Släpp Annika Östberg helt fri!

Annika Östbergs förflyttning till ett svenskt fängelse sker inte en dag för tidigt. De flesta av er som läser detta har inte den blekaste aning om hur det känns att sitta inlåst. Hon är troligen en mycket stark människa med ögon i nacken, och jag kan tänka mig att hon inte är lättlurad. Det är egenskaper man utvecklar när man sitter inlåst under en längre tid. Att förflyttas från amerikansk till svensk anstalt är ungefär som när en svensk intagen förflyttas ifrån sluten till öppen anstalt. Plötsligt går det att ta en promenad. Dörren till bostadsrummet är inte låst. Man kan sova med fönstret öppet, och man slipper tvätta sig och gå på toa i samma rum som man sover.

Jag har skrivit om Annika Östberg förut här på Sourze se länkar längst ner i den här artikeln. Jag minns en del av kommentarerna min artikel fick då. De var inte snälla, alla av dem. Somliga såg henne som en iskall mörderska och tyckte att hon borde få stanna där i finkan i hela sitt liv. Frågan är nu huruvida en människa kan förändras eller inte, efter ett så långt fängelsestraff som 28 år. Av allt att döma har Annika Östberg totalförändrats som person, det märks på hennes framtoning i de TV-program vi sett henne i. Och ja, det finns alltid de som säger att det går att skådespela, men Annika Östberg är en tjej med begränsad utbildning. Hon har ingenting att förlora. Hon spelar inte. Hon är genuin. Jag skulle kunna skriva spaltkilometrar om varför.

Nu är det sannolikt att hon kommer att sitta en kortare tid på öppen anstalt i Sverige, och därefter friges villkorligt. Det finns inte en chans att Sveriges regering kommer att spärra in henne i flera år till. Hon bör släppas fri vid ankomsten till Sverige. Men om de anhöriga till brottsoffren i USA fick sina viljor igenom skulle Annika Östberg antagligen brännas på bål, och detta säger en hel del om den amerikanska, och i synnerhet den kaliforniska nationalkaraktären, som i det här fallet visar sig i form av en slags psykos!

"Hoppas du får stanna här tills du dör!" har en av de anhöriga till den mördade polismannen Richard Helbush skrikit i örat på Östberg under hennes förhandling med Kaliforniens kriminalvårdsnämnd. Jag vill absolut inte bagatellisera det faktum att de anhöriga förlorade sin make/pappa. Det är klart att det är oerhört synd om dem och de har all rätt i världen att inte gilla Annika Östberg, men herregud… det har ju gått nästan tre decennier! Frågan är huruvida dottern och makan till den dödade polismannen verkligen går och tänker på honom varenda minut såsom de påstår, ty om vi ska tro offren under Annika Östbergs förhandlingar om "parole" så gör de ingenting annat än gråter varje dag för deras förlorade make/pappa som gick bort för 28 år sedan. Om det är så, då är de onekligen i stort behov av psykologisk hjälp för att få sina liv i ordning. Tiden läker ju alla sår.

När jag ser dessa anhörigas skrikande under förhandlingarna, och hur det tycks påverka de så kallade "kompetenta" jurister som ska avgöra Annika Östbergs ärende, framstår det amerikanska rättssystemet som på gränsen till oseriöst i mina ögon. Om jag inte minns fel så sade en av de anhöriga vid en förhandling härom året att "Annika Östberg har inte alls kommit till insikt om sitt brott" och "hon är fortfarande en farlig person". Dessa uttalanden, som kommit från en person som gallskrikit under förhandlingen och dessutom inte innehar den minsta kompetens i psykologi utan snarare visat spår av psykisk störning i sitt eget uppträdande, tycks ha påverkat nämnden som gått på hennes linje och sagt i sitt beslut att Annika Östberg i själva verket fortfarande är en farlig person, och att risken för att hon skulle återfalla till brott var stor. Detta säger en hel del om det amerikanska rättssystemet.

Jag brukar säga att vårt svenska rättsväsende har stora brister, och det är många som ger mig medhåll, men tack och lov för att vi slipper ett system där den mördade Englas mamma skulle kunna påverka kriminalvårdens beslut om en eventuell villkorligt frigivning av Anders Eklund, om låt oss säga 25 år. I och för sig så tror jag knappast att Englas mamma Carina Höglund skulle göra bort sig genom att skrika under en förhandling, och detta säger en hel om hur vi svenskar är betydligt lugnare och kanske lite klokare än många amerikanare. Till skillnad från dem drabbas vi inte av hysteri.

Vad som än händer nu, så måste 28 år i fängelse rimligtvis räcka som straff för Annika Östberg. Kom ihåg att det inte var hon som sköt. Därför bör vår svenska regering ge f-n i jänkarna nu och släppa Annika Östberg fri så fort hennes fötter når svensk mark på Arlanda flygplats.

Av William Butt 07 apr 2009 14:02