Välgörarna - en roman med nytt perspektiv

Välgörarna - den motvilliga journalisten
Av: Nurio Kino och Jenny Nordberg
Inläst av: Magnus Roosmann har en trevlig röst som ger dynamik åt boken.


När ni har läst klart Stieg Larssons böcker, så kan ni gå över till Välgörarna. Dels så har de samma stil och samma teman, det vill säga journalister som gör avslöjanden och har ett uttalat politiskt budskap. Välgörarnas politiska motor är bland annat att undersöka vad facket gör för nytta idag - är det bara en kollos som blivit konservativ och inte ser längre idag än de gjorde i sin begynnelse?

Av en slump gick jag förbi plattan i Stockholm och hörde tal av en avdelning av det fack som jag själv är med i. På plattan stod bara Svenska män och talade om att svenska män var hotade av utlandet, i det här fallet syftade man på de länder som är med i EU. Men det finns ytterligare ett budskap och det är hur nya svenskar, invandrare eller vilket ord som är det korrekta idag, hur de ska komma in i till exempel i journalistbranschen, vilken typ av roll får de? Är en invandrad journalist jävig när han intervjuar en landsman?

Den här typen av närmast komiska inslag kommer fram när Ninos, som är den motvillige Journalisten, kommer in den konservativa socialdemokratiska världen som trots allt råder på de etablerade medierna idag. Ninos är efter en bilolycka är deprimerad, fullpumpad med tabletter, har en jobbig svensk läkare att tampas med och en assyriansk släkt som tjatar på att han ska komma tillbaks till servicejobben som hans släktingar har att erbjuda. Ninos mer eller mindre snubblar över ett scoop och börjar ställa frågor och jobbar sig metodiskt fram i medievärlden. Han har ingen utbildning, han lär sig längs vägen och tar till de metoder som passar honom, han wallraffar, använder sig av släkten trots att de tycker att han sysslar med strunt, men också de etablerade mediernas kontext. Det uppstår en massa komiska inslag när Ninos, som visserligen hör vad det svenska samhället inte riktigt förstår varför de säger de som de gör.

Jag dra ofta på munnen när Ninos inre monolog vevas, texten är kryddad med alla möjliga språk som Ninos behärskar bättre än svenskan. För mig är en av den här bokens stora värden att de sätter assyrierna i Södertälje i en annan dager en den vi är van vid. Boken skulle inte vara så underhållande om inte en av författarna hade så bra inblick i det assyriska. Man försöker inte passa in, man reformerar och är delaktig i den fria liberalismens anda som allt för ofta tycks ha blivit en norm för att hur saker och ting ska konserveras i varje nation.

Jag gillar boken och hoppas att de fortsätter skriva, och om inte annat så kan den boken inspirera andra invandrade att skriva som de vill och inte som den övriga svenska bokfloden som visserligen är ok, men ska vi få några nya dialoger i samhället om integrationens vara eller icke vara, så är det till att sätta igång datorn och skriva om sina erfarenheter.

Av Mikael Vasara 25 mar 2009 16:32