Singel för evigt?

Så har ännu en vår anlänt med sol, värme och uteliv. Jag, precis som så många andra har vaknat till liv igen och går med blicken nedsänkt för att leta efter nya plantor i rabatten, eller så smiter jag in till grannen som jag tar ett glas vin med. På kvällarna slocknar jag tidigt efter att ha tillbringat det mesta av dagen ute i den underbara luften som nu för med sig rapsens blomstrande doft.

En sak är också sig lik, jag sitter fortfarande som singel. Det har gått många år nu och jag har vant mig vid ensamheten där jag ska ta beslut om både roliga och mindre roliga saker. Jag har vant mig vid att göra två koppar kaffe på morgonen istället för fyra och jag tackar mig själv för maten när barnen glömmer det.

Ensamheten som var en förbannelse i början men som nu har blivit en trygg kompanjon. Emellanåt sipprar känslan av uppgivenhet över mig och jag fasar för att behöva vara singel resten av livet, men den försvinner och för det mesta har jag det bara bra.
Istället börjar jag bli lite analytisk och försöker objektivt se vad det är som gör att jag sitter i ett ensamhushåll, och vad är alternativen för att hitta en trevlig partner.

Jag kan dra ut på krogen och sitta som en panelhöna och se likgiltig ut, men ack så tråkigt. Jag har haft min tid på krogen och de gånger jag i början av veckan bestämmer mig för att gå ut till helgen ombestämmer jag mig alltid när det väl blir fredag. Det är mycket trevligare att sitta med ett glas vin, krypa upp på pinnstolen och skriva lite.

Sedan finns det alternativet att gå med på en dejtingsajt på internet. Jo, det gjorde jag också för några år sedan, men nu suckar jag mest. Barnen har gett upp hoppet att jag ska träffa någon och för att motarbeta detta gick jag för två veckor sedan medpå en sådan sida. Men bara en månad för det kostar ju också. Ska jag verkligen behöva betala för att träffa någon? Nåja, sagt och gjort och jag har nu harvat runt bland alla dessa män som tydligen alla "är trevliga spontana, trivs med livet, har ett bra jobb och åkt jorden runt tre gånger". Det har nu varit 1136 träffar på min sida på 2½ vecka, men ytterst få som tagit kontakt. Man blir matt och jag ångrade på dag tre att jag gått med. Istället kunde jag köpt något snyggt till mig på rean för de 236 kronorna det kostade.

På internet handlar det mycket om bekräftelse, och det är min tid för dyrbar för. Jag har nu avslutat mitt konto två veckor för tidigt och kan lugnt säga till mig själv att jag i alla fall har försökt. Jag orkar inte hålla på med klyschor och oärligheter. Det tar för mycket tid från det som är viktigt i livet.

Har jag blivit så rakryggad att jag skrämmer livet av männen? Kanske det, för jag vet att starka kvinnor inte står så väldigt högt i kurs, men samtidigt ska jag väl inte behöva göra mig till en vekling för att kunna få en dejt? Jag skakar lite på huvudet här ute där den kalla nordanvinden åter gjort sitt intåg och konstaterar att jag saknar kärleken men orkar inte med tjafset innan man nått dit.

Nu kan jag slappna av till nästa vår och njuta av sommaren, barnen vinet och havet, så får vi se om jag får ännu ett infall, och kanske en ny strategi.

Av Birgitta Stiefler 04 maj 2009 13:47