Bananångest och muffinterapi

Bananlådorna breder ut sig. På den ena står det Dole. På den andra KRAV. KRAV-klasarna är plastpaketerade. Det har bildats svettdroppar på plastens insida. EN påse KRAV-märkta syrebefriade dvärgbananer eller en klase klimat- och rättviseångest a la Dole? Minns bilden av en krokryggad costarican. Valet ser ut att stå mellan pesten och koleran. Men varför plast? Så banalt. Bananer är ju förpackade av naturen.

Dolebananerna stoltserar med sin storlek och lyser gult mogna. Men jag sträcker mig efter den inplastade 39.90 kronors-klasen. En röd liten djävul som skuttar upp på min högra axel räddar mig. Hon väser mig i örat: ”De är svindyra, räcker i två dagar!” Handen styr om och griper en klase Dole. De är mognare, billigare och svettfria. Jag stegar mot kassan. Djävulen småler.

”Miljöbov!” Viskar en ängel i vänster öra. Ängeln låter mig minnas bilden av den svettiga bananfälts-costaricanen. Han med krokig rygg. Han vars hud bär brännmärken efter giftiga besprutningsmedel. Han som inte längre litar på någon. Förfärad sjasar jag ner den vite lille samvetsbagaren från axeln. ”Klimatkompensera!” hinner han gasta till mig innan han blir ett platt offer för min klacksko mot snabbköpets kalla golv.

Småvisslandes ställer jag mig i kön. Där faller blicken på magasinet Eco Queens omslag.
”Klimatkompensera med stil!” lyser texten i grönt. ”Det finns hopp!” tänker jag och kniper åt mig ett ex.

”49.90 tack!”

Costaricanen jublar.

På busshållsplatsen drar jag fram min tidning som undervisar mig i ”5 enkla steg till ett grönt samvete!”

1. Gå i stället för att ta bussen.

I samma stund kommer den. Chauffören formar ansiktet till ett frågetecken med en gest med rötter i medelhavet: ”Ska du med?” Jag stirrar upp från mitt magasin. Skakar på huvudet. Bussen brummar iväg. Dränker mig i ett moln av miljögifter.

Marschen hemåt är fylld av puls. ”Kompensation, kompensation, kompensation” sjunger det om mina steg. Väl hemma packar jag upp mina Dole. En klase ångest. En handling att gröntvätta!

Slår upp mitt nyinhandlade magasin: ”Så bakar du perfekta Eco- muffins! Gör dina egna muffinsformar av ekologiska kaffefilter!” Muffins! Perfekt!

... skuttar ner till ICA…

Ekologiskt socker…
Ekologiskt mjöl…
Ekologiskt smör…
Ekologisk kakao…
Ekologiska kaffefilter…

”249 kronor tack!”

Elvisp, bunke, ugn.

Brygger en kanna eko-kaffe. Bilden av Costaricanen har bleknat. Månadsbudgeten sprack. Men det var det värt. I morgon kan jag skiva Dole på morgongröten med samvetet i behåll. Ekomuffinsen sväller i magen och en röd liten djävul slumrar på min axel. Det är enkelt att vara Eco Queen.

Av Vera Vourderi 10 jun 2009 08:56