. Jag förstår att Europa lockar, att afrikaner riskerar sina liv i småbåtar for att ta sig till Spanien, Italien och Grekland. Och till Skandinvien.

– Men allt är inte bra i Europa, säger jag. Människor är inte lyckliga. Människor begår självmord, familjer splittras och ensamheten är stor i Europa. Folk tjänar pengar, men de saknar ofta mål och mening med sina liv. Ungdomen tror inte på framtiden, opponerar sig mot skola, samhälle och föräldrar. Det är mycket våld och meningslös vandalisering. Det är mycket alkohol och droger. Folk äter för mycket och köper en massa prylar för att de har det så trist.

Jag försöker ursäkta vårt välstånd, men tycker själv att argumenten om tröstätande och överkonsumtion känns malplacerade för en som bara tjänar tre euro.

– Klimatförändirngarna har förändrat livets villkor, säger fiskaren, framför allt för oss i tredje världen. Oväder som aldrig tidigare skådats, översvämningar, cykloner, höjning av havsnivån. Och här i de sahariska länderna sprider sig öknen, omöjligör våra traditionella livsformer. De förändrade villkoren är den rika världen orsak till. Men vi ser också hur väst har berikat sig på vår bekostnad, hur väst genom kolonisation, slavhandel, förtryck, rasism, folkutrotning, skapat sitt välstånd och hur de nu gör sina länder till inhägnade områden, ungefär som rika villaområden i fattiga länder. Innanför murarna till USA och EU råder överflöd, utanför fattigdom och misär. Det är inte rätt. Fattiga som ser en sådan rikedom, brukar inte finna sig i sin fattigdom.

– Men om ni tar er till USA, Europa, kommer välfärden där raseras, försöker jag. Lönerna kommer att dumpas. Det kommer uppkomma kulturella, etniska konflikter. Väst kommer att försvara sitt välstånd ännu hårdare än man gör nu, oavsett hur man har skaffat sig det.

Men metoderna har inte varit justa, det måste jag medge. Så jag framhäver västvärldens biståndsprojekt, utvecklingsarbeten, fattigdomsbekämpning och jag menar att fattigdomen i alla fall har minskat.

– Rikedomen i väst har ökat än mer, svarar fiskaren, där man överkonsumerar, tröstäter och får välfärdssjukdomar. Det är sant att fattigdomen har minskat i Kina, Indien och Brasilien. Men dessa nyrika länder har också blivit gigantiska miljöförstörare. Befolkningarna där vill också ha bilar, kunna resa, kunna överkonsumera. Det är den rika världen som leder utvecklingen och där har man inget annat mål än att göra sig ännu rikare, konsumera ännu mer, kommersialisera allt fler områden. Väst driver världen i en riktning som vi ser som materialistisk, onaturlig och gudlös och det sker fortfarande på den fattiga världens bekostnad, till stor del i alla fall. USA tar Iraks olja, EU subventionerar sitt jordbruk, sätter frihandeln ur spel så att vi omöjligen kan konkurrera. Deras trålare renfiskar våra vatten, våra råvaror förädlas i I-länder och förtjänsterna går dit. Israel tar palestiniernas vattentillgångar, deras land och dödade palestiniers organ också. Våra represententer i FN:s generalförsamling hörs knappt. Vi i tredje världen blir överkörda som tredje ståndet blev i Frankrike, det tredje ståndet som startade franska revolutionen.

Fiskaren från Tifli Sidi förklarar att Al Qaida lockar. De vill revolutionera, de vill förändra, de vill bryta västvärldens dominans och den arroganta nedlåtenhet han upplever att den tredje världen blir utsatt för. Han förklarar också att i en revolutionär situation skulle han ställa sig på revolutionärernas sida, på Al Qaidas sida.

Själv är jag glad över att ingen revolutionär situation verkar föreligga. Jag hoppas på en inre förändring i väst, att ekonomins och de ekonomiska intressenternas makt över tänkandet och tänkarna ska reduceras, att andra ideal blir förhärskande och att man inser den ständiga tillväxtens omöjlighet och börjar en reträtt, en återgång till ett mer asketiskt, ett mer naturligt livsmönster, både av rättviseskäl och för planetens fortlevnad, i den skepnad vi lärt känna den och älska den.

Av Jan Wiberg 18 jan 2010 10:58