Dagboksskrivande rekommenderas

Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates blev för ett tag sedan intervjuad i SVT. Nästa månad kommer en ny bok ut av henne på svenska, nämligen hennes dagbok 1973-1982. Hon berättade att hon började skriva dagbok 1973 när hon var i London och hade sån hemlängtan. Och sen dess har hon fortsatt med skrivandet. Nu finns det en del som säger att de som skriver dagbok är olyckliga människor, men om man är olycklig till 100 när man börjar skriva så är man nere i 50 när man fått skriva av sig. Och när man sen sovit på saken så kanske man är nere i 0 .

Jag fick en dagbok av min fru 1966 och sen dess har jag inte kunnat sluta att skriva. Om jag nu ställer in mina dagböcker i bokhyllan så blir det över en längdmeter och när jag tittar på den långa raden så kan jag säga: "Här har du ditt liv". Att jag skriver dagbok betyder inte att jag är särskilt olycklig, snarare tvärtom. Det viktigaste skälet till mitt skrivande är att jag vill hejda tiden. Om jag inte skriver så blir livet en enda lång rad av dagar och år och efteråt upplevs de som enahanda och likadana. Jag måste hela tiden göra ett bokslut för den gångna dan. Och när jag har gjort det så är det alltid den spännande morgondagen som gäller.

Jag vet inte hur vanligt det är att skriva dagbok. Tidigare förknippades det med tonårstjejer som skrev av sig sina bekymmer. Men nu är det ju bloggar på nätet som gäller. Det har ju blivit en epidemi att skriva. Nu vet jag inte vad som är drivkraften bakom det skrivandet. Att skriva på nätet känns en aning för stressigt för min smak. Och hur det ser ut om tio år är det ingen som vet.

Historiskt sett är det nog väldigt få som skrivit dagbok. Och det är verkligen synd. De politiker som haft tid och ork för att skriva har blivit rikligt belönade. Tage Erlanders dagböcker har ju haft stor betydelse för historiska forskare. För några år sen väckte det sensation när man gav ut Hitlers dagböcker. Men det var för bra för att vara sant. Förfalskning alltså. Tänk om alla historiska personligheter hade skrivit dagböcker. Tänk om Jesus hade varit smart nog att skriva dagbok. Då hade vi fått reda på vad som egentligen hände vid det stora fiskafänget vid Gennesarets sjö. Och tänk om Josef Stalin skrivit dagbok under 1930-talet. Nu är det mest gissningar om vad han egentligen tänkte.

Nutidens politiker har för det mesta inte tid att skriva. Visserligen skriver Carl Bildt, men det känns mest som yta. Kommer det ut vad de egentligen tänker så lär det bli stort rabalder. Nej, det är för mycket stress nu. Folk har inte tid att tänka. Och har man inte tid till det så kan man inte heller skriva. Arne Tammer sa ju alltid i reklamen: "Ge mig en kvart om dagen. Ja, då kan jag bygga upp din hälsa." En kvart om dagen för tankearbete och sen en kvart för att skriva ner tankarna. Det skulle ge mening åt livet. Och sen kan det bli intressant att bläddra i sina dagböcker när man är glad pensionär.

Av Lennart Karlsson 26 maj 2009 13:31