Skjut mig inte, jag tog ju bara av mig skorna!

Två veckor är förstås egentligen alldeles för lite tid för att lära känna ett land och dess folk. Men det var allt jag hade att tillgå och jag tänker att jag i alla fall vet mer nu än vad vi tror oss veta om amerikaner bara för att vi sett dem på tv varje dag sen vi var små; att de är feta, att de har skorna på sig inomhus, att de har vapen och att de lägger på telefonen utan att säga hejdå vi vet inte vad vi tycker är värst.

Hursomhelst. Nu skulle jag få veta. V, som jag ska bo med, är hemma i Sverige när jag kommer hit så jag får vänta med att ta reda på det där med skorna. Jag kan ju inte gärna bara ringa på en dörrklocka och klampa in hos valfri amerikan. Då skulle jag säkert bli skjuten. Särskilt om jag tog av mig skorna. Nä, jag börjar med att gå runt på stan och tjuvlyssna på folk som pratar i telefon. De flesta människor verkar faktiskt runda av sina samtal på ett rimligt sätt. Check. Myt: felaktig. Jag ser inte så mycket vapen heller, men det är klart, har man vapen så lär man väl gömma dem lite. Jag måste fundera ut ett bra sätt att ta reda på det där utan att så att säga försätta mig i situationer där de liksom... används.

Efter ett par dagar kommer V och vi ska på middag hemma hos hans vänner. Mitt första riktiga möte med amerikaner! Han har bott här ett tag så jag utgår ifrån att han kan reglerna och jag följer hans exempel. Han går in i hallen. Skorna fortfarande på. Han rör sig inåt köket. Skorna på. Han går in i sovrummet som fungerar som kapprum för kvällen och vi lägger av oss sakerna. Sen går han och hans skor och sätter sig i soffan. Check. Skorna ska vara på. Det känns konstigt. Senare pratar jag med en vän till V om detta, och hon säger att det är för att fötter är äckliga och luktar illa. Well, om du stänger in dem i skor hela dagarna gör de garanterat det, tänker jag. Knäppgökar!

Okej. Vi har mycket att avhandla så vi går raskt vidare. Mest folk ser jag på tunnelbanan, så min undersökning om amerikaners kroppsmassa görs bäst här. Till att börja med finns inga säten anpassade för stora bakdelar, vilket i och för sig inte säger så mycket med tanke på att tunnelbanan inte verkar ha gjorts om sedan tiden då människor fortfarande var små nog att rida på pudlar. Sätena är bara precis tillräckligt stora för att rymma min thai sized but. Jag hamnar heller aldrig bredvid någon som inkräktar på min plats och alla verkar kunna sätta sig även om det blir lite trångt. Jaha. Check. Sen är också New York USA:s smalaste stat. Överallt och särskilt där jag bor, området Park Slope, är maten vegetarisk eller organisk eller non fat, non sugar eller alltihop. Jag antar att det är ett storstadsfenomen. Och såklart också en ekonomisk fråga.

Nu har jag bara det svåraste kvar. Jag ser inga vapen på gatorna. Man kan ju knappast rota igenom folks lådor eller handväskor. Och hur frågar man nån om den har ett vapen utan att förolämpa den? Jag har lärt känna J, en vän till V, lite bättre nu och dristar mig tillslut till att med många bortförklaringar fråga: ”I’m sorry, not that I would think that about you men jag har lovat min pappa att kolla om våra fördomar om amerikaner verkligen stämmer, och jag inser att du kanske inte är riktigt rätt person att fråga med tanke på i vilka kretsar du umgås, men... känner du någon som har ett vapen?” ”Well, I have several. Jag lärde mig skjuta på skjutbanor när jag var yngre. Det är ju som en sport här.” Och hon är inte ens republikan! Sen frågar hon på allvar om V vill lära sig. Det vill han inte. Han är ju svensk. ”Vill du veta om amerikaner är dumma också”, undrar hon sen. ”Är det en fördom?” undrar jag pappa, varför har du inte lärt mig den? ”Yes, och den är tyvärr väldigt sann.” Hon hävdar att USA:s barn tillbringar minst tid i skolan av alla skolbarn i hela världen, eftersom de mest har lov hela tiden. Och att de är smarta därefter. Det är ingenting jag har märkt av bland de jag träffat under mina två veckor här, men vi måste också beakta att jag inte har träffat amerikaner utan New York-bor. New York är väldigt annorlunda från resten av landet har jag förstått. Jag undrar om det ens ligger i USA? Måste kolla kartan när jag kommer hem. Påminn mig.

Fördomsfria hälsningar,
din dotter

Av Helena Lindblom 13 nov 2009 19:42