Riv upp den förlegade sexköpslagen

Sexköpslagen, eller mer korrekt “Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster", trädde i kraft den 1 januari 1999 SFS 1998:408. År 2005 upphävdes lagen i samband sexualbrottsreformen och ersattes av den nya lagen “köp av sexuell tjänst" 6 kap. 11 § brottsbalken. Lagen är, som jag ser det, grundad på sexualmoralism, sexism och pekpinnemoral. Jag skall förklara varför.

Det huvudmotiv som framfördes till att införa sexköpslagen var att det skulle vara “angeläget för samhället att bekämpa prostitution". Punkt slut. Prostitution ansågs, huvudsakligen av genusforskare något tillspetsat: sådana som tror att män offrar barn till Satan i de svenska skogarna och feministiska politiker läs: Margareta Winberg & C:o medföra “allvarliga skador både för individen och för samhället". Varför det skulle vara på det viset, förklarades dock ej rakt ut. I stället lindades resonemangen in i luddiga genusvetenskapliga teorier om mäns strukturella överordning i samhället och liknande ideologiskt jox.

Lagen är således inte ett dugg könsneutral, eller ens rationellt försvarbar. Man hänvisade till en omfattande kriminalitet som sades vara “vanlig i samband med prostitution" och målade upp skräckbilder fyllda med människohandel för sexuella ändamål, misshandel, koppleriverksamhet och narkotikahandel. Konstigt i så fall att kriminalisera verksamheten så att den går under jorden, i stället för att reglera den så att den blir lättare att kontrollera.

Politikerna som klubbade igenom lagen menade även att de allra flesta personer som arbetade inom prostitutionen hade "en mycket svår social situation". De gjorde sannerligen inte denna situation lättare genom att kriminalisera verksamheten och tvinga in sexhandeln i klorna på hallickar och kriminella ligor.

Man antog glatt att lagen skulle ha en avskräckande effekt på sexköparna. På så sätt skulle antalet köpare gå ned och personer i gatuprostitution samt som nyrekryterades därmed minska. Ett vettigare alternativ hade själklart varit att tillåta prostitution på bordeller för att göra de prostituerades arbetsmiljö bättre och säkrare.

Det framhölls även att “en kriminalisering kunde bidra till att försvåra för olika grupper eller enskilda i utlandet att etablera en mer omfattande organiserad prostitutionsverksamhet i Sverige eller att bedriva människohandel för sexuella ändamål". Jag antar att man därmed syftar på traffickingligor och andra bovar. Även detta är såklart rent nonsens med tanke på att man nu dragit bort mattan under fötterna på de hederliga människor som vill arbeta med handel av sexuella tjänster och lämnat marknaden öppen för just kriminella ligor.

Men, vad är då köp av sexuell tjänst? Med “sexuell förbindelse" menas i första hand samlag, men även annat sexuellt umgänge omfattas av begreppet. Detta är luddigt som tusan, men än värre blir det med ersättningsbiten. Med “ersättning" menas nämligen både ekonomisk ersättning och annan sådan. Det kan vara allt från alkohol och narkotika till nallebjörnar eller vad du vill. Vem som helst kan vara en sexköpare med sådana oklara definitioner. På vilken bordell betalas förresten sexsäljarna med alkohol och narkotika? Ingen aning.

Det känns som att lagstiftarna skjuter åt alla håll med sin lag. Är det kvinnohandeln eller handeln av sexuella tjänster de är ute efter? Det gäller att skilja på begreppen för att inte fastna i ett träsk av pekpinnemoralismer.

Lagens försvarare påstår att den är “könsneutral". Det är den som sagt inte. Den bygger på en förlegad syn på män som illvilliga förövare och kvinnor som viljelösa offer. Lagen är sexistisk och drabbar både köpare och säljare. Visst kan både köpare och säljare, även enligt lagens luddiga bokstav, vara män eller kvinnor. Men det har ingen betydelse. Lagen grundar sig på en syn på könsroller och sexualitet som hör hemma på medeltiden. Ett liknande exempel på sexualmorallag är “Bastuklubbslagen" som riktades mot klubbar för homosexuella. Bastuklubbslagen infördes 1987 och hävdes 2004. Det går alltså att riva upp såna här idiotiska lagar.

Inte bara köp utan även “försök till köp av sexuell tjänst" är kriminaliserat. Det är dock inte straffbart att sälja sexuella tjänster och säljaren omfattas inte heller av reglerna om medhjälp till brott. Detta har drivit bort prostitutionen från gatorna och in i vardagsrummen. Varför tror ni annars att varenda rödljusstolpe i Sverige är fullklistrad med lappar med mailadresser, mobilnummer och annonser om “Massage"? Folk kan väl inte rimligtvis ha så ont i ryggen att det skulle finnas efterfrågan för en så pass enorm massagemarknad? Fast å andra sidan, många yrken medför fysisk och psykisk stress, så det kanske behövs? Det finns sannerligen många yrkeskategorier med undermåliga arbetsförhållanden i vårt avlånga land.

Förbudet mot köp av sexuella tjänster har varit i kraft i över tio år nu. Trots att det finns olika uppfattningar om hur förbudet tillämpas och vilka dess effekter är så har en samlad och oberoende analys över lagen hittills saknats. I april 2008 tillsatte den borgerliga regeringen en utredning för att utvärdera sexköpslagen och dess effekter Dir. 2008:44. Syftet med utvärderingen är att “undersöka hur lagen har fungerat i praktiken och vilka effekter förbudet har haft för förekomsten av prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige". Denna utredning är dock knappast oberoende. En utgångspunkt är nämligen att “köp av sexuell tjänst fortsättningsvis ska vara kriminaliserat". Inte mycket till analys av förekomsten av morallagar således.

Utredaren har möjlighet att föreslå lagändringar eller lämna förslag till andra åtgärder och skall redovisa sitt resultat senast den 30 april 2010. Mitt förslag är att man genast kastar denna förlegade lag på historiens soptipp. Där hör den hemma, tillsammans med häxprocesserna, förbudet mot röda hättor, Bastuklubbslagen och alla andra snurrigheter som motiverades av samtidens makthavares uppfattning om dygdighet.

Av Martin Ekdahl 15 maj 2009 11:36