Inte så mycket fri vilja som du tror

Frågan om den fria viljan har behandlats talrika gånger genom historien. Ett av de vanligaste argumenten för att människan besitter denna vilja är att hon har skapat kultur och att hon har språk och samvete, vilket skiljer henne från djuren. Eller rättare sagt från övriga djur då även människan, i biologisk mening, är ett däggdjur, om än ett sofistikerat sådant. Till skillnad från övriga djur har människan överlägset mest hjärnbark, cortex. Dess främre delar svarar för det som kallas intelligens: planering, impulskontroll, problemlösning, kreativitet med mera. Om detta hade de gamla tänkarna ingen aning.

Däremot vet forskningen idag att förhållandet mellan denna nya hjärna och den gamla hjärnan, där våra känslor och instinkter finns, är betydligt mer komplext än vad man tidigare trott. Det är ett manipulativt förhållande där den urgamla känslohjärnan eller den "arkaiska hjärnan", med Nobelpristagaren Rita Levi-Montalcinis ord, lurar oss att tro att vi är klokare än vad vi är.

Saken blir inte mindre komplex av den ständigt växande biologiska, genetiska och molekylära kunskapen. Detta i sin tur får följder för synen på den fria viljan. Ledande neurobiologiske filosofen John R Searle har formulerat frågan:

"Den allra viktigaste frågan i samtida filosofi är denna: Hur, och i vad mån, kan vi förena en viss uppfattning som vi har av oss själva som medvetna, eftertänksamma, fria, sociala och politiska varelser med en värld som helt och hållet består av omedvetna, meningslösa partiklar i kraftfält? Hur förena ... det vi tror om oss själva med det vi vet vara fakta från fysik, kemi och biologi?"

Citatet är från professor Gunnar Adler Karlssons bok Ondskans biologiska ursprung 2008 där frågan om den ofria viljan behandlas. Adler Karlsson menar att vi förvisso har en del fri vilja men inte alls så mycket som vi tror. Det får oss att begå misstag efter misstag. Alla vet att vi inte ska kriga, slåss, vara dumma eller elaka. Och alla vet att man ska tänka till en gång extra innan man agerar. Ändå gör vi tvärtom. Teori och praktik hänger inte ihop. Detta måste vi erkänna. Först då kan vi bli mer ansvarsfulla och uppnå varaktig samexistens, enligt Adler Karlsson.

Vi vet alltså att vi ska vara hyggliga men har, säger biologerna, svårt att vara det på grund av våra känslor, hormoner och instinkter. Beroende på inlärning - via föräldrar, massmedia, normer och så vidare - säger miljöanhängarna. De utgår ifrån att människan föds mer eller mindre som ett tomt blad som alltså formas av miljön. Om så är fallet, hur mycket fri vilja har människan då?

En förenkling av det biologiska perspektivet skulle vara att människan föds med sina egenskaper som sedan formas i samspel med miljön. Detta synsätt förkastas i varierande grad av "miljöskolan" samt vänstern och vänsterliberalerna som menar att individen, med miljöns hjälp, kan formas till i princip vilken sorts människa som helst.

Om såväl biologins som miljöskolans premisser stämmer, blir det inte särskilt mycket utrymme kvar för den fria viljan.

Av John Järvenpää 09 sep 2009 11:54