Jag vill längta efter Julen

Vad hände med julen? Den jag längtade efter när jag var liten och som fick mitt hjärta att slå en extra frivolt när det närmade sig första advent med levande ljus och adventskalender på tv. Nu är jag redan trött på julen, innan den ens har börjat. Jag hade ett ärende till Jysk för någon vecka sedan och när jag stod i kassan för att betala slog jag ut med armen mot alla tomtarna och sa "Vad är det här?". Expediten slog ner blicken och sa lite ursäktande att de hade fått direktiv uppifrån att alla julsakerna skulle vara framsatta till den 26 oktober. Jag suckade djupt, betalade mitt täcke och kände att jag skulle få svårt att klara av hysterin.

Jag förstår att handeln vill tjäna så mycket pengar som möjligt, men det förtar den barnsliga biten inom mig. Jag vill det ska bli advent och julskyltning innan min julnerv aktiveras. Jag vill längta efter doften av saffran, pepparkakor och nejlikor och inte vara slutkörd av julmusik innan jag ens kommit in i december.

När jag sedan får höra att svenska folket kommer att lägga cirka 61 miljarder kronor på julklappar blir jag nästan illamående. Varför ska vi lägga så mycket pengar på något som vi inte ens behöver? När jag frågar barnen vad de önskar sig så vet de inte. Min lille sa: "vad önskar jag mig mamma?". Mina barn får absolut inte allt de pekar på men tydligen får de tillräckligt när de inte har en susning om vad de längtar efter. Eller är det så att utbudet är så stort att sinnet blir blockerat? Jag önskar att vi kunde avstå från julklappar ett år och ge vårt bidrag till någon familj i tredje världen som verkligen behöver hjälp, för det är väl ändå övermäktigt att vi lägger så mycket på saker som lika bra kunde varit utan?

Jag fick också höra att svenska folket i år kommer att låna pengar till julklapparna eftersom räntan är så låg. Har vi inte pengar till det grannen ska ge sina barn så belånar vi oss.
Jag skakar på huvudet igen och längtar efter julpyssel med pepperkakshusbak och tår som kröker sig efter att vi trampat på nejlikorna som inte hamnade i apelsinen. Jag vet att jag inte kan kämpa emot, men jag kan i alla fall reservera mig mot köphysterin. Med vår förestående resa till Indien nästa år har jag den att skylla på när jag kommer att hålla julklappsbudgeten nere.

Fram för känslan, doften, värmen, gemenskapen och längtan istället för sakerna som ändå inte gör oss lyckligare.

Av Birgitta Stiefler 17 nov 2009 09:58